Sista perioden – tid, facit och råd

I Ishockey finns det som bekant tre perioder. En genomsnittlig man lever 81 år och en kvinna lever lite längre och blir 84 år. Det innebär att vi går in i tredje och sista perioden någonstans från 55 till 60 år. Vid just 55 år kan vi börja knapra på privata tjänstepensioner och de flesta börjar gå ner för landning.

På många sätt är det en intressant tid och frihet. När allt är klart. Skolorna är avslutade, barnen är utflugna och vuxna, karriären i yrket och boendet är genomförd liksom resor, böcker, konst, projekt har realiserats. De stora tagen är tagna och man har perspektiv på många saker och kan känna, förstå och se både början och slutet.

När tiden går från brist till överflöd

Att plötsligt ha en hel del tid på kontot är inte så dumt om man vet vad man ska göra med denna begärliga tillgång. Det är ovant och plötsligt kan man sitta och reflektera på sitt liv, sina val och sitt bidrag till stacken. Det påminner om när man var elev eller student. 1978 eller 1979 gick jag på högstadiet och vi pratade och pratade om gymnasiet, vad vi skulle bli och om vi från förorten skulle ha någon chans eller bara bli ”loser”. Från högtalaren strömmade låtar som ”Born to Be Alive” av Patrick Hernandez och när jag hör samma låt idag på radion så minns jag allt detta. Jag kan se mitt eget liv från denna lokal till idag. Så här blev det. Nu finns det ett resultat. Sverige vi har ett resultat. Det är en ganska konstig känsla. Att se på sig själv, från sidan och se hur det gick. Det blev helt annorlunda och inget blev egentligen som jag trodde då. Det jag inte förstod var att livet inte går i sekvenser. Det är dynamiskt och påverkas lika mycket som det påverkar.

Det är lite av samma läge nu men med mindre tid kvar i timglaset och utan prestationskrav. En tid för förundran, beskådan och njutning. Förr sa man att man skulle njuta sitt otium. Vad kunde ha gjorts annorlunda, vilka val betydde mest eller var det valen som valde mig? Det finns mycket man kan klura kring när man har tid. En enkel lärdom är att det är bättre att välja det positiva än det negativa. Att se sakerna från en optimistisk synvinkel istället för en pessimistisk vinkel. Mycket av människans energi kommer av att man gör saker och utsätter sig för utmaningar. Då växer individer. Allt går lättare om man ser det positivt istället för negativt. Liksom att man inte heller skruvar upp sina förväntningar.

Förväntningar är ett eget kapitel och höga förväntningar är mer marknads-gyckel och ett marknadsspråk som den glada säljaren svänger sig med. Jag skulle vilja säga att begreppet är skadligt och något negativt. Desto mer man skruvar upp förväntningarna desto större risk är att det blir platt fall. Marknadslogiken är då att man ska köpa mer och att det finns produkter som lindrar från denna smärta. Och sedan på det igen där produkterna marknadsförs med orealistiska förväntningar. Jag själv går alltid in i uppgifter med ytterst neutral förväntan, även om jag inte använder detta floskelbegrepp i dessa sammanhang.

Jag tror mycket på att mejsla fram några hjärtefrågor som man verkligen tror på och kör dessa fullt ut. Då alstras energi och man får vingar oavsett ålder. Det är alltså slagläge att kapitalisera på hemliga drömmar och allt man lärt sig. Att kort och gott, gräva vidare där man står och har sin naturliga källa.

Finns det ett facit på rätt liv?

Jag tror att många i sista perioden blir lite hemmafilosofer och mer andligt orienterade. Inte sällan läser många av oss de så kallade dödsannonserna. Små beskrivningar av människans leverne och essens. Dessa fina porträtt säger en del om vad andra människor har uppskattat hos den individ som inte längre finns.
De visar sig nästan alltid att det som hyllas och lyfts fram är människans vänlighet, generositet, humor, entusiasm, relationer, värme nyfikenhet, hjärtlighet och strävan. Altruism istället för egoism. Mjuka värden istället för hårda. Kärlek istället för pengar. Det är vad livet handlar om. Det är insikter och kunskaper som i högre utsträckning skulle läras ut i skolorna. Jag tror att de människor som har delar av dessa egenskaper eller alla är lyckliga och mår gott av det utbyte som dagligen sker. Det handlar om förmånen att höra hela orkestern istället för ett instrument. En nåd och välsignelse.

En människa som gör goda saker för andra mår bra och uppskattas av sin omgivning. Det bildas tillit, vänskap och lycka. Det syns så tydligt i dessa små annonser. Hur viktiga dessa människor är för sin omgivning, som delar med sig och sätter andra människor i centrum utan att förringa sig själv.

Finns det bra hjälpmedel eller verktyg?

Det finns många sätt att reflektera över sig själv. Och det är en bra syssla. Att få syn på sina plus och minus, sina insikter och förmågor gör livet tydligare. Ett sätt som alla skulle göra är att skriva ett årligt bokslut. Vad har hänt under året, hur väl har man lyckats med sina mål, vad har gått snett och vad är fokus nästa år. Hur ser min värdegrund ut, min vision och strategi. Att göra en avstämning och utvärdering av sina egna insatser ger mycket tillbaka. Kan man dessutom fråga några andra hur de upplever situationen så gör detta inte saken sämre.

