Så stod han där på stora scen i Eksjö, drygt 25 år sedan genombrottet. Lite ljum från början men sedan glad och strålande. I drygt en timme körde Tomas Di Leva en bra komponerad låtlista från sin rika repetoar. En själens krigare som drar sig mot 50 år och fortfarande har samma glöd och budskap. Han dricker rejält från vattenkannan (har nog ont i halsen) och kastar ut olika frukter med budskapet att frukt är frihet och pratar om torget, kärleken, tillsammans och hur låten ”Vem ska man tro på” tillkom efter mordet på Olof Palme. Hela torget är med på noterna och det syns att di Leva verkligen har lyckats få gillande hos många generationer. Publikhavet består av små barn från fem år till äldre kring 85 år. Han behöver verkligen sin publik och leendet lyser i hela hans ansikte även om han säger att det är vi som är stjärnorna. Han pratar och vi skrattar – det är skål för universum, att alla är jesus och att våra händer kan förändra vår planet. I grund och botten har han rätt i allt även om många tycker det är flummigt. Det är också ett gott kvitto på att hans gamla låtar står sig väl och att han förnyat sig en aning de sista åren. Själv tycker jag han ska plocka upp gamla psalmer, kyrkomusik och andliga sånger och göra riktig rock n roll på ett personligt vis.  Även om texten inte är den egna så tror jag att Di Levas har förmåga att tolka och hitta på nya saker i låtarna som skulle blir succé direkt. Tänk bara på Pärleporten och Blott en ögonblick i sänder osv.  Inte en regndroppe får vi på oss och när Di Leva lämnar scenen, är det som om han försvinner iväg som när man blåser ut ett stearinljus. Han är värd all respekt och vi applåderar hela tiden både för honom som människa och artist. Han är definitivt en stjärna.