Slutprodukten, är en process som ingen har en aning om från början

Det är jultider och 2010-talet håller på att rundas av. Idag kom första riktiga snön och halkan. Innan sommaren har vi haft många kontakter med Jönköpings Posten kring vad som händer i en av våra stadsdelar. Det blev aldrig något tillfälle att berätta om alla satsningar vi gör utan vi sa att vi skjuter detta till hösten.

Sedan 2016 har jag haft en intern ambition att försöka samla upp och synkronisera alla aktiviteter vi gör i våra stadsdelar. Det är många delar i bolaget som har olika budgetar och projekt som man inte samkör.  Målet är mer systematik och tydlighet för både oss själva och våra hyresgäster. Vi började med att träffa förvaltningen på Råslätt och alla stödavdelningar som påverkar området. Syftet var att resonera om nuläget, behoven, önskemålen, samtidens förändringar och ekonomiska realiteter. Därefter konkretisa vilka åtgärder som bäst lämpar sig varje år.

Till att börja med gick mötena ganska trögt och många förstod inte helt poängen eller varför detta skulle göras just nu. Dessutom har vi andra markägare i våra stadsdelar och aktörer som också påverkar våra områden. Hur ska dessa vävas in? Vi har också haft workshops med kommunens företrädare om hur vi mer övergripande kan utveckla stadsdelarna i ett större perspektiv. Att skapa stråk, effektiva kommunikationer, ny bebyggelse och en annan stadsplanering. Detta arbete har vidgat vårt synfält och vår rollförståelse som samhällsutvecklare. Men även detta skulle jackas in på något sätt.

Nåväl, vi tragglade oss vidare genom mängder med möten med ledningsteamen för Råslätt, Österängen, Öxnehaga, City och Strandängen (egen satellit). Minst tjugo långa möten för att nu inte prata om allt efterarbete. Då pratar vi månader eller kvartal. Designen på materialet var inte avgörande eller något vi tog notis om. Det viktigaste för mig var att vi fick en långsiktigt inriktning eller plan för internt bruk. Att organisationen visste vad som skulle ske, av vem, när och varför. Liksom att vi hade en finansiering på plats innan vi gick ut och lovade en massa saker. Här hade jag själv gjort flera misstag tidigare och detta tänkte jag inte upprepa igen. Till slut fanns allt material i exceldokument. Check på detta liksom. Bra att ha och alla var överens om positiva effekter. Jobben rullar oförtrutet på.

Inför en av våra områdesdagar fick vi frågan om vi inte skulle ställa ut något. Någon hade hört talas om våra visioner för Råslätt och varför inte testa vad hyresgästerna tycker och tänker om dessa förslag. Sagt och gjort. Vi tog fram en del affischer, kartor och lite texter kring framtiden. Detta blev uppskattat och efterfrågat. Folk ville veta mer. En del ville också vara med i olika paneler och påverka. Här blev vi tagna på sängen. Vi hade tänkt ett annat och mer förutsättningslöst upplägg för hyresgästerna.

I samma veva blev en butik uppsagd i centrumet. Varför inte göra en pop-up lokal, en tillfällig utställning och presentera våra visioner under längre tid. Vi tog fram affischer och alla åtgärderna slogs ihop till en fin trycksak. Det blev ett bra resultat och vi fick in väldigt många synpunkter som vi tog till oss. Vi bytte också namn från visionsprogram till idéprogram och spaltade upp allt underhåll, nyproduktion, marknad, hållbarhet etc på ett tydligare sätt. Det blev direkt en uppdatering och mer noggrannhet i innehållet. Vi ändrade en hel del. Vi var något på spåret. Det kändes men ingen förstod vart.

Parallellt med detta insåg vi att det behövdes hjälp från något reklamföretag som kunde avlasta oss att producera idéprogrammen. Detta förändrar så klart designen som blev riktigt proffsig, kommunikativ och inbjudande. Det började mer likna ett modernt stadsplanepussel. Fler kunde lättare ta till sig inriktningen och färdplanen framåt när man såg helhetsbilden. Tänk om man kunde göra så här…, började höras alltmer.