Ett annat sätt är att göra en STIL-analys eller DISC-analys som fångar in människans synliga beteende. Inte själva drivkrafterna eller värderingarna utan det synliga beteendet. Sådana matriser har i regel två axlar där den ena axeln är introvert eller extrovert och den anda om fokus är på uppgiften eller relationer. Det blir fyra rutor och fyra olika färger och varje person får sin färgkombination. Ett enkelt sätt som baseras på självskattning och som kan ge hintar om vad man kan slipa på eller förstärka.
Vänner som man fått på vägen är ovärderliga. Så länge man har vänner så länge lever man. I vänskapen likväl som kärleken finns alla svaren. Det spelar ingen roll vilken fråga man söker efter. Den finns där. I den goda uppriktighetens namn. Vännerna ser och förstår långt mer än vad man själv är kapabel till. Goda vänner är också motvärnet till cynism och bristande tillit.

Vilka är de största förändringarna från första och andra perioden till den sista?

Informationsteknologin. I många stycken har vi plötsligt fått en verklighet till att hantera. Förr var det en fysisk verklighet som skulle hanteras. Idag finns denna och minst en lika omfattande till. Det blir alltså två stycken istället för en. Det är gökungen, IT och digitaliseringen som växer hämningslöst. En verklighet som också kräver interaktioner, skrivförmåga, snabbhet, tillgänglighet och koder som lätt kan bli fel. Numera kan man också jobba överallt, nästan när som helst och utan gränser. Vi kan även handla, utbilda oss, träffas, spela, se TV osv på nätet. Något som var omöjligt för tjugo år sedan.

Dessutom är den så personlig och helt riktad till mig. Den är långt mer personifierad än den fysiska verkligheten. Den skapar stress och den digitala profilen kan följas och pulvriseras av misstag eller skandaler. Den äter sina barn och skapar konstlade behov som gillaknappar, positiva kommentarer och filterbubblor. Dessutom har vi den med oss hela tiden. Den femte industriella revolutionen är vi med om just nu när algoritmer, smarta robotar och sakernas internet tar över många verksamheter. Detta kräver stora och väldigt konkreta förändringar.

Klimatkris. Idag smälter glaciärer, uppvärmningen ökar och naturen är i obalans. En alltmer påtaglig klimatkris skapar en mer orolig och oförutsägbar framtid. Det har aldrig varit lätt att förutsäga något men idag är det mission impossible.
Miljö- och klimatkrisen är ett existentiellt hot mot hela arten och detta faktum är helt annorlunda idag än när jag började jobba. Denna förändring är enorm och skapar mycket ångest hos väldigt många människor. Samtidigt är människan smart och det skapar lika mycket möjligheter till ny teknik, innovationer och problemlösning. Den finns anledning att vara ”orolig optimist”.

Det politiska landskapet har helt förändrats i grunden. Från den klassiska vänster högerskalan till GAL–TAN är benämningen på en politisk indelningsdimension för värderingar och partier där sex dimensioner representeras i en dimension. GAL finns i skalans ena ände och står för Grön, Alternativ och Libertär/Libertariansk, medan motsatsen TAN står för Traditionell, Auktoritär och Nationalistisk. Skiljelinjen handlar i detta system inte om fördelningspolitik, utan om sociala och kulturella värden. En mycket stor förändring som kommer att påverka det samhälle vi lever i.

Något råd?

De mesta blir vad man gör det till. Kanske är det i sista perioden man verkligen ska vara mentor eller rådgivare för andra. Att försöka dela med sig av det man lärt sig på jorden även om de flesta förutsättningar är annorlunda idag än igår. Sannolikt är det nu man ska var konsult istället för som jag var, i början av min karriär. Då kunde jag absolut ingenting men det gick ändå.

Att inse att matchen inte är över utan att det är i sista perioden som allt ska avgöras. Det är där och då det ska knytas ihop och bli det bygge man hoppas på. Att man kan ha den där pirriga känslan kvar, att vilja hoppa upp ur sängen och längta till lektionerna, samlingen, matchen, dagen eller vad det nu handlar om. Livsaptit. Att mejsla fram sitt sista uppdrag. Sitt egna mission för sista perioden. Det manuset måste man själv skriva och ta ansvar för. Nu finns det ingen som säger vad man ska göra. Det är upp till en själv. Att våga ta steget ut och sedan lita på sin intuition. Alla gillar en kämpe och den som står för sin övertygelse. Ett existentiellt vägval utan hjälp.

Det är alltså en frihetsperiod som stundar. En period där allt verkligen är möjligt och går att göra. Där man slipper oros för försörjning, för att man inte gör rätt för sina barn, rätt yrkesval, jobb- och bostadsval eller alla andra val man ska göra rätt. Nu kan man skippa detta och bara köra all in utan sidoblickar. Det kanske är så man hittar lyckan i livet och de goda egenskaperna. När man bottnar och känner meningen under fötterna. Det kanske krävs ett existentiellt läge som renodlar valen och situationen.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

*