Bröllopsdag Jute

Idag är det 22 år sedan jag och Gunilla gifta oss. För varje år man varit gift finns ett symboliskt ting. För 22 år är det Jute som är en subtropisk växt som framför allt odlas i Indien, Kina, Thailand osv. Växtens stjälkar används vid tillverkning av tyg (också kallat för jute). Fibern är grov och sträv och används mest till framställning av säckväv. Tänk säckväv som symbol för ett 22 årigt äktenskap !

Detta kände vi inte till när vi stod och huttrade på kyrktrappan den 1 december 1990 i den mytomspunna Husaby Kyrka på Kinnekullekanten i Västergötland. Det var en intensiv solnedgång och sedan becksvart. Kyrkorummet var dovt och närmast mörkt i den tusenåriga kyrkan. Gästerna var till övervägande del svartkläddda. Ingen munter syn direkt.  I mer en två decennier har vi nu kämpat på med diverse projekt, jobb, barn, hus, flyttar, utbildningar, utställningar, renoveringar, inköp osv. Absolut inget av detta kände vi till när vi stod vid altaret. Vi var som två nyfödda och helt ovetande om vägen.

Då när vi gifte oss var det många som var tveksamma och tyckte att det gick för snabbt. Nu är det vi som har varit gifta längst av alla och hjälper andra med råd och dåd. Det är svårt att ge något recept på vad som funkar. Mycket handlar om tur och gemensamma intressen och mycket energi. Att var och en kan förkovra sig och ha sitt egna liv samtidigt som man då och då gör gemensamma saker. Kan man dessutom hjälpa fram varandra, ha en öppen dialog och prata om allt så brukar det funka. Vi har alltid kunnat dra fördel av att vi är så olika som vi är. Istället för bråk har det blivit förståelse (åtminstone i de flesta fall). På något sätt blir det lättare med åren. En mogen familj med vuxna barn är ett ”modellföretag” egentligen, där alla har klara roller, hjälps åt naturligt, delar på arbetsuppgifter och ekonomin. Det blir faktiskt väldigt effektivt – här vet jag inte om arbetslivet någonsin kan mäta sig med denna enhet. Hos oss har vi alltid varit öppna, alltid satt ekonomisk säkerhet i första rummet, trots diverse galenskaper med hus. Barnens skolgång har också varit prioriterad liksom ambitionen att skapa ett tryggt och vänligt hem. Våra urstarka och kloka dobermanhundar har stärkt familjebanden och gjorts oss vältränade och tydliga.

Traditioner kan man ha när de passar. Oftast är traditioner en nackdel och något som blir en börda, ett måste när man tar de på alltför stort allvar.  Vi lever vårt liv och följer inget som det borde vara utan som det är. Så därför blev bröllopsmiddagen två korvar med bröd eftersom Gunilla skulle iväg och sjunga kör i kyrkan ikväll och jag fick en löparrunda i skogen. Klockan är 18 och i vår kyrka rings Helgmålsringning in så det är dags att stämpla ut denna första riktiga vinterdag då kylan har kopplat greppet om landet.

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*