Det är en glad pojke som kommer inspringandes på kontoret. Klockan är strax efter två på Fredag  och ansiktet är lyckligt och glatt, Allt har gått bra, nationella provet i engelska kändes bra, ett oförberett prov i spanskan gick även det geschvint. Men, och det är det härligaste, här i Eksjö firar man sina klasskompisar. Gustaf fyller 16 år idag och klassen sjunger i omgångar, ger kort och ballonger och foton med mera. Det värmer honom. Det värmer mig också. Vi som flyttat omkring som ett resandefolk, med ständiga uppbrott. Nu har vi slagit i bopålen i vår Prästgård  och Gustaf har gått både 8:an och 9:an i Eksjö och ska nu fortsätta gymnasiet här. Det är en bra skola och Gustaf känner sig äntligen hemma här. Det är det som glädjer både han och mig när vi tar bilen hemåt. En känsla som inte går att övertrumfa med pengar eller andra köpta grejer. Inget slår ut kompisarna, att bli sedd och att känna sig trygg.  Det blir tydligt för mig en dag som denna – vad skönt det är att ha släppt det jagande livet och istället låter det icke materiella värdena prägla tillvaron.