Tidningsdöd

Det börjar synas alltmer att papperstidningarna är inne i en tuff varvskris som det talas väldigt tyst om. En utbredd tidningsdöd skulle vara förödande för journalistiken och demokratin. Det skulle bli syrefattigt och närmast ett vakuumtillstånd. Nu när allt är så kommersiellt är det inte enkelt för staten att gå in med presstöd (bidrag) till en specifik bransch. Har det inte gått med bilbranschen så lär det nog inte gå nu heller. När den statliga utredningen kring presstöd är klar så är det kört.

Jag har själv varit utan papperstidning i många år men gått tillbaka och gillar verkligen tidningens format och hantverket även i de fall man själv drabbas. På det lokala planet är det otänkbart att papperstidningen kan försvinna trots att upplagorna ständigt sjunker. Att upplagorna sjunker visar hur krisartat det är med tanke på hur mycket lokaltidingarna har förnyat sig till det bättre.  Alltså o-tänkbart. Här är tidningen en mötesplats och ett outsinligt samtalsämne. Det står ju i tidningen.  Alla läser tidningen på jobb, restaurangen, på nätet, på biblioteket, hos grannen eller mamma. Men färre köper. Går papperstidningen under så går journalistiken under, även hur stora redaktioner och digitala projekt man än har. Just bullentinen, pappersformatet, löpet behövs om det ska bli ”riktiga” nyheter. Nyheter måste bli konkreta, något vi kan ta på, känna och se svart på vitt så att säga. Det digitala har inte den kraften. Ölandsbladet har valt att fokusera på annonser på förstasidan och jobbar med vass lokal journalistik  som är väl insatt och förankrad bland invånarna. Ledaren som är ytterst välskriven spelar en underordnad roll och kommer långt in i tidningen.  Kostnaderna måste vara under kontroll eftersom priset är lågt.  Utgivningen sker 3 dagar i veckan. Vid sidan av tidningen gör man fler andra publikationer som fyller andra behov.  De nummer som kommer ut har relativt hög kvalitet och säger något. Täckningen är 87 procent på norra öland och upplagan runt 8 700 tidingar. Många papperstidningar som kommer ut är sexdagarstidningar med ojämn kvalitet och skulle vinna på att gå ner i utgivning. På tidningarna finns också många underchefer och många typer av tjänster. Det är nog dags att krympa och fokusera på skribenterna och säljarna samt växla mellan proaktiva och reaktiva nyheter. Alternativet är lokala gratistidningar som drivs med journalistisk ambition och som kopplas  till nätet för en snabbare nyhetsförmedling. Nätet ger mervärden och utvidgning men många använder inte nätets möjligheter i kombination med papperstidningen. Varje artikel på nätet ska vara en inkörsport till mängder av länkar och hänvisningar. Jag tänker hur som helst stödja papperstidningen för alternativet är omöjligt. Det skulle bli ett kulturellt mörker om papperstidningarna börjar slås ut som det skedde med varven på sjuttiotalet.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*