Det är bråttom och vi hinner precis slinka in, innan föreställningen börjar. Orkestern har slagit an de första tonerna. Precis när jag sjunker ner i fåtöljen så känns allt rätt och naturligt. Sedan börjar föreställningen Don Giovanni och som den börjar. Scenografin är makalös och trollbinder mig helt. Den är ny, djärv och minst lika kaxig som Mozart själv. Det är genomtänkt och ”filmduken” förstorar både scen och rummet. Prestationerna på scen går långt över det gängse och när till och med orkestern gungar med i de vackra sångpartierna förstå jag att detta är en extraordinär föreställning. Jag känner operans doft och atmosfär och det är faktiskt som om jag skulle velat stanna tiden nu. Det är saligt.  Jag ser hur ett liv, ett liv som består av målinriktat och rationell ”verksamhet” och ett oändligt vänligt/snällt ”vara”, går ihop med en yttre skönhet till det vackra. Det flyter ihop och jag förstå syntesens innebörd och betydelse.  Hur vi dras till det vackra, det som är heligt och vackert och kanske föremålet för vår längtan.  Det är länken mellan det poetiska och naturliga skönheten som går ihop här. Berättelsen Don Giovanni handlar om att den karismatiske adelsmannen Don Giovannis dagar är räknade. Det är ingen direkt trevlig historia i sig själv. Den av kvinnor besatte serieförföraren är ett offer för sin heta drift. Döden andas honom kallt i nacken. Och tre kvinnor sätter stopp för hans hänsynslösa framfart. Donna Anna avslöjar honom som kallblodig mördare. Zerlina genomskådar hans förförelsekonster. Donna Elvira överger honom när hon inser att han är oförmögen att älska på riktigt.

Regissören Ole Anders Tandberg har satt en ny standard som pulserar av poesi och längtan efter kärlek. I Mozarts värld är människan precis så farlig och vacker som i verkliga livet. Det är minst sagt en kontrastfylld inramning efter att par dagarnas intensiv styrelseutbildning och resonemang kring ägarskiften, hållbarhetsfrågor, strategival och tillväxtfrågor. Men det är en härlig kontrast som förstorar och fördjupar livet.

När föreställningen är slut bryts förtrollningen och vi ramlar ner i det praktiska, där begränsningar och de krassa valen finns. Man är åter på spelplanen, i marknaden och här gäller andra sociala masker eller konstruktioner som spelas utan musik och estetiska ambitioner. Det är som en tyst pantomin som både är syrefattig och utan bra manus. Som företagare och ledare tror jag man skulle bland in det estetiska och konstnärlig mycket mer i organisationer och verksamheter. Prata om det vackras betydelse och hur man kan låna av operans och teaterns värld när man ska utveckla strategier, produkter, processer,  prissättning och ekonomiska nyckeltal. Helt enkelt försöka få in det ”översinnliga” för att stimulera nya grepp och andra perspektiv. Det låter lite flummigt men för mig känns det helt rätt efter Don Giovanni.

Att förstå skönhetens natur och mening är en av nyckelfrågorna inom den filosofiska disciplinen estetik. Tonsättaren och kritikern Robert Schumann skiljde mellan två typer av skönhet, naturlig och poetisk skönhet. Den förra återfinns i mediterandet av naturen, medan den senare finns i människans medvetna och kreativa ingripande i naturen. Schumann antydde att båda typer av skönhet förekommer i musik och annan konst, men att naturlig skönhet endast är sinnlig njutning. Poetisk skönhet börjar där den naturliga skönheten slutar. Det kanske är denna länk som jag snuddar vid i kväll.

Filosofen Immanuel Kant, vars estetikteori har varit inflytelserik, noterade att skönhet tycks inneha både subjektiva och objektiva egenskaper. Kant argumenterade för skönhetens subjektiva natur och skrev: ”Smakens omdöme är därför inte ett kognitivt omdöme, och därför inte logiskt, utan är estetiskt – vilket innebär att det är någonting vars bestämmelsegrund inte kan vara annat än subjektivt.” Kant lade emellertid även märke till att när någon kallar ett ting skönt, så anser han inte sitt omdöme gälla endast för han själv, utan för alla människor, och talar om skönhet som om det vore en egenskap hos tinget självt. Det är jag beredd att hålla med om.