Hillrundan

Det är en sjörunda utefter vattnet med blånande berg som går upp och ner  i bakgrunden.  Det slår en alltid, hur fantastiskt overkligt fint det är och att den här rundan skulle man gå både morgon och kväll. Vi kallar den Hillrundan efter Carl-Fredrik Hill som oftast besökte sin morbror Rudelius i vår Prästgård för hundra år sedan. Härifrån har han målat flera odödliga verk. Det är en kuperad runda och Gustaf vill oftast att det är han och jag som ska gå. Då är det emellertid, alltid något i görning. Är det inte nya modekort till datorn, så är det trassel i skolan, något nytt spel eller funderingar kring hur mycket man ska växa och det där med tjejer.  Där går vi och småpratar i cirka en halvtimme.  Det är en bra stund och Gustaf som snart fyller sexton år håller på att växa om mig ser jag när vi går brevid varandra. Jag kommer plötsligt ihåg meningen som Göran Persson sa; ”Det finns inga normala dagar” och det ligger mycket i det. Varje dag har sina förtjänster, besvikelser och överraskningar. Och en dag kan innehålla nästan allt, precis som aprilvädret som verkligen gjort skäl för sitt namn denna månad.

För varje dag som går, läggs en ny båt i vid båtklubben i vår lhamn. Klockan närmar sig 21 och det är fortfarande ljust ute ute och fåglarnas sång  har jobbat sig upp i de högre tonarterna. Det känns gott med nytt syre och efter Hillrundan går vi åt olika håll för att göra klart läxor och jobb. Slår på Spotify och hör Someone Somewhere in Summertime från 1982, en trettio års slagdänga (tiden lider) som håller än.  http://www.youtube.com/watch?v=VBlKYbFWZ-o Men vart tar tiden vägen…

 

 

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*