Miljöekonomi

Jag tror faktiskt det var Göran Persson som först pratade om ett grönt folkhem och som plockade in Stefan Edman (pionjär och realist) för att sätta en grön agenda i riksdagen i slutet av 1990-talet. Ett lovvärt försök som rann ut i sanden och som har drunknat i ekonomi- och finanskrisens spår. För mig är det obegripligt att man inte jobbar med miljöfrågor oavsett om det är hög– eller lågkonjunktur. Att se världens ledare fumla runt kring dessa ödesfrågor är obehagligt. Det gäller att man själv gör allt man kan för att hjälpa utvecklingen på traven och stärka investeringar på detta område.

Det är hög tid att utveckla en miljömarknad, där det finns tydliga prislappar på belastningen av miljön. Här behövs en förnyelse eller åtminstone en komplettering av dagens marknadsekonomi och kapitalism. Där uthållighet, utveckling av nya miljöinnovationer prioriteras samt ett nytt prissystem för våra val och prioriteringar. Det behövs en ny debatt och en vital diskussion om denna framtid. Jag förstår inte varför de flesta leverantörer inte upplyser sina kunder om sina egna produkter. Varför kan man inte skicka med en gammaldags VDN-märkning så att alla vet vad man köper. Hur svårt kan det vara? Här bör de finnas enormt många konkurrensfördelar för den som agerar hederligt och schysst eller för pigga lagstiftare att stärka konsumentens ställning. Att tjäna bra med pengar samtidigt som man tar ett samhällsansvar borde trigga de flesta. Det är ju det som gör jobbet meningsfullt. Att se länge och utveckla nödvändiga kundvärden.  Här har styrelser och politiker en viktig roll att spela.

En annan sak som jag inte förstår är varför vi inte är bättre på att använda ständigt ökade produktivitetsvinster som skapas inom industrin och tjänstesektorn på annat än enkelspårig konsumtion. Här skulle debatten finnas. Varför inte köra igång fler små innovationsbolag och jobba som riskkapitalisterna fast med fokus på att skapa långsiktig tillväxt. Riskkapitalisterna har bra arbetsmodeller och kan vrida upp företag som kört i diket och skapa vinster efter ett par år. Här finns bra kunskap att dra nytta som skulle marknadsföras bättre.

Själv tycker jag man ska bli bättre på att stärka det lokal och försöka stimulera smarta produktionsformer lokalt eller regionalt. Vid större upphandlingar bör detta prioriteras mer, framför lågt pris så att man inte diskriminerar lokala/regionala företag. Det är minst lika bra med lokala företag, närodlat, närproducerat och att det finns mötesplatser där både tillverkaren och kunden kan träffas. Det så kallade sanningens ögonblick som var ett stort begrepp på 1980-talet.  Till och med Mahatma Gandhi slogs för detta på sin tid och alla tyckte detta var knäppt och flummigt Men Gandhis drev på och drev upp mängder med industrier och branscher. En fantastisk företagsekonomisk historia som dessutom är sann.

Kanske är det så att tiden börjar bli mogen för ett samgående mellan ekonomi och miljö och där miljön sätter de yttersta ramarna. Ett sådant samspel skulle berika ekonomin rent vetenskapligt som idag liknar mer voodoo. Ekonomin har som bekant väldigt svårt att förutsäga framtiden och dess vetenskapliga grund är omtvistad. Det handlar oftast mer om psykologi, följa-John och avväga risk mot säkerhet. Däremot finns det inom områdena biologi, kemi, fysik, matematik, astronomi osv mer säkra förutsägelser och samma resultat vid upprepade tillfällen som ekonomin skulle kunna dra nytta av.

Och visst är vi många som går och väntar på ett genombrott inom fusionen, solenergin, eller för elbilarna, för luftreningsprocesser från industrin ibland annat i Kina eller att minska gifterna i vår mat och att det byggs sunda och hälsosamma bostäder. Mycket görs men det behövs mod och djärvhet att gå före och inse att det är 2013. Det är dags att bryta ny mark. Ungefär som Steven Jobs gjorde när han förändrade vårt sätt att jobba, använda datorer, telefoner och surfplattor. Kan han så kan vi.

Ibland måste det också få kosta om man har råd. Då är det ens skyldighet att göra ett seriöst försök att skapa uthållig utveckling och tillväxt. Det är synd att FoU som det hette förr, nästan helt har försvunnit. Alltså resurser för forskning och utveckling som fanns på de flesta halvstora och stora bolagen i Europa. Numera ersatta med luftiga kommunikationsavdelningar som ska bygga varumärke, PR och facebooksdialog. Inget fel i detta men något har gått förlorat på vägen. Jag tycker också att de flesta bolag skulle samarbete mer med högskolor och universitet och verkligen försöka kommersialisera vetenskapliga rön och använda metoder som har testats och prövats. Detta kan ge en mer fördjupa syn på företagets miljöroll och att man avsätter pengar till utvecklingsprojekt som med tiden kan ge stora förbättringar för samhället, medarbetarna och kunderna. Något som i slutändan ger ett mer etiskt och lönsamt företag.

Det här året ska jag vi sätta miljön i fokus. Inte bara när vi investerar, bygger nya bostäder eller renoverar alla bostäder eller fastigheter för där är vi bra. Utan blir avsevärt bättre på driften, den dagliga fastighetsvardagen, med tillsyn, förebyggande åtgärder, småländsk sparnit, påverka kundbeteenden och se till att inget slösas bort på grund av dålig bevakning.  Exempelvis att en fläkt inte fungerar som den ska och ändå drar en massa el. Här finns många områden att bli bättre på. Det gäller att göra allt man kan inom sitt ansvarsområde och mäta effekterna.

solhus

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*