Hållbart boende och byggande

Nu äntligen händer något och då går det väldigt fort. I ungefär cirka 20-25 år har alla pratat om omställningen, att utveckla bränsleceller, elbilar, ellagring och hur man ska undvika slöseriet med våra resurser såsom el, vatten, värme och råvaror. Olika försök och initiativ har skett men mer som entusiastiska separata experiment. Kanske för att visa att man är med i matchen men utan genuin övertygelse och förmåga att integrera detta i den dagliga förvaltningen. Ingen har hittills ställt om hela bostadsbolag eller ändrat verksamhetens grundvalar. Tack och lov för generationsskiften och yngre personer.

Så ett tu tre så händer allt. Ungefär som när man lägger på ved på en glöd och det mesta ryker innan det där woff-ljudet och lågorna släpps lösa. Plötsligt så finns teknik, värderingsdriva människor, pengar och material för att göra allt det nya. Det som förr var tjurigt, jättedyrt och komplicerat är numera självklarheter. Det ända området som behöver byta om, komma ur grottan är lagstiftningen och juridiken och ”snabbt” ändra föreskrifter, gamla avtal och förordningar. Hinder som sällan stödjer en omställning utan mer fungerar som en bromskloss. Att få möjligheten att bygga ihop detta nya, från det stora globala ”varuhuset” är en stor förmån.

Jag tänker på allt detta och tänker tillbaka till ett kvarter som heter Palsternackan i södra Stockholm. Där uppförde Stockholmshems legendariska byggchef Bengt Kvist ett miljöprojekt med solceller, elsäkerhet, dagvattenhantering, tekniska lösningar och material utifrån en produktlivscykel. Alltså klara tankar om att återanvända och återvinna resurser. Uppbackat av miljöledningssystemet ISO 14001. Ett kretsloppstänkande för cirka 25 år sedan. Detta har sedan följt av mängder med ekobyar och gröna stadsdelar. Trots hög kunskap redan vid denna tidpunkt så har inte dessa separata experiment färgat av sig i den reguljära förvaltningen. Jag var själv med som en entusiast och vi skymtade en ny framtid som vi trodde skulle komma som ett expresslok. Tyvärr fanns inte den kritiska massa som krävs för en genomgripande förändring.

Nu står jag själv på tröskeln till denna framtid igen. Den kritiska massan har äntligen tippat över. Först nu begriper många bostadsutvecklare att man måste lägga stora resurser på FoU, det vill säga forskning och utveckling. Att först projektera utifrån hållbart byggande och sedan öppna dörren till arkitekten. Bostadsbranschen står inför samma utmaningar som bilbranschen där elbilarna tar över allt. En ny teknologi och en ny syn på vad en bil eller ett hus är. På samma sätt måste en trög fastighetsbransch tänka om och nu går det snabbt. Det är inte långt borta förrän det är noll koldioxidpåverkan som gäller för ett hus. Eller hus som stärker välbefinnande, så kallade Well-system. Husens styrning behöver bli mer intelligenta och integreras i nya styrsystem som är användarvänliga och enkla. Ungefär som en Iphone, så att flera medarbetare kan arbeta med att minimera resurspåverkan och styra el, vatten och värme efter behov. Vilken julafton för smarta mjukvaruföretag. Här finns tiomilasteg att ta. Från hårdvara till mjukvara.

Allt detta blir på kort sikt dyrare, kanske 20-30 procent, medans det på längre sikt blir billigare i drift och underhåll. Pay-off tiden på det som läggs på är cirka 15 år. Då ska man veta att basprodukten genererar överskott direkt. Dessutom bli levnadsmiljön för människorna som bor i husen hundra gånger bättre. Bättre och renare luft, bättre material, bättre ljud, egen påverkan, sociala miljöer, hållbart resande och värme vid behov.  Jag skulle gissa att på femtio år sikt så ger ett off-grid hus cirka 25-30 procent mer resultat än ett konventionellt hus. För att nu inte tala om utrangeringskostnader eller möjligheter att återanvända material.

Det första steget för oss är att skapa ett off-grid hus, som är helt självförsörjande på allt. Skälen är lika självklara som de är nödvändiga.

Vi har sett att vårt samhälle är sårbart på så många olika sätt. Och att vi slösar på våra resurser helt i onödan. Infrastrukturen för el är känslig för överbelastningar, stormar och sabotage. Dessutom har vi inget bra sätt att lagra energi vilket gör att vi producerar när vi behöver den. Våra traditionella sätt att producera el tär på jordens resurser på olika sätt. Samtidigt ökar vårt beroende av elektricitet konstant. Våra avloppssystem är i många fall underdimensionerade och föråldrade. Det är inte så sällan vi hör om kolibakterier i dricksvattnet. Det beror ofta på att avlopp läcker eller breddar över i dagvattensystemen och sedan rinner ut i dricksvattentäkter. Ibland beror det på att reningsverken är överbelastade, och ibland på att det rinner in i läckande vattenrör.

