Det är kris- och krigstider runt hörnet. Plötsligt så ska alla skyddsrum som fört en tynande tillvaro uppdateras och ställas i ordning. Krisorganisationer går från pandemi till krig när världen förändrats. Det får mig osökt att tänka på filmen tillbaka till Framtiden där huvudrollsinnehavaren Michael J. Fox åker tillbaka i tiden till 1955. Hur såg bostadsbranschen ut då och finns det något att lära av filmens tema att ta kontroll och personligt ansvar över sitt liv eller i detta fall kundvård.

För mig handlar det inte om någon nostalgi utan mer en förundran varför och när vi tappat bort bra förvaltningskvaliteter. Låt oss titta lite närmare och fundera på varför vissa saker försvunnit som egentligen är väldigt bra och som skulle kunna paketeras om till dagens behov.

En första sak är varför ett bostadsbolag har så pass mycket administration som vi har. Förr fanns knappast någon administration men idag är det staber, stödfunktioner, outsourcade tjänster, kvalitetssystem, strateger och en rad konsulter och specialister. Detta är inget fel men får vi ut full effekt och får våra hyresgäster del av dessa duktiga medarbetares prestationer eller blir det mer managementbyråkrati? Jag går heller inte fri från detta utan är en del av denna utveckling.

Förr bodde vicevärden i huset eller i området med hyresrabatt och tog hand om det mesta. Det kanske inte var drömjobbet men bättre än så kan det knappast bli för hyresgästen eller för den som brinner för ett sådant jobb. Det finns många nidbilder om detta men trygghet och ordning och reda gällde även om det slog över då och då, där hyresgästen fick stå med mössan i handen.

Jag skulle däremot gärna bo i ett sådant hus. För 30 år sedan gick bolaget och hyresgästföreningen tillsammans och gjorde besiktningar av husen. Det skrevs upp vad som var slitet, behövde åtgärdas och förbättras. Dessa ronderingar var oftast en mardröm för bostadsbolaget som fick mycket kritik och synpunkter. Dessa rann ut i sanden men grundtanken att tillsammans med hyresgästerna gå runt och bedöma är hur bra som helst. Alla har inte ”blicken” och med arbetsorder i mobilen är det lätt att bli alltför klinisk och effektiv och missa de mellanmänskliga relationerna.

Självförvaltningen som är en alldeles ypperlig metod har också kommit och gått. Att hyresgästerna kan ta på sig olika arbetsuppgifter mot lägre hyra eller ersättning är också suverän. De som bor i husen har koll och kan därmed se till att skapa trivsel och gemyt som ingen annan. Här handlar det nog mer om att bolaget behöver ta fram ersättningsmodeller och reda ut allt med upphandlingar innan detta sjösätts. I princip borde hyresgästerna sköta mer själva eller kunna välja olika servicenivåer.

I en bostadsrättsförening sätter man av en liten hacka för det inre lägenhetsunderhållet. Så är tanken med valfritt lägenhetsunderhåll. Med den lilla skillnaden att om man avstår sedvanligt underhåll så får man en lägre hyra. Varje lägenhet borde ha en egen lägenhetsfond som respektive hyresgäst själv kan styra över och där en liten del av hyran sätts av. Förr fanns mer påverkan och tillval.  Även detta har tagits bort och här finns en enorm möjlighet att skapa olika designpaket och låta hyresgästerna förverkliga sina bostadsdrömmar.

Inför alla renoveringar redovisade förr bolagen sina kalkyler och underlag för hyresgästföreningen. Det diskuterades olika val och vad som skulle hända och vad hyresgästerna kunde påverka. Idag är det mer pliktskyldiga informationsträffar och oftast få som kommer på dessa. Dels kan man knappast påverka något och inbjudningarna inspirerar inte direkt att närvara eller delta.

Förr skickade också enkäters resultat ut och man höll bostadsmöten i varje kvarter. Det kom kanske 20-30 personer och diskuterade åtgärder. Idag är det få bolag som bjuder in och redovisar resultatet från enkäten. De flesta beskriver detta lite översiktligt i sina hyresgästtidningar. Detta tåg kanske har gått men då får man använda digitala boendappar för att skapa bättre engagemang.

När jag började i denna bransch så fanns det klara spelregler kring boendet hos de flesta bolag. Rättigheter och skyldigheter. Vad man inte fick göra och vad som gällde för umgängelseregler. Dessa togs bort eftersom de ansågs ha för mycket pekpinnar och en icke kundvänlig ton. Idag finns få spelregler och det är ganska otydligt vad som gäller i olika situationer. Detta skapar stor frustration och godtycke. Samma sak med bolagets befattningsbeskrivningar för yrkesrollerna. Detta togs också bort och därmed har rollerna blivit otydliga och många springer på samma boll eller hinner inte med. Många yrkesgrupper är stressade och det tror jag bottnar i brist på roller och ledarskap.

Även underhållsplaneringen har mycket övrigt att önska. Förr spred man ut underhållet relativt jämnt, idag går mycket till enorma turnaround projekt som kostar lika mycket som nyproduktion. Förvånansvärt lite investeras i själva husets motor eller på estetiska lyft som sannerligen behövs.

Det säger sig självt att var tid har sina utmaningar. Det är inte så att allt var bättre förr så klart. Men, det finns sannerligen mycket att reflektera över. Jag tycker det finns en tendens att dagens bolag förlorar kontakten med hyresgästen och inte har tid att bygga tillitsfulla relationer. Det är mer interna processer med otydliga syften än fika och samtal med hyresgästerna. Jag tror man behöver lägga mer tid på fältet, samarbete med hyresgästerna och ta upp gamla saker och förpacka om dessa till dagens verksamhet. Då tror jag att det blir som i filmen, att man faktiskt kommer tillbaka till framtiden.

Thorbjörn Hammerth

Krönika i Bostadspolitik.se den 3 mars 2022