De är många av hemmansägarna som är en bra bit över 80 år. De är väderbitna, lika envisa som träden på alvars- och hagmarkerna. De kännetecknas av oblyg nyfikenhet, speciellt varifrån man kommer, vilket hus man bor i, vad man gör och lite kring dessa bestyr. Den geografiska positionen är betydelsefull. Då kan de koppla ihop bygdens kedja och få nytt att fundera kring. De håller enorm ordning på sina gårdar och tvättar, målar, krattar, säkrar upp inför vintern, trots åldern. De följer också tiden, håller ordning på ekonomin, försvaret och kommunen och inte sällan är de väldigt muntra. Här kan man ställa vilka frågor som helst om vad som skett i bygden de senaste hundra åren och få mycket tillförlitliga svar. Varje hus rymmer människors historia för dessa och det som hänt i bygden låter som det nyss hänt trots att det inträffade i början av 1970-talet. De unika med dessa bönder är deras urstarka hälsa, knipsluga klokskap och tillhörighet med landskapet. Här har de brukat jorden i minst fyra fem släktled och känner varenda stig och orsak. De ser oansenlig ut på håll. Någon har problem med höfter, några är lite skeva i ryggen eller kommer vinglande på cykel. I närbild, öga mot öga, växer de ut till giganter. Deras ansikten, blick och beteenden påminner om urgamla ekar som tyst ruvar på sanningar. Det roliga är att dessa personer har denna vishet. Deras recept verkar vara aktivitet och intresse för det som sker. Här finns sannerligen ingen livskris eller tomhet. Tvärtom, här finns liv och energi.