Till slut kom dagen då Jönköpings Posten gjorde en rejäl intervju. Att vi haft tid att diskutera internt innan, att vi blött och stött åtgärderna, informerat styrelsen, ägarna och många hyresgäster skapar sannolikt en redighet i hur man svarar. Jag tror att Jönköpings Posten fick ett bra och överskådligt material som väckte starkt intresse. Plötsligt ville alla medier ha information kring vad vi gör i våra stadsdelar och hur vi tänker. Vinkel på första uppslaget var; en miljardinvestering i Råslätt.

Det slog mig att detta har vi gjort alltid. När jag tittar tillbaka har vi lagt minst 150-200 mkr i underhåll per år, lagt cirka 100 mkr på nyinvesteringar varje år sedan början av 1990-talet. Men vi har aldrig berättat om detta. Idag har vi en avsevärt bättre ekonomi och kan lägga mer resurser på investeringar. Allt vi säger har en riktig finansiering tio år framåt. Bolagets ekonomiska styrka kan alltså användas som kommunikation!  Den närmaste tioårsperioden ska vi lägga 2 miljarder SKR i underhåll, 4 miljarder SKR i nyproduktion och komponentbyten samt för lokaler.  Det vill säga 6 miljarder SKR.

När jag la upp alla program bredvid varandra, kunde jag konstatera att varje stadsdel har åtgärder som uppgår till cirka en miljard SKR förutom Strandängen där vi satsar dubbelt så mycket. I vår kommunikation kan vi alltså påvisa att vi lägger en miljard kronor per stadsdel och två för den nya stadsdelen Strandängen. Vi har alltså förpackat allt som vi tänker göra i olik idéprogram som även våra hyresgäster kan påverka och justera. Det fina är att så har vi alltid gjort detta men aldrig kommunicerat ut detta. Ingen har någonsin känt till detta eller haft någon inblick. Varje program är finansierat och kommer generera ännu mer överskott till bolaget.

Denna insikt kom alltså från rubriken kring miljarden. Lustigt att vi inte själva tänkt på detta tidigare. Det är nog bara att erkänna att vi är långt ner i vår verktygslåda om dagarna.

Genom dessa program kan vi också redovisa vad vi prioriterar, varför, när och varför vi inte göra andra saker. Vi blir också mer tydliga och transparenta. Vissa kommer inte gilla alla vägval men här är vi beredda att lyssna och diskutera. Nästa steg är att alla våra medarbetare känner till exakt vad som ska hända. Så att varje bovärd kan redogöra för utvecklingen på samma sätt som jag själv. Idéprogrammen har plötsligt fått liv och berör. De har tagit steget från byrålådan eller datorn ut i fikarummet eller i mötet med hyresgäster eller partner. Vi har försökt hitta en rimlig nivå som gör att vi inte redovisar alla detaljer utan mer de större åtgärderna.

Det sista steget är faktiskt att slå ihop alla fem stycken idéprogram i en masterplan och beskriva hur vi utvecklar Jönköping de kommande tio åren. Något sådant var helt otänkbart när vi började med detta.

Det som började avvaktande och tog många och långa kvällar – utan en tanke på att detta skulle bli medialt, har plötsligt fått en enorm sprängkraft och fått andra bolag att bli jätteintresserade. Vi höll på i tre år och ingen har varit intresserad förrän Jönköpings Posten tog tag i första idéprogrammet. Det var miljarden som tog skruv. Det var det som fick oss att förstå att vi även kunde använda vår starka ekonomi som kommunikation.

När man ser hela upplägget, eller konceptet ser det oerhört genomtänkt och sofistikerat ut. Det fanns inte en tanke på att vi skulle hamna här från början. Vi ville sortera upp och skapa mer ordning och reda internt. Punkt slut.

Sensmoralen:

Låt många involveras och påverka ett projekt. Lås syftet och ramar men låt andra fylla i och utveckla nya lösningar. Ha med något som fångar blicken, något som sticker ut. Forcera inte fram något utan låt sakerna förankras, mogna och anpassas innan de presenteras. Det viktiga är att det rör på sig. Tänk inte på slutresultatet eller vad allt ska ge. Fokusera på innehållet och finansieringen. Oftast blir dessa saker medialt intressanta när de hänger ihop. Förankra alltid internt. Medarbetare, styrelsen, ägarna och partner.

Det är egendomligt hur lätt det är att göra efterkonstruktioner. Att låtsas som om det finns en klar plan från början. Vägarna är outgrundliga och det gäller verkligen att ha förmåga att kombinera principer och anpassning. Slutprodukten är det ingen som kan föreställa sig från början.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*