Tores hoj

Det rullar förbaskat bra i backarna. Mätaren står på 39 km/h. Efter lite pyssel fick vi rätsida på cykelmätaren som var urkopplad. Der är en fin 21 växlad Cresent ATP med stabil ram och bra väghållning. I väskan finns cykelbok,  en trasa och instruktionsboken till mätaren Sigma Sport. Det roliga med cyklingen är att man kommer så nära, upptäcker saker som man aldrig sett från bilfönstret. Där är en bäck, där ett röse, där går viken in ända hit och där ligger campingen osv. Dofterna slår emot oss och upplevelsen blir så mycket större än från bilen. Även hejandet är på ett annat sätt. De som sitter på sina soliga verandor vinkar glatt, mötande cyklister hälsar och båtfolket vinkar skepp och hoj.  Med cykel blir allt nära samtidigt som man kommer framåt och kan se sig runt. Ett par mil hit, ett par mil dit osv. Det finns inget bättre sätt att utforska sin närmiljö än med cykel. Cykeln är alltså från Tore som gick bort i år. Jag har fått överta denna klenod som alltid ställts in, servats och fejats efter varje cykeltur. Inte en ända gnutta rost eller märke finns på cykeln.  I framväskan ligger alltså tre ting, en cykelbok, trasa och instruktionsbok som på sitt besynnerliga sätt beskriver vem Tore var och att det inte var några tillfälligeheter att dessa ting låg där.  Just cykelboken, en litet häfte från Skåne-Malmö Försäkring, var ett bolag som fanns mellan 1949-1962 (på Liber finns en del böcker om detta bolag som jag ska koll upp). På baksidan stod huvudkontor i Malmö. Telefonanrop ”Skåne-Malmö” och postfack 100. Det var allt. Tänk vad skönt och okomplicerat.  I denna lilla bok har Tores skrivit upp cykelsträckorna från 1995 och framåt. På slutet ser man att texten förlorar sig. Även detta säger en hel del om människan Tore som var minutiös på noggranhet, mätning, mekanik och inställningar. Det lustiga är att cykelns färg är lila istället för blå eller svart, men ingen människa är helt och hållet förutsägbar.  Tingen överlever oss människor och berättar mycket om vilka människor vi är. Tore var en krigare som kämpade med sin Alzheimer i minst 20 år och faktiskt cyklade varje dag under denna period. Varje år kom de upp i över 200 mil. På nyckelringen hänger en liten etikett; Tore Martinsson och den lär få hänga där.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

*