World Values Survey

World Values Survey är ett pågående samhällsvetenskapligt forskningsprojekt, lett av Ronald Inglehart, med syftet att utforska sociokulturella, moraliska, religiösa och politiska värderingar inom olika kulturer världen över. Resultaten finns tillgängliga på projektets webbplats. Studien genomförs löpande med några års mellanrum i så kallade ‘vågor’, och antalet länder ökas på med tiden.

Numera publiceras WVS databas fritt tillgängligt över internet. WVS sekretariat är baserat i Sverige. Deltagande forskare kommer från hela världen. WVS frågeformulär består av cirka 250 frågor vilket resulterar i mellan 400 och 800 mätbara variabler.

Ingleharts kulturkarta är ett annat av de mest välkända resultaten från WVS. Ett antal variabler kondenserades till två dimensioner av variation i kulturella värderingar (”traditionella mot sekulärt-rationella” samt ”överlevnads mot självuttryckande” värderingar)”. Med denna grund kan världens länder kartläggas till specifika kulturella regioner. WVS hävdar att: ”dessa två dimensioner förklarar mer än 70 % av den mellan-nationella variationen i värderingar vid en faktoranalys av tio indikatorer.

Så långt bakgrunden. Ett spännande projekt som verkligen tar ett helhetsgrepp och inte skyr några futtiga svårigheter. Här är det hela världen. Punkt slut. Numera är detta så etablerat att de flesta måste förhålla sig till dessa värderingsvågor.

Vad säger då denna karta om oss svenskar? Sverige är det land i hela världen som ligger längst upp i högra hörnet, där självuttryck och ett sekulärt samhälle är helt dominerande. Vi avviker verkligen och särskiljer oss. Vad innebär detta och hur påverkar det våra liv och relationer till varandra. Och varför befinner sig Sverige i denna position? http://www.dn.se/debatt/sverige-har-varldens-mest-avvikande-folk/

Positionen är som jag uppfattar det styrd av politiska beslut och vägval. Sverige har gått i bräschen för jämställdhet och allas lika värde. Denna frigörelse och stöd från samhället har lett till en stark jämlikhet om man ser det ur ett internationellt perspektiv. I takt med att alla fler kan utbilda sig och att det främst är kunskap och erfarenheter som gäller på arbetsmarknaden istället för svågerpolitik, har vi blivit fler som kan förverkliga våra liv. Många har fått det bra och kan försörja sig utan allmosor från andra.

Jag tror inte man ska underskatta de politiska visionerna som lagt denna grund och som genom konkret reformpolitik skapat fria, självständiga och relativt rationella människor. En process som pågått sedan början av 1900-talet och tog fart under 1960- och 1970-talet. Kyrkan har under samma period haft en förödande kräftgång och inte lyckats hitta tilltal eller budskap trots KG Hammars många nya grepp och försök.

Baksidan av en alltför hård individualisering (som kan bli en konsekvens) är ensamhet och allt fokus på det egna jaget. Det blir mycket att bygga varumärke och CV för hela slanten. Allt är en ända stor karriärplanering och besvikelser över uteblivna tjänster kan slå hårt. En annan sak är den stora andelen enpersonshushåll. Över hälften av alla hushåll bor ensamma idag och i Stockholm är nästa tre av fyra enpersonshushåll. Parallellt med allt detta behöver vi vänner och umgänge. Kanske är det detta som alla sociala medier är ett vittnesbörd om. Där allt kretsar kring nätverk, valda nätverk, och där man har kontroll och kontakt när man vill och kan.

Kan vi som bostadsbyggare bygga fysiska mötesplatser och sociala rum där man kan träffas och umgås på ett nytt sätt? Ett förlängt vardagsrum där alla självständiga individer kan umgås och bygga fysiska nätverk. Inte bara digitala. En ny lägereld för gemenskap som saknas?

Allt detta tänker jag på när jag står inför en mycket stor grupp hyresgäster i vår fastighet i centrala Jönköping. När huset byggdes 1985 var temat social gemenskap, integrerat med arbetsplatser och fokus på umgänge. Idag är frågan lika högaktuell trots alla tekniska landvinningar. De basala behoven finns där, trots att mycket av ambitionerna monterats ner under trettio år. Hur kan vi göra? Och vad ska vi göra?

Min övertygelse säger att vi ska gå i bräschen för att utveckla dessa mötesplatser där både umgänge och digitalisering kan leva sida vid sida. En hus är som ett frivilligt nätverk. Där är alla välkomna och alla accepteras precis som de är.  En form av caférörelsens Starbucks, där man slår sig ner och pratar, surfar (med Wi-Fi), tittar på olika kanaler, äter en bit och planerar olika sociala aktiviteter. Allt ska vara frivilligt och bygga på kundens intresse. En modern Facebookgrupp som bor och lever i trygga miljöer. I denna skärningspunkt tror jag något nytt ligger förborgat. Något outtalat behov som vi ska försöka tillgodose. Något som är svårt att beskriva men som kan anas. Någonstans behövs glädjens gemenskap för alla oss svenskar som ligger längst uppe i högra hörnet. Fortfarande handlar det mest i boendet om trygghet, trivsel och rent och snyggt. Samma spelregler som gällde redan 1942 då Vätterhem bildades.

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*