London, 1909. Harry Selfridge, ett amerikanskt affärsgeni, kommer till staden med storslagna planer. Harry är en udda figur i det livliga och glamourösa London. Han rör sig mellan styrelserummens intriger och fashionabla Mayfairs bjärta ljus och glamour. Serien äter sig liksom in och Selfridge karaktär och alla andra aktörer spelar enastående och storyn blir mer och mer komplicerad, ungefär som livet som helhet. En sak är han tydlig på: Tjuva aldrig något från mig eller mitt företag, utan kom alltid till mig först vid problem så hjälper jag till, är hans ”Code of conduct”. Allt handlar om tillit och lojaliteter när man bygger företag och utvecklar olika verksamheter. Han tar sakerna personligt. I serien sparkas en ytterst betrodd medarbetare när hon ertappas med att stulit fina och dyra tyger. Det är så att säga nolltolerans och så tycker jag själv att det bör vara. Alla blir förlorare om förtroendet rubbas.
Det är viktigt att man innerst inne vet vad som är etik och moral. Moralen är hur vi handlar och vad vi gör praktiskt i vår vardag och etiken är moralens teoretiska del. Hur vi ser på världen, vad vi värnar, våra värderingar och principer. Och både etik och moral måste hänga ihop för att livet ska vara friskt och inte glida isär. En god moral är som en underbar vän och ett gott rus. Den lyser upp dagen. Den känslan ger livet mening. Det gäller att följa sitt samvete och dra upp en skarp och tydlig gräns – när det känns fel så är det fel.
Tyvärr är Mr Selfridge inte helt utan skuld och så brukar det oftast vara på högsta nivån. Det är alla andra som ska följa lagarna och något som ledarna ska kunna stå över. I och med att de oftast drar upp riktlinjerna och principerna så gäller det sällan ledaren själv. Ett tankefel och brist på omdöme. De flesta människor tittar på hur ledaren handlar och tar efter detta beteende oavsett vad man säger. Där har Selfridge en klar uppförsbacke. Men å andra sidan har han sina djärva idéer, sina härliga initiativ när han räddar Agnes från sin pappa och ser till att hon kommer tillbaka och sin kämparglöd som inte har några gränser. Dessutom förefaller han var en inspirerande och varm människa som förstår både affärer och konst. Men just skevheten mellan vad man säger och gör brukar fälla även de starkaste. Jag minns Pågens koncernchef och ägare som inte fick ihop bitarna och där alla såg ett bristfälligt beteende istället för intelligenta ord och tankar. I sitt eget bageririke styrde hans järnlagar med en demons oberäknelighet. Utanför murarna log medarbetarna åt galenskapen. Mr Selfridge har även samma uppförsbacke på hemmaplan. Det gäller att leva som man lär. I våra företag gäller nolltolerans och det gäller ALLA.
