Man brukar tala om måndagsexemplar av bilar och i mitt fall verkar det tyvärr som det stämmer. Jag har en relativt ny Volvo V70 som har ett par år på nacken. Under denna period så har skrammelljud förekommit under bilen som ingen verkstad förstått eller kan lokalisera, hela motorn har skurit ihop på grund av generatorsremfel som slet sönder motorn, en historia på över 30 000 kronor trots alla tänkbara försäkringar. Utöver detta dyrbara servicebesök och nu, den 3 december startar inte bilen. Det är tredje gången på ett år som jag bogserar bort bilen från tomten. Bilen startar inte när det är – 9 grader (mina gamla Volvobilar startade i -30 grader). Trots att den var igång dagen innan. