När allt kommer omkring är de flesta människor sig själv närmast. De är få som offrar sig för andras väl och ve. Så lyder ungefär Strindbergs syn på människan som är ganska krass och realistisk. Han varken gillar eller inte gillar människan utan intresseras av våra roller och olika typer av personligheter.
Modern psykologi har påvisat hur svårt vi har med vårt beslutsfattande. Ibland kommer vi rätt men oftast kommer vi fel. Skälen är att vi är för närsynta, har brytningsfel och gärna söker bekräftelse på det vi redan vet. Rön som även påverkar moral och etik. Forskningen visar också att vi inte är så rationella som vi tror utan styrs mer av passioner och känslor som David Hume skrev om redan på 1700-talet. Vi har även svårt att sätta personliga mål och välja medel för dessa. Liksom att se konsekvenser av våra handlingar.
I vår tid styrs moralen mer av situationen eller tillfället. En ad-hoc moral har växt fram som påminner om yrkeslivets problemlösningsförmåga. Vi löser ett moraliskt dilemma direkt och sedan är det bra. Nästa dilemma löses på ett annat sätt och så kör vi på. Under Aristoteles dagar (384-322 F.Kr) var det vår dygd, karaktär och principer som styrde och inte situationen. Det var ett sätt att ta kommandot själv och odla sin personlighet.
En annan tendens är att yrkeslivet premierar att vi kan spela flera roller. Detta visar på kompetens, att vi är aktiva och kan hantera många saker. Rollerna ger emellertid upphov till flera moraliska konflikter för en och samma person som sällan diskuteras. Ena stunden är personen politiker, nästa pensionär, tredje konsult, fjärde föreningsledamot, femte morfar, sjätte vinimportör och sjunde seglare osv. Trovärdigheten sätts ur spel när man företräder sina grupper istället för att driva eller stå för sina egna idéer. Problemet när man glider in och ur sina roller är att allt blir ett spel och valen blir ytliga och tillfälliga.
De som däremot bottnar i EN roll är mer förutsägbara men också tydliga. De vågar stå för sina beslut och är inte alla till lags. De är inte ängsliga eller rädda för att missa varifrån vinden kommer. De kan i regel verksamheten eller frågan bäst eller har uppnått en mognad som gör att de ser klart. De vinner respekt eftersom de styrs av kvalitet och moral istället för marknaden. Ungefär som Göran Henriksson som var gjuten i ett stycke och fick rätt i det mesta. I jämförelse med honom kände man sig som en plastanka.
Att försöka renodla och inte gå på bredd och flexibilitet ökar självkännedomen. Att byta uppfattningar eller attityder efter vem man pratar med innebär att man är en narr. Vi måste nog inse att vi inte är så rationella beslutsfattare som vi tror och bestämma oss för vilka roller vi ska spela. I annat fall bestämmer andra över en. I den digitala världen är det kvalitet och unicitet som räknas. Där krävs att man är fokuserad på en roll för att höras och synas. Där blir bredden och flexibiliteten en belastning som inte efterfrågas.
