Krisstrategier, ledarskap och uppvaknande

Det var ingen rolig mars månad direkt, romarnas krigsgud, som nu gör skäl för namnet när flera länder slår an krigsmetaforer i kampen mot Covid-19.  När samhällen stängs ner, lockdown, så stannar hjulen och därmed all ekonomisk aktivitet. En usel cocktail med virus, ekonomisk recension och oro, är nog inte den början på råttans år för framgång och välstånd, som astrologerna hoppas på. Kinas mörkläggning av viruset som utsatt en hel värld för oöverblickbara konsekvenser lär nog följas av enorma skadestånd, juridiska processer och kompensationer.

Det som förvånar i detta krisförlopp är att sjukvården är så begränsad, att det inte finns skyddsutrustning någonstans i världen, att krishanteringen är som på medeltiden med karantän och utegångsförbud för individer i stora delar av världen. Väldigt få länder har tempo, medveten strategier kring kriser och har svårt att dra nytta av digitalisering och lära av varandra. Det är ett uppvaknande från en ordentlig slummer.

Ta detta med tester. En av flera gåtor. Om varje stad/region öste på med tester, så ser man var smittspridningen förekommer, i vilken styrka och vart den inte alls förekommer.  Restauranger, hotell, butiker, gym, konferensanläggningar, mässor, småföretag, underleverantörer, idrottsklubbar, kulturföreningar, slås just nu ut, utan fakta och kunskap om hur situationen faktiskt ser ut. Detta kan inte var rätt. Det måste kosta en bråkdel att utföra tester mot vågen av varsel, permitteringar, utslagningar, konkurser som nu sköljer in. Likaså, i de städer/regioner där det finns enorm smittspridning, gäller att skydda sig stenhårt. Där gäller total isolering och begränsa alla sociala kontakter så att inte smittan sprids ännu mer. Denna brist på kunskap, påminner faktiskt om att spela rysk roulette. Även om testerna kanske inte visar allt, så ger det en indikation på läget. Det måste alltid vara bättre att veta än tro. Jag förstår inte varför man tappat detta.

I princip har nästan alla en mobiltelefon. Denna bör kunna användas mycket effektivare med speciella appar för coronaviruset. Där man använder big-data och ber invånarna att skicka in tre till fyra uppgifter om man har feber, symptom, frisk eller tips varje dag, liksom digital smittspårning. I sådan här krissituationer är kommunikationen, andra sidan av myntet. Det gäller att kunna ge förebyggande information och fakta. Inte bara konstaterade uppgifter om hur många som är döda, vilken ålder, underliggande sjukdomar. Här behövs både kreativitet och ny form av kommunikation som är digital och snabb.

Här tycker jag krisberedskapen är svag och trampar i gamla och teknokratiska spår.  Den är mycket fokuserad på sjukvårdens platsbrister och maskiner som saknas. I mina öron borde det var ganska enkelt för världens industriledare att dela ritningar och produktionsutrustning och därmed snabbtillverka respiratorer och skyddsutrustning. Det borde 1 000-tals industrier kunna göra direkt. Att snabbt ställa om ett sjukhus och bygga ut kapacitet borde inte heller vara jättesvårt år 2020. Liksom att snabbutbilda personal som ska hantera människor som är svårt sjuka. Min upplevelse är att man fastnar i petitesser och inte samverkar maximalt på global nivå. Allt ska just nu delas och förmedlas, så att produktionskedjor kommer igång och levererar lösningar som behövs. Här behövs FN och WHO med mandat och ledarskap som kan peka med hela handen på att samarbeta istället för isolation.

Det kommer sannolikt bli en tid innan Corona och en tid efter Corona som ser väldigt annorlunda ut. Som jag ser det blir det ett paradigmskifte i tankar, tolkningar, attityder, värderingar och upplevelser. Det kanske är helt nödvändigt nu, med tanke på förestående klimatkriser och kommande pandemier samt konflikter. Blir pandemin riktigt svår så går det heller inte att utesluta krig eller handelsblockader. När krubban är tom bits hästarna som man säger. Globaliseringen lär ta mång steg tillbaka och nationerna kommer mer och mer att sträva mot en ökad självförsörjningsgrad. Detta är både bra och dåligt.

Det är säkert så att alla människor blir smittade på något sätt. Jag blir smittad och du blir smittad. Det är bara att hoppas att man får fram ett vaccin till slut och att man där kan samverka maximalt. Och att viruset inte muterar och förändras. Något säger mig att det blir en långvarig period det här. Det lär ta tid, innan detta är överstökat. Jag gissar på minst tre fyra år och då kanske mycket är helt annorlunda. Sveriges linje att dra ut kurvan är rätt även om det ekonomiskt blir sämre. Däremot tycker jag det är dåligt att en svag sjukvårdskapacitet ska styra och dra ner ekonomin i recension. Skulle sjukvårdskapaciteten varit mycket god så är det bättre att ta ett snabbt förlopp och därmed skydda ekonomin som snabbare kan återfå sin styrka.

Några ljusglimtar finns emellertid också. Digitala möten ersätter fysiska möten som går tre gånger så fort. Detta spar miljön och tid. Det sker helt nya samarbetsformer i vårt företag som vi aldrig sett tidigare. Alla tar del av interninformationen och går in på vårt intranät nu.  Det ger oss alla ett bättre sammanhang och förståelse för helheten. Vi bryr oss mer om varandra. Nya relationer uppstår med våra partner och fler nya projekt uppstår i detta idéflöde. Vi resonera hela tiden om vad som är nödvändigt, vad som ger värde och vad man kan sorteras bort. Detta är fantastiskt. Vi prioriterar på nytt sätt och är mer tillsammans än tidigare.

Sammantaget ger det stora klimatvinster och ett mycket effektivare arbetssätt. Vi får mer tid att tänka än springa. Vi kan göra fler saker som vi tidigare inte hann med på grund av dålig planering. Gamla miljöstörande industrier lär ersättas och gamla ineffektiva strukturer slåss ut, vilket är bra på sikt. Inget ont som inte har något gott med sig. Vi som är ledare måste däremot växla upp flera hack och bli krisledare just nu med devisen; keep calm and carry on.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*