Jag sitter på ett café som ligger vid sidan av de stora köpstråken, men kan ändå se hur människor strömmar fram i dess kanaler.  Alla går med bestämda steg och har ett mål i sitt sinne – mötet, resan, hemmet, jobbet, shopping, barn, vänner eller en tuff anställningsintervju. Skulle man frysa tiden och intervjua alla så skulle det blir en häpnadsväckande mosaik av spännande berättelser vad alla skulle göra och är på väg till just nu. Tänk vilka ”framkörningsavgifter” man haft för att gå här med stadiga steg. Bara ett sådant tvärsnitt skulle ge stoff för hundratals bibliotek. En sådan vegetation finns just framför mina fötter.

Varje människa utformar numera sitt egna liv efter någon form av nyttokalkyl och medmänsklighet. Alla har samma byggstenar men dispositionen är olika och vi är miljarder varianter på samma tema. Våra liv är individuella och därför unika. Förr talade vi alltid om ett människoöde och självporträtt av en människa. Numera finns dessa bara som små notiser i de stora dagstidningarnas avsnitt om avlidna. För länge sedan skrevs tjocka böcker om olika människors levnadsöden, även om dessa inte var några kändisar. Fina porträtt över en människas natur och gärning.

Stora författare har däremot mer eller mindre alltid skrivit självförhärligande memoarer om sig själva som sällan blir objektiva. Dessa är ändå mycket läsvärda. Författarnas berättarglädje går sällan att ta fel på. Det går undan när man vet vem man skriver om och kan sitt ämne. Dessa blir ytterst välskrivna med god psykologisk skärpa.

En människas verk är verkligen värd att hyllas och skildras. Det borde därför finns en nisch för skribenter att erbjuda självporträtt och inspirerande levnadsskildringar över människor som antingen gått bort eller är i livet slutskede. Dessa skulle garanterat bli enormt läsvärde eftersom varje människa har speciella erfarenheter att dela med sig av och som är värda att spridas. Med lite god frågeteknik och förståelse av livets psykologi och filosofi skulle man snabbt kunna ringa in de centrala dragen av en människas verk och principer som varit vägledande.

Dessa nya skribenter skulle också kunna göra årliga bokslut till olika kunder med det viktigaste innehållet som dessa gjort eller varit med om under året. En fin skriftsamling.

I takt med att alla är måna om sitt varumärke och att vi dessutom lever i en narcissistisk tidevarv så skulle sådan levnadsberättelser säkert ha en god efterfrågan. Tänk vad intressant att få en beskrivning av ens liv, för sig själv, vänner, släktingar med mera. Det svåra är väl att hålla det objektivt så att det inte blir någon idoldyrkan eller tillrättalagda släkthistorier. Även levnadsbeskrivningar av företag borde var väldigt gångbart. Vi själva har anlitat en duktig journalist som skildrar Vätterhems 75 åriga historia på ett nytt sätt.

Min idé, där jag sitter med en alltmer kall kaffe, är att man skulle berätta varje människa historia, gärna under dennes levnadstid. Även vid bortgång skulle man intervjua och skapa en liten bok på tio sidor om individen som gått bort. Ett komplement till Svenska Kyrkans utmärkta begravningstjänster. Muntliga framställningar görs idag av prästerna, men inget skrivs ner eller analyseras. Här finns också ett utvecklingsområde. Istället för gråt och svarta kläder skulle man ha en ljus berättelse om människans verk som central del i en begravning.

Här finns alltså en affärsidé för den som vill hylla människors verk. Konstigt att inte Fonus som brukar vara bra på att ta betalt för ALLT inte upptäckt denna nisch. Det är en prövning att klara 80 år och göra det på rätt sätt. Tänk vilken skattkammare som går oss förbi.

Det finns nog inget skönare än att sitta och titta på folk sa min gamla mormor. Jag tror hon har helt rätt. Det ger så mycket insikter och idéer. Alla människor är så olika, har så olika framträdanden, klädsel, gång, tempo, blick och packning. Vi kämpar alla på att utveckla och förbättra vårt livsläge i någon form. Strävan i oss driver liksom på. I takt med att allt blir transparent så ökar vår lins och vi får ett större perspektiv som också det eldar på ambitionerna. Det syns verkligen i storstäderna.

Det syns också på individen, om deras dispositioner klickar med samtiden. De får något energiskt och självklart över sig. I den stora strömmen som forsar fram så verkar det vara en på hundra som har ett starkare ljus än de övriga.

Slutsatsen är alltså att här finns en marknad för finstämda entreprenörer:-)