Ledarskap handlar om människor, olika människor som vill samarbeta och gillar sitt uppdrag. Människor med olika bakgrund, värderingar, smak, känslor och förnuft. Det räcker med att man gör en DISC-analys och plottrar ut individerna så ser man hela registret. Att få detta lag att undvika revir, konkurrens, makt, prestige och istället främja tillit och arbetsglädje är en stor del av jobbet.

Förr var bossen enväldig och det var bara att rätta in sig i leden. Idag är alla välutbildade, begåvade med en individuell kapacitet som behöver samma omtänksamhet som trädgårdsmästaren ger sina odlingar. Ledarskap handlar om att se, lyfta fram, stärka, odla, resonera och hela tiden främja samarbete istället för stuprör och revir.

En ledare är alltid ansvarig för att kunderbjudandet är ”top-notch” och mottas väl av kunderna. Hos kunden ska det var så lite störningar, sömlösa övergångar och god service som gör erbjudandet njutbart och bidrar till återköp. För att sy ihop detta paket krävs samverkan i organisationen som flyter. När det hackar, blir svaga lösningar, brister i leverans så är ansvaret ledarskapet. Ett praktiskt råd är att alltid själv bli kund och testa alla tjänster för att upptäcka brister eller förtjänster.

En ledare bör vara bekväm i en extrovert roll. Eftersom det handlar om att kunna övertyga, inspirera och synas. Det går inte att stänga in sig på sitt rum när man är en ledare eller skicka ut olika dekret. Ledarskapets nerv ligger i att testa, kompromissa och driva igenom, nära sin flock.

En ledare behöver ha sin egen vision och sina egna tankar. Här finns en själviskhet och egoism inbyggd i ledarskapet. I annat fall blir det endast ett maktspel eller en form av härskarteknik. Då händer inget och organisationen förstörs inifrån innan ledaren får sparken.

En ledare behöver alltså ha ett ego, en stark egen vilja, men som kan påverkas av omgivningen. Ledarskapsprocessen mekanik är en input av ett starkt ego och där output är ett nytt lag. Laget äter upp egot men förändras själv i grund och botten, när saker och ting fungerar. Processen förutsätter att egot har inslag av ödmjukhet, kompromissvilja och öppenhet. Den som förändra mest på kuppen är ledaren själv som på sätt och vis pressar fram sin dröm maximalt.

Vad som är ödmjukt i detta sammanhang beror på omständigheterna. Det viktiga är att individerna i laget upplever att man påverkar och jobbar självständigt. Inte sällan fylls dagarna av att lösa konflikter, debattera eller köra över andra (en del av verkligheten) och då är det viktigt att känna sin balanspunkt och vart man står i processen.

En klassisk tumregel är att försöka följa devisen ”inter pares primus” som betyder främst bland jämlikar. Du ingår i teamet men har något som de andra inte har. I kyrkans värld så väljs ärkebiskopen ut av de andra biskoparna som både ser och förstår vem som är nästa ledare.

Att leda är att föra organisationens talan och vara dess språkrör. Att hålla i olika möten och bena ut problem och vad som är viktigast. Det är du som äger ordet och budskapet, inte helt olikt ett prästyrke. I dagens värld när kyrkan förlorat sin roll, så har organisationerna tagit upp mycket av dessa traditioner. I ett vanligt företag handlar det om att ha en stark mission, en stark tro på det man gör, regler, affärsboken, symboler, ritualer, inte alls olikt ett samfund, även om klädseln är GANT istället för liturgiska dräkter.

Här kommer i alla fall ett mycket fint citat från en specifik kyrkklocka:  Säll ästu! – lite av livets mening i ett nötskal och kanske meningen även med ledarskapet.