Gudstjänst i huset

Det finns två sätt för att producera texter. Antingen ser man en iakttagelse och spinner vidare med sina egna tankar, eller så inträffar något som man inte styr utan bara medverkar i. Den här texten är resultatet av det senare. Här i bygden finns en tradition att en gudstjänst firas i prästgårdsträdgården varje år. Så vi öppnar gärna dörren och under lördagen ligger vi i och klipper mer omsorgsfullt än vanligt. Parken är på nästan 30 000 kvadratmeter så klippningen är ett rejält dagsverk.

Det står och väger, sol eller regn. Vi tittar på olika väderprognoser timme för timme och bestämmer att gudstjänsten ska firas inne, i vårt vardagsrum, istället för i parken. Sagt och gjort, rummet görs om till kyrka och den utmärkta vaktmästaren hämtar mängder med stolar. Kyrkan ringer och klockan slår två. Hela rummet är fullt med människor och en litet altare har dukats med brinnande ljus. Hela mässan utförs (barfota) alltifrån predikan, sång, musik och inte minst tar vi nattvarden. Ett rum blir tempel med få ingrepp. Men så är detta också en gammal prästgård som har vanan inne. Här i rummet har det firats bröllopp, födelsedagar, dop, konfirmationer och så vidare. Det sitter så att säga i väggarna. Idag är det två präster, församlingens präst och en prästkandidat som sköter predikan. Det är lite förtrollande att ett hem kan bli en kyrka och alla verkar glada. Det är så här kyrkan skulle fungera. Att göra vin av vatten. Att påvisa det intressanta i det normala. En sak har jag numera satt i sinnet,  är att bli kyrkoråd och sätta fart på kyrkan och stöpa om den i grunden så att det blir en nödvändig mötesplats för olika människor. Inte ett museum utan en kreativ högborg som berör och påvisar våra möjligheter. Inte det anonyma och dämpade. Utan det livsbejakande och utmanande. Först då kan kyrkan lämna sin stela form och hoppa ur sin museiroll och öppna nya rum. Lyssna gärna på http://www.youtube.com/watch?v=_vOy1KV7w80 eller http://www.youtube.com/watch?v=zu1YKUgzvAU. Jag håller med GW, många psalmer eller kyrkosånger är verkligen fina och tänkvärda.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*