Sinne

kyrkklocka

Det är lördag och dagen går mot sitt slut.

Ovanför oss slår kyrkklockan sina slag, det är helgmålsringning – som förr var signalen på att helgen inleds. Varje slag påminner om en sten som kastas ut i vatten. Ljudet ger ringar i luften.På någon punkt längre bort kan detta ljud inte uppfattas. Det finns en fysikalisk utbredning som går att beräkna med vårt förnuft och matematiska formler.

Men nu; ljudet nästan syns, hörs, känns, smakar och luktar malm. Alla yttre sinnen är liksom med i denna förnimmelse. Slagen är mäktiga och taktfasta i den stilla luften. Slagen väcker associationer, tankar och minnen.

En tanke dyker upp,

Vad är ett sinne och hur många är de egentligen? Finns det verkligen inga inre sinnen?

Jag går in och slår upp begreppet sinne. Det visar sig att det inte är så lätt och att man är oense om hur många sinnen det egentligen finns. En definition som skulle kunna godkännas av de flesta är ”ett system som består av en sensorisk celltyp eller grupp av celltyper som reagerar för en speciell sorts fysisk energi, och som motsvarar en definierad region eller grupp av regioner i hjärnan där signalerna motas och tolkas”.

Frågan är om inte tänkandet också reagerar på någon form av fysisk energi och vad som är vad. Howard Gardner som beskriver multipla intelligenser som exempelvis visuell, musikalisk, logisk/matematisk, lingvistisk, rörelse, intrapersonell osv menar att intelligens och sensoriska perception tycks vara nära relaterade till varandra. I så fall skulle även språk, tänkande, moral, jaget kunna vara sinnen fast på en högre nivå.  En del forskare menar också att det kan finnas upp till 30 sinnen och att även våra vanliga sinnen som synen kan var två eller tre sinnen.

En sådan anatomi skulle bilägga den tusenåriga kampen mellan sinneskunskap och förnuftet, mellan det inlärda och medfödda, mellan det som är möjligt eller omöjligt att ha kunskap om osv. Människan motar och tolkar information med alla sina sinnen och därmed finns det ingen mer uppdelning av primära och sekundära kvaliteter utan det är ett sinnesintegrerat system (hjärnan) som anpassats för denna värld.

Det som finns utanför detta system kan vi aldrig nå kunskap om. Det är ungefär som att försöka bli vän med en sten. Frågan är alltså om språket är ett högre sinne i vår hjärna eller om våra kognitioner också är ett sinne. Då försvinner uppdelningen mellan en inre och yttre värld.

Vi är också helt omedvetna om alla processer, signaler och substanser som håller igång en människokropps delar och dess existens. Vi har ingen aning om allt detta. Bara att vi kan hålla balansen inbegriper att hjärnstammen reflexmässigt justerar ögonmusklerna för att stabilisera bilden. Även vår lagringsförmåga av minnesbilder är omedvetet.

Tänk vad kyrkklockan kan dra igång.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*