Att leva med sin flock

Det är en balansgång. Att vara arbetsgivare, coach och en i gänget. Som ledare går det inte att distansera sig för då förlorar man kontakten och möjligheten att påverka. Det går heller inte att bli för tajt och rakt igenom kompis med alla i organisationen. Det kommer alltid en dag då det är allvar och då det gäller att fatta obekväma beslut. Beslut som sätter flocken före individen.

Men visst, det går inte heller att krypa in i ett elfenbenstorn och skicka ut bullentiner om hur saker och ting ska göras. Det gäller att på ett naturligt sätt dela sina medarbetares vardag, ha en hög tillgänglighet och finns mitt i verksamheten med snabb feedback. Då tror jag att man kan skapa en samhörighet, en laganda som stärker och bygger tillit. Ska man göra saker vid sidan av jobbet är det bra om det bygger på intresse och är öppet för alla och görs för att det är roligt, exempelvis som att spela innebandy.

Det är extra viktigt att inte premiera vissa personer utan att behandla alla med samma respekt och objektivitet. Att inte fatta för snabba beslut utan att tänka igenom konsekvenserna grundligt. Det tror jag skapar en känsla av rättvisa och ansvar. Det är också skillnad på storleken på organisationer. I ett mindre företag blir man bröder och i större organisationer kollegor. Där är det betydligt lättare att vara ledare i en stor organisation eftersom miljön är mer professionaliserad och strukturerad. Spelreglerna är satta i olika dokument och policys.

Själv försöker jag göra som fåglarna eller kossorna. Att vara en enkel ledare i kraft av erfarenheter och kunskaper och aldrig lämna flocken när det blåser snålt. Är det faror så står jag kvar och tar problemen som de kommer. Jag skyddar medarbetarna och tar personligt ansvar eftersom det är jag som har huvudansvaret till syvende och sist. Det ska man tänka på i lugna tider och bädda för svårare tider. När medarbetarna behöver råd hjälper jag direkt, men jag tvingar inte på någon, några färdiga lösningar förutom färdplan, struktur och rollen.

Jag tror att ledarskapet syns bäst i detaljerna. I de stora frågorna är de flesta chefer ganska kompetenta och vet hur sakerna ska göras. Det är mer i det lilla, vardagsnära som man ser om man är med eller från sin flock. Själv har jag ungefär samma kläder, bil, kontorsrum, telefon, dator, cykel osv. Dessa symboler tar bort en massa trösklar. Att man sedan har längre arbetstider, större hus, bättre lön accepteras av alla utan knot. Ett faktum som dock bygger på att man faktiskt levererar och styr organisationen framåt. Annars går det aldrig. Gör man bra saker som uppskattas är det lättare att få andra att identifiera sig med flocken.

Att ta itu med jobbiga saker som sopats under matten och ligger och skaver som dåliga samveten stärker också moralen i flocken. Det är nog den enskilt viktigaste uppgiften att göra som syns och hörs utan marknadsföring. Det är ingen som ber dig men alla uppskattar insatsen. Rättvisa, klara linjer och tydliga roller är mitt recept för att hålla ihop flocken.

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*