Konst och snille – Swedish grace

Tänk vad ett hus kan berätta om man stannar upp och sätter sig in i dess historia och detaljer. Det är en lärdomsbrunn utan botten. När jag står inför Tändstickspalatset på Västra Trädgårdsgatan 15 är det en svindlande känsla. Kvaliteten känns och huvudpersonen Ivar Kreuger stiger fram med sin dubbelnatur. Inget begrepp förutom konst och snille känns mer rätt.

Det är fredag den 20 januari 2017 idag och Stockholm pumpar på. Investeringsnivå är på kokpunkten och om- och tillbyggnaderna är makalösa. Hela Gallerian, Hamngatan och Sergels Torg är under omstöpning. Jag kan nästan känna en doft av nybyggarandan från 1960-talet då Hötorgsskraporna och hela SEB-konglomeratet och Kulturhuset byggdes. Det är stökigt och folkströmmarna ökar i styrka. Precis i denna smältdegel, en stenkast från NK, ligger den lilla fridfulla och udda tvärgatan Västra Trädgårdsgatan 15.

Det är kung Kreuger tändstickspalats, huvudkontoret för Svenska Tändsticks Aktiebolaget (dag känt som Swedish Match) som jag står framför. Här låg tidigare De Geers 1700-tals byggnad som revs för detta arkitektoniska mästerverk. Idag finns annan verksamhet i fastigheten som numera ägs av Midroc Real Estate.

Utåt sett, håller huset en relativt låg och stram profil. Men skenet bedrar. Det är krönet på en guldålder, det som kom att kallas nordisk klassicism eller begreppet Swedish Grace. En blandning av nationalromantik och funktionalism. Och detta är juvelen som i princip är intakt än idag.

Tändstickspalatset skulle byggas snabbt. Huset byggdes mellan 1926 och 1928 av ett sorts ”dream team” bestående av de absolut bästa arkitekter, formgivare och konstnärer. Palatset skapades som en ”bygghytta”. Där Ivar Tengbom drog upp helheten och principerna medan samtidens mest anlitade konstnärer och hantverkare skapade palatsets ”liv och ande” som Tengbom skrev. Mest engagerad var vice VD:n Krister Littorin som följde bygget i princip dag för dag. Alla rum inreddes av Carl Malmsten, Carl Milles tog hand om utsmyckningen, Isac Grunewald utförde de stora väggmålningen i sessionssalen, Märta Måås-Fjetterström och Ela Gullberg vävde mattor och textilier, Alf Munthe komponerade möbeltyger, för att nu bara nämna några få. Samtidens hantverk skulle alltså ge glans åt Kreugers svårtolkade ekonomiska verksamhet och i ett av världens största industrikoncerner.

Huset var också höjden av modernitet när det stod klart. Här fanns speciella telefonlösningar, telegrafer, uppvärmning, elektriska tids- och världsur, laboratorier, sjukrum, matsalar, sessionsalen och så vidare. Alltså ett högteknologiskt flaggskepp vid sidan av en fulländad arkitektur.

Huset är på cirka 7 600 kvadratmeter och uppfördes av Kreuger & Toll. Det bygges på löpande räkning och fick kosta. Sluträkningen blev drygt 3,3 miljoner som var en mycket hög summa vid den här tiden. En investering som inte skrämde Kreuger. Han visste att fastigheter ökar i värde. Huset såldes 2009 för nästan en halv miljard kronor. Han var väl hemmastadd i bygg- och fastighetsbranschen och grundlade bland annat fastighetsbolaget Hufvudstaden.

Jag tänker på denna Ivar Kreuger. Detta sagolika mysterium. En diskret person med gudalika visionära ambitioner och drömmar. Ett sinne för det estetiska, innovationer, finansiella transaktioner och förmåga att få människor med sig. Men också en spelare, en som inte följer regler och där ändamålet får helga medlen. Han var på många sätt en skådespelare och dubbelnatur. Frikostig och kostnadsmedveten, enkel och överdådig, rationell och visionär, intryck och uttryck, ingenjör och ekonom och så vidare. Jag tycker själv har var för upptagen med att skapa intryck, att med olika dråpslag vinna det psykologiska spelet. Kanske var det samtidens ideal att verka men inte synas. Hans värld handlade naturligtvis mycket om att bygga upp imaginära verkligheter – att skapa förväntningar och drömmar som gick att sälja. På ett sätt var han en finansiell illusionist som beundrades av alla.

Alla dessa scener och intryck skulle inrymmas i denna vackra byggnad. Samtidigt skulle fastigheten vara ett bergfast fundament som skulle visa koncernens oövervinnliga makt. Därför är det spännande att titta på alla symboler (facklor, stjärnor, solar) listverk, fönstersättningar, golv, smiden och så vidare som på något sätt speglar Kreuger själv.

Kreuger blev bara 52 år tyvärr, lika gammal som jag är idag. Tänk om han kunnat backa, tappat sin kejsarstatus på finansmarknaden och konsoliderat sig. Tänk om. Nu stod ledningen handfallen, trots att tillgångarna vid översteg skulderna. Ingen tog kommandot och kunde styra upp situationen. Ingen hade full inblick i detta finansiella imperium som kollapsade. När huset uppfördes stod han på höjden av sin karriär. Här jobbade 125 personer som inte på långa vägar fyllde upp alla ytor. Han ville ha ett effektivt huvudkontor och ingen onödig byråkrati med frikostiga ytor.

Palatset öppnar sig som en mussla mot en hästskoformad gård, fontängården som präglas av Carl Milles fontän med jaktens gudinna Diana. I gårdens hörn står bytet, ett vildsvin och en hind, det är en behärskad stillhet som säkert speglar Kreuger väldigt väl. Redan i den smidda grinden ut mot Västra Trädgårdsgatan dyker elden upp för första gången. Två figurer sprutar lågor mot varandra. När man passerat kolonnerna kommer nästa eld, den här gången i golvets stenmosaik med Prometheus i helfigur.

Kanske ville Kreuger uppfattas som den moderna guden Prometheus som skänkte elden till människorna.  En ljusbringare i världens mörker. Symbolerna finns i hela fastigheten. I handtag, golvinläggningar, räcken, armatur, smiden och så vidare. En fulländning av ett varumärke med den finaste formgivningen som sannolikt aldrig går att överträffa.

Det jag gillar med huset är dess behärskade lugn, mod och visionära kraft. Detta syns så tydligt i hela byggnaden. Det är lustigt att man med byggnadskonst kan återskapa en kombination av samlad stillhet och visionär expansion. Det är verkligen en Italiensk palatsstämning. I portikens nederkant, finns signaturen, Ivar Tengbom 1926-1928. Det har jag aldrig sett tidigare.

Detta är bara en skrapning på ytan. Det finns så mycket mer att säga om inredningen, konstruktionen, rummens psykologin att jag skulle behöva ett år att bara gå runt och studera och läsa om detta mästerverk för att riktigt kunna förstå. Ett hus är en svindlande skärningspunkt av historia, ändamål, personer, finansiering, byggkonst och formgivning som öppnar rum efter rum i det oändliga.

 

 

 

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*