En mästare är död

En mästare är död. Det är tungt, sorgligt och overkligt. Den 21 december 2012 (vintersolståndet) är samma dag som mayakalenderns långa räkning på 5 125 år når sin fullbordan och där många pratar om en ny harmonisk tid eller början på en apokalyps. Denna dag går kompisen Göran Henriksson bort.

En entreprenör, vars nyfikenhet, karisma och obändiga vilja att förstå inte längre finns bland oss. Det är som om en epok som går i graven.  Jag minns så väl hans arbetssätt, hur han kunde vrida och vända, fundera, göra om allt, ändra, prata, tills kvaliteten mejslats fram.  Något som gav mig många nya lärdomar. Han kunde liksom nosa upp och känna kvaliteten i sin kropp.  Aldrig rusa iväg eller skjuta från höften. Alltid grundlig och metodisk och ingenting släpptes om det inte var löst. Bredden på kunskapen inom teknik, byggeri, finans, ekonomi, entreprenörskap, elektronik, hydraulik, gjuteri, fordon, motorer, kultur, design, konst, mat var av encyklopediskt slag. Som innovatör blev han aldrig gammal eller konservativ. Utan förblev en ungdomlig rebell som ville göra nya saker på sitt sätt livet ut.  Visst fanns där också drag av en brukspatron som promenerade till torget, runt ån eller till konditoriet. Scener som hämtade från Kolingens och Albert Engströms dagar. Men där hemma låg nya CAD-ritningar, arenabygget, nya internationella motorprojekt, nya hydrauliska system och nya investeringar och väntade vid nyss fyllda 75 år.  Det gav drivkraft men också mycket ansträngning. Telefon och dator gick varma. Var det inte en rallystjärna som var på tråden så var det någon affärspartner, släkting eller medarbetare. Det lustiga var att det var alltid han som ringde och ville veta och låg alltid steget före.  Som företagsledare var han ytterst mån om sina anställda. Han såg alltid till att det fanns jobb, skapade en världsunik arbetsmiljö, internationella system/produkter och där fanns frukost och lunch i den fina restaurangen.  En sådan stark natur blir lätt uppfattad som krävande och stridbar av andra i staden.  Men och det är viktigt, först och främst offrade han sig själv i sin strävan efter absolut kvalitet.  Det gjorde han alltid och det gick inte att bromsa.  Skrattet, uppfinningsförmågan, humorn, entreprenörskapet, kvalitetssträvan och det stora hjärtat för sina vänner kommer vi alltid att bära med oss. Egentligen var han för stor för Eksjö, den stad han gav enorma donationer till för att stärka tillväxten, ungdomsverksamhet, kultur och nöjen. Nu ska detta tas omhand på samma kvalitetsnivå. En mästare är död – en inspirationskälkorsla är född.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

*