Dessutom går det åt energi för att pumpa avloppsvatten till reningsverken. Det avloppsvatten som lämnar våra hushåll håller en temperatur på ca 27° C. Det var mellan 7° och 12° C när det kom in. Så vi har värmt upp vattnet bara för att spola ut det, vilket kan ses som ett exempel på resursslöseri. Dricksvattennäten är även de underdimensionerade och föråldrade. Genomsnittet för svinn i form av läckage i Sveriges kommuner är 35 procent. Alltså kastar vi bort mer än en tredjedel av det vatten vi belastat våra vattenverk med. Dessutom måste vi klorera vattnet för att det dels kan bli påväxt i långa ledningar, och dels kan läcka in smuts där det läcker ut vatten. På Öland, där vi har vattenbrist, är läckaget i vattenledningsnätet över 40% enligt VA-branschens statistiksystem. Vattenbristen på Öland, Gotland och några kommuner på småländska höglandet med flera platser kan härledas till låga grundvattennivåer. Det låga grundvattnet ger även andra symptom, i Eksjö var det nyligen nära att man blev helt utan vattenförsörjning. Inte på grund av att man inte fick vatten, utan beroende på att grundvattentrycket höll uppe det gamla vattenledningsnätet. Rören brast när det stödjande trycket sjönk. De här läckagen beror på att vi historiskt inte haft problem med vattentillgången då vi i Sverige har vi tagit tillgången till dricksvatten för given. Som jämförelse kan nämnas att läckagen i Hollands dricksvattennät mäts i promille.

Dagvattennäten klarar i många fall inte av att hantera lite kraftigare regn, detta gäller generellt i alla tätorter i landet. I Jönköping fick akutmottagningen på Länssjukhuset Ryhov stänga en längre tid på grund av översvämning från dagvattnet. Och, ju mer vi bygger, desto högre blir belastningen. De befintliga näten är inte anpassade till dagens förtätning av våra städer. Till det kommer att vi anlägger allt mer hårdgjorda ytor i form av parkeringar, vägar, trottoarer och stensättningar, vilket ökar trycket på dagvattennäten ännu mer. Vi tror att en lösning på ovanstående kan vara att etablera autonom självförsörjande flerbostadsbebyggelse, som förutom att förse sig själv, kan avlasta befintlig infrastruktur. Detta bör vara en högt prioriterad frågeställning i många kommuner.

Många initiativ börjar med pukor och trumpeter. Det är många som kastar sig ut, är agila och löser problemen när de dyker upp. Risken med sådan här projekt är att det krävs lite grundforskning för att kunna ställa rätt frågor. Lösningarna finns men systemtänket och långsiktigheten behöver man själv stå för. Innan vi börjat har vi identifierat 10 kritiska faktorer som vi under ett halvår har vidimerat och validerat. Har vi tänkt rätt eller är det mission impossible. Det handlar om att ifrån egen vattenrening och recirkulation av gråvatten, hybridventilation, styr- och reglerteknik, vätgaslager, vattenförsörjning till vattenkylda solceller. Att bygga ett helt självförsörjande hus i större skala har ingen gjort i världen. Genom att ha en grund att stå på innan man kastar loss är det också lättare att bedöma kostnader och lösningar.

När detta hus är färdigt och testat ska vi omgående dra ut lärdomarna till den stora mängden hus som vi har. Där ska vi vässa befintliga förvaltningshus och succesivt lägga in mer mjukvara, mer solceller, effektivare hantering av vatten som livsmedel, hygienvatten och svartvatten samt nya former av lågvolt etc. Det är då effekterna uppstår som ger ännu mer resurser för forskning och utveckling. Nästa raster är hela system av smarta hem-lösningar. Allt ifrån anpassning av temperaturer, inköpsbehov, säkerhet, kameror, Netflix, Spotify och inte minst delning av resurser mellan grannar. Även här finns stora inslag av cirkulär ekonomi. Detta är också ett begrepp som ligger och pyr. Snart slår denna låga också fram och då blir det förändringstryck inom detaljhandeln och all form av konsumtionsvaror. Det är ett faktum att vi behöver återanvända istället för att köpa nya grejer. Vi behöver även designa produkterna annorlunda så att de enkelt kan återbrukas och återvinnas. I samma raster ligger också social hållbarhet som handlar om att stärka tryggheten i våra stadsdelar, bidra till effektiv integration, förbättra sysselsättningen och öka boinflytandet. Helt nya frågor som behöver organiseras på ett annat sätt än tidigare.

De kommande femtio åren lär handla om hållbarhet i alla dimensioner. Det är på liv och död och väldigt många företag kommer att slås ut av nya snabba uppstickare som tolkar informationen på ett annat sätt. För oss handlar det om att bestämma oss. Att bli en vägledande bostadsutvecklare i Sverige med fokus på hållbart boende och byggande. Det är inte speciellt svårt att ta detta steg. Om inte vi gör det så tar någon annan denna lucka och vi får en tråkigare vardag. Vidimeringen har gett grönt ljus – det finns förutsättningar att bygga ”storskaliga” off-grid hus i urbana miljöer som minskar klimatpåverkan väsentligt.

Det mesta är ogjort, underbara framtid. Ingvar Kamprad. Snyggt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*