Elof och Källa Ödekyrka

Det är en annorlunda och fin bonde den där Elof Petterson från Källa som vid 85 års ålder skriver egna böcker och lyckas göra det Svenska Kyrkan och Riksantikvarieämbetet bara drömmer om. Han gör som bonden, hugger i och tar ansvar för sin bygd istället för att prata strunt. Läs gärna (http://www.ostran.se/NYHETER/Oeland/den_skrivande_bonden_i_kaella_ger_ut_ny_roman)

Helt frivilligt sitter han dagligen mellan 10-17 i Källa gamla kyrka och berättar om kyrkans historia, byggnadsverket och riterna från maj till september. En och annan av sina egna böcker säljer han nog också men det är förmodligen mötet med alla besökare som är hans belöning. Han har en bred, djup och gammaldags bildning som inte så många känner till längre.

Kyrkan som är unik ägs och förvaltas av Svenska Kyrkan och Riksantikvarieämbetet som är en nationell myndighet med ansvar för frågor om just kulturarvet. Till denna kyrka kommer strida strömmar varje dag för att häpnas och fascineras av denna historia.  Kyrkan är en av Ölands mest välbesökta turistmål och sannolikt en av de mest välbesökta kyrkorna i hela Norden. Döm då av min förvåning när man säger att man varken har råd att klippa gräset eller avlöna någon Elof som håller kyrka öppen eller än mindre renovera huset. Vilka geniala prioriteringar måste inte ligga till grund för dessa organisationer. Under tre fyra sommarmånader står folk i kö för att kunna gifta sig eller fira dop här medan den nya kyrkan står öde.

Här finns alltså en skrivande bonde som håller ihop en kulturskatt och själv ser till att gräset och gravarna vårdas hyggligt och att alla som vill får en personlig guidning.  Att han behärskar olika språk, är en duktig talare och verkligen inspirerar skulle bara detta leda till eftertanke. Kyrkan har en tusenårig historia som offerkälla, försvarsborg och mystiska och kringspridda gravar som är på spanska, grekiska och svenska. Just nu trängs här människor från när och fjärran som fotograferar den sakrala arkitekturen som nästan liknar Arvo Pärts musik. Gissningsvis är här flera hundra personer dagligen.

Frågan är bara var ägarna är? Att Riksantikvarieämbetet inte förstår sitt uppdrag är en sak men att Svenska Kyrkan inte finns här visar alltför tydligt hur vilsen och desorienterad denna organisation är. Här finns människor som SÖKER sig till en kyrka och vill veta mer. På otaliga konferenser sitt kyrkofolket och grubblar över hur man åter ska bli en kyrka mitt i byn och möta människorna på sina egna villkor. Men det stannar i introverta betraktelser medan en envis bonde från Öland visar hur man gör i praktiken varje dag. Lågmält, nyfiket och alltid tjänstvillig vid 85 års ålder finns han till för den som vill veta mer. Här finns alltså SVARET hos en som gått sina egna vägar och följt sitt eget samvete – en förebild för ung såväl som för gammal. Han är aldrig påflugen eller låter aldrig sin bildning stiga honom åt huvudet. En enkel pilgrim som gör stora saker utan åthävor. Elof är värd all uppskattning för sin gärning. Tack. elof