Midsommar

Midsommarafton är annorlunda än andra dagar. Det är en dag med mer mångfald, en dag då Sverige decentraliseras på riktigt och där oförutsedda saker dyker upp. Vi flesta vill också mest vara ute och ha det skönt när ljuset toppar och dagen är den längsta.

Vi åker runt i det småländska landskapet och ser hur man går man ur huse i varje by till sin bygdegård. Det verkar nästan som om gemenskapen har återuppväckts av Facebook och andra sociala medier. Behovet av fysiska mötesplatser verkar i alla fall öka.  I det somriga landskapet kan man nästan höra Selma Lagerlöf eller någon annan skald berätta om midsommarens sagor, myter och alla drömmar. Litteraturen har verkligen laddat denna dag. Runt alla hus står bilar i rader, dörrar på vid gavel och bord och stolar är utkånkade.  Sverige har flyttat ut och landet ser plötsligt ut som det gjorde för 100 år sedan då alla bodde här. En åktur genom staden ger syn för sägen. Staden gapar tom och ligger övergiven.

På midsommar ändras också vår klädkod. Fram kommer både nya och gamla klänningar, den vita stassen eller bara shortsen. Liksom halmhatten, baskern eller blomsterkransen i håret eller något annat med knorr. Det blir mer färg och vitalt, nästan franskt. Att fira midsommar är en förkristen tradition som går tillbaka till minst 1200-talet där det omnämns i de isländska kungasagorna. Det är en folklig och hednisk tradition som kyrkan aldrig lyckats domptera.

På campingen är det även där tjockt med folk. Ekipagen är många och husbilar är lika vanliga som husvagnar.  De flesta verkar åka med kompisar eller är dubbelpar. Ingen verkar campa själv.  Det är som en regisserad studio där alla applåderar samtidigt.  Alla sitter vid sina bord och smaskar, när vi går förbi.  Det är förvisso en kristen anläggning men snapsvisorna är lika hedniska som på andra ställen. Det kristna midsommarfirandet är den helige Johannes döparens dag, men det tror jag inte så många känner till nuförtiden, nu när OP Andersson står på bordet som för övrigt är Sveriges äldsta akvavit från 1891.

Midsommar är också någon form av ytterlighet. Antingen vill jag sitta på en prunkande veranda och höra röster, skratt och sorl en bit ifrån eller så vill jag vara mitt i stormens öga som i Borgholm denna dag.  Där bråken och skriken avlöser varandra men utan att bli riktigt allvarliga. Midsommar har något av försoning och förväntan över sig även för ungdomarna som drar fram.

En av de viktigaste frågorna nu och framåt är hur vädret blir?  Vädertjänsternas appar går varma för att planeringen ska bli så bra som möjligt. Idag är vädret lurigt. Sol, åskmoln och en tropisk värme ligger över landskapet och gör det extra laddat. Naturen är som en oas och påminner om Perus och Brasiliens regnskogar. Det lukar gott och fräscht. Solen drar det längsta strået och apparna spår fel.

Det är alltså ljusets dag och den längsta dagen. En dag som är värd att firas.  Midsommar är möjligheter och där oförutsedda saker kan ske. Inte bara i litteraturen utan också vid vägkanten, affären eller på logen. Skål Sverige!

stång3

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

*