Kolsvart

Det är kolsvart ute och allt försvinner i mörkret. Det är en slottströskel att ta sig över för att kränga på sig alla löparkläder och ge sig ut i skogen. Pannlampans stråle flimrar till och marken under fötterna känns inte lika säkert längre. Här gäller att spara på batteriet, så det blir till att tända och släcka om vartannat.  När det är släckt är det som att springa rakt in i rummet, tiden och materian och möta evigheten. Det är en märklig känsla av totalt mörker utan att se något. Det är lätt att med en gång styra rakt ut i diket även om man håller rak kurs och ger akt på alla ljud. Som en fyr tar vi oss fram och sensmoralen är att det är bra att ha med sig ett reservbatteri för det är ingen lätt uppgift. Vid ladorna glimmrar det av kattögen som verkligen lyser och följer oss som en mus och vid vattenkaren står tysta kor och blänger förundrat på oss när vi riktar den allt svagare pannlampan åt deras håll. Olika silutter syns i de upplysta fönstren på gårdarna och ute på åkern lyser ett ettrigt ljus från en traktor som verkar ha fått fnatt. Det går alltså att ta sig igenom detta välde av mörker och allt det vanliga blir annorlunda och spännande när allt är släckt även om att blir vått och ganska svårforcerat.

 

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*