Så här tror och gör jag

Här är teamet Öxnehaga där respekt för varandra, respekt för olikheter och att man får vara den man är skapar tillit och samarbete

Det går inte att låta bli att imponeras av Göran Häggs storslagna biografi om titanen August Strandberg ”Sanningen är alltid oförskämd”. Tråkigt nog hann knappt boken komma ut förrän Hägg gick bort. Boken ger en osminkad och rättfram framställning om August och hur hans liv utvecklades. Hur extremt produktiv han var, trots att han inte blev mer än 63 år. Här handlar det om mängder med tunga böcker som Det nya riket, Giftas I, Tjänstekvinnans som I, II, III, Hemsöborna, Fadren, Fröken Julie, Gustav Vasa, Erik XIV, Till Damaskus I, Dödsdansen, Ett drömspel, Stora landsvägen, Ordalek, En dåres försvarstal, Mäster Olof, Czarens kurir, Röda rummet, I havsbandet, Ensam och Utopier i verkligheten, Svenska Öden, Giftas II, Kristina, Svarta fanor och Götiska rummen. Utöver dessa ska man lägga till satiriska sagospel, stridsskrifter, noveller och mer än 9 000 brev och så vidare. Förvånande mycket är också av högsta tänkbara kvalitet och har förblivit levande hundra år efter hans död. En språkvirtuos, iakttagare och utmanare. Det jag slås av är hur fort det gick att skiva dessa fantastiska romaner. Oftast är han på Kymmendö och skriver ihop sina romaner och dessa tar sällan mer än två månader. De längsta tar sex månader och då pratar jag ändå om böcker som sannolikt är det bästa som någonsin har skrivits i detta land.

Storheten som jag ser det ligger i hans förmåga att se, att psykologiskt förstå sambanden och våga sätta ord på dessa iakttagelser. Hans skrivkonst var bra, men styrkan låg i att säga det som ingen vågade sig på. Han var en rebell ut i fingerspetsarna och en mycket säregen person – som även stod pall för de största stormarna. Det lyser igenom i hans berättarkonst.

Jag tänker på detta och detta ger inspiration. Att skriva ihop en bok på ungefär två månader. Att sätta samman en bok är extremt krävande och tidskrävande, men tar det för lång tid, är risken stor att det bara flyter ut i ingenting. Det gäller att hitta tid, ta sig tid och även skriva när andan faller på. PC Jersild skrev på parkeringen innan han gick till jobbet på sjukhuset. Allt går – när viljan finns.

I julhelgerna ska jag börja med en personlig ledarskapsbok. Skippa en massa referenser och sidoblickar och bara skriva hur jag tror det är och vad jag gör. Det är alltid lättare att skriva om något när man är en del i det själv och kan få med egna upplevelser och händelser. När man väl börjar att skriva så växer det fram nya synvinklar och idéer som man inte har tänkt på från början och som uppstår ur själva skriveriet. Det är fascinerande och intressant. Kanske ligger många av de banbrytande tankarna i just bearbetningen av texterna. Det skrapas fram som en trisslott.

Nåväl, nu och här handlar det alltså om att leda människor. Hur man alltid måste kombinera förvaltning med utveckling, strategi med studentikosa upptåg och inse att det inte finns någon svart magisk låda. Det finns sällan några revolutionerade inslag – det mesta är ett noggrant hantverk med väldigt många moment. Ett nötande och omsorg om både detaljer och individer. Och där man som ledare måste leva som man lär, alltid tänka på helheten och förstå var och ur värden skapas. Att kunden, medarbetarna, produkterna, ekonomin och systemen hela tiden förstärker varandra och bygget.

Att bygga organisationer är som att bygga ett musikband. Alla måste ha tydliga roller, öva mycket och förstå att alla påverkar helheten. Det är en skön känsla när allt klaffar och de olika delarna faller in i varandra.  Allt detta måste ständigt synliggöras och beskrivas för att bli en så kallad metaverklighet som påverkar själva verkligheten. Däri ligger i så fall trolleriet. Verkligheten förändras, blir större när fler förstår hur delarna hänger samman. Detta skapar mening och en positiv känsla. Något som förändrar verksamheten i sig själv, när medarbetarna ser en annan tillvaro framför sig.

Underrubriken ska heta från ledarskap till medarbetarskap på ett år.

Jag börjar med en grov struktur på en A4 och försöker sedan skapa innehåll och en berättelse som både går dit jag vill men också går dit texten bär. Boken vill jag ha klar sista mars 2017 i sann Strindbergsanda. tomtarna

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*