Tecken i skyn

Det går att grubbla mycket på tecken och parallella världar. Men en sak är lustigt, att i vissa lägen är det som om det sker en fingervisning genom små tecken. Nästan alltid blir det bra när man följer dessa ledtrådar.  Antingen är det rena självsuggestionen eller så är det dova ekon från våra arvsanlag som pockar på och ”vill säga” något om  igenkänning. Det är mycket i oss som ligger förborgat och som man liksom får dyrka upp för att det ska se dagens ljus. På ett sätt är det kul att följa tecken, för det blir mer oförutsett, även om det tar lite längre tid att komma fram.  Oftast blir facit att man bärgar mycket kunskap men att vägen slutar i tomma intet. Ungefär som skogsbolagens skogsvägar som slutar tvärt mitt i skogen.  Vad ska man tro om tecken? Jag kan fortfarande inte bestämma mig om pundet ska ligga i den rationella vågskålen eller den mystiska. För mig väger det alltjämt lika. Däremot är den rena spekulationen, metafysiken den mest intressanta eftersom den slipper ta hänsyn till vetenskaplig exakthet, upprepning och dokumentation som oftast gör vetenskapen både enkelspårig och själlös.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*