Idag inleds stilla veckan eller passionsveckan som den också heter. Poetiska och välklingande namn. Vem vill inte uppleva detta och stanna upp och vara i zonen. Även den klassiska musiken har dessa berättelser som inspiration – (270) Bach – St Matthew Passion BWV 244 – Van Veldhoven | Netherlands Bach Society – YouTube
Palmsöndagen är alltså entrén in i påsken. Det är sista veckan i fastan för de som började i samband med Fettisdagen. Här hänger årshjulet ihop minsann. Dagarna som nu kommer har karaktär och dessa har jag alltid gillat eller vad sägs om Blåmåndag, Vita Tisdag, Dymmelonsdagen, Skärtorsdagen, Långfredagen och så Påskafton. Alla med sin historia och färg. Det är först på påskdagen man egentligen säger Glad Påsk.
På många sätt är faktisk påsken ganska rörig. Många saker blandas ihop och handlar om olika sker. Där finns fastans process, den gamla svenska folktron med ris, hare, ägg, häxor och Blåkulla bredvid den Kristna berättelsen om Jesus intåg i Jerusalem, sista måltiden, Judas, Korset, död och uppståndelsen samt den judiska urgrunden som handlar om Judarnas uttåg ur Egypten. Här kommer Moses, faraoner, mirakel på vägen till Kanans land in. Nästan lika förvirrat är det när Påsken infaller.
Här kan man säga att det finns ett udda sätt att fastställa detta. Påsk infaller tydligen första söndagen efter den första fullmånen efter vårdagsjämningen som brukar ligga på ungefär samma dag i slutet av mars. Att däremot månen är med och styr ser jag som en udda detalj. Påsken kan därför variera från den 22/3 till 25/4. I år har vi väl alltså en relativt normal Påsk.
Påsk på hebreiska heter pesach och betyder ungefär gå förbi eller passera. Mycket av påskens drama känns högaktuellt med tanke på kriget i Ukraina, Zelenskyj som växt fram till en samlad världsledare, klimatkris och återuppbyggnaden. Rysslands fullständiga misslyckande visar också att när man har lögnen som grundpelare i ett samhälle så litar ingen på någon och sådana system fräts sönder inifrån när det blir skarpt läge. Jag kan inte tänka mig ett större strategiskt haveri någonsin. Jag hoppas massmördaren Putin fångas in och kan ställas inför rätta.
Hoppar vi ner ifrån traditionernas luftskepp så singlar vi ner till våra fantastiska trädgårdar i Majorna och Kungsladugård. Inget annat bostadsföretag i landet har så många fina innegårdar som ramas in av våra landshövdingehus. Husen fick faktiskt sitt namn, av just landshövdingen i Göteborg – Albert Ehrensvärd. Han sanktionerade de första ritningarna med bottenvåning i sten medan andra och tredje våningen uppfördes i trä. Husen har numera 100 år på nacken och här är det ingen standard som gäller direkt. Dessa hus har så pass många egenheter att det kräver mycket tid att gå runt och förstå hur det hänger ihop.
Det var egentligen det kooperativa bostadsföretaget Arbetarnas Byggnadsförening genom handlaren Johannes Nilsson som tog fram de första ritningarna för en tomt i södra Annedal att få bygga två stycken trevåningshus där den första var i sten. Precis som idag blev det långa diskussioner, dragkamp, ifrågasättande och ansökan avslogs. Kampen fortsatte och nämndens beslut överklagades hos länsstyrelsen. Inget nytt under solen (så gjorde jag i Jönköping men då gick överklagan till Mark- och miljödomstolen och då var föremålet Länsstyrelsen). Nåväl, till slut kom beslutet att Länsstyrelsen och landshövdingen Ehrensvärd beviljade dispens 1875. Det krävs entreprenörskap och envishet i kubik för att förändra regler och lagar. Nilsson var en tuffing och med erfarenheter från Kalifornien som finsnickare visste han hur man kunde bygga. Det är individuella personer som gör skillnad, då som idag.
Landshövdingehusen byggdes alltså för arbetarklassen med gröna innegårdar och inkommande ljus från två väderstreck. Lägenheterna är relativt små och saknar balkonger. Under främst 1960- och 1970-talen revs ett stort antal landshövdingehus istället för att renoveras. Att det finns kvar så pass många beror mycket på de massiva protester under dessa år mot rivningarna av husen. Det samnordiska projektet Den nordiska trästaden, som leddes av arkitekturprofessorn Göran Lindahl fick stor betydelse för debatten om bevarandet av landshövdingehusen. Well done mr Lindahl, hade han levt idag skulle vi hyllat honom. Han var tidigt kritisk till saneringstänkandet inför stadsförnyelseplaneringen. Att riva bort historien istället för att bygga vidare och vidareutveckla.
Från mitten av 1960-talet börjar alltså Familjebostäder att renovera det bestånd av landshövdingehus som bolaget förvärvat och skyddat från rivning. Familjebostäder renovering av kvarteret Kungsljuset i Kungsladugård mottog pris av Per och Alma Olssons fond. Renoveringen utfördes efter planer av Bo Cederlöf och innefattande sammanslagningar av lägenheter, nya fasadfärger och ny gestaltning av innergårdarna. Idag har vi cirka 8 000 lägenheter i vår förvaltning. Göteborgs äldsta kvarvarande landshövdingehus från 1876 finns i kvarteret Kadetten vid Mellangatan i Haga.
Det räcker med att gå in i ett landshövdingehus för att fantasin får egna vingar och genast vill veta mer. Det sitter verkligen berättelser i väggarna som påverkat gemenskapen och sinnet väl. Trä är dessutom ett levande material som lever med årstider. En del störs av lyhördheten, att värmen kan variera, tvättstugor i katakomberna under husen och får balkonger. Men och det är inget litet men. Trots dessa nackdelar är det här alla vill bo. Här är attraktiviteten som störst på Göteborgs bostadsmarknad. Ingen vill flytta härifrån och köerna är 15-20 år för att få en lägenhet. Allt är inte perfekt men det är äkta och som livet är. Blandat, gemytligt, kämpigt och hoppfullt. Tiden verkar mer och mer tala för att detta är framtidens boende. Material, skalan och proportioner, levande butiker, innegårdarna, gemenskapen, identitet, variation och hantverk samt sansade hyror. Jag har svårt att se ett bättre boende. Det som byggs idag är helt chanslöst.
Detta underströks inte minst igår, lördag när vi på Familjebostäder arrangerade Värdens Röj. Vi ställer upp tio containers på 30 kubik och har fyra festliga servicedepåer som är bemannande med korvgrillning, fika, bullar, dryck och giveaways. Syftet är att hjälpa våra hyresgäster att slänga och sortera sådant man inte behöver utan att åka till tippen. Jag passade då att prata med många hyresgäster om deras boende och problem. Den samstämmiga bilden är att ingen vill eller ens tänker tanken att flytta. Här är paradiset med alla fördelar och nackdelar. Här trivs man – i folkrepubliken Majorna. Att få förvalta dessa hus är ett privilegium för mig som älskar hus. Jag kommer aldrig svika detta uppdrag. Alltid stå på våra hyresgästers sida och förstärka engagemang och initiativ. Dessa stadsdelar är unika i hela Europa.
Detta är påskens glada budskap för mig- att få uppleva detta. Att våra hyresgäster trivs det vet vi från alla enkäter och projekt. Men att se deras blickar, höra deras egna berättelser och synpunkter, det gav den annan relief till vårt ansvar och vikten att öka vårt samarbete med våra kloka hyresgäster.
Glad Påsk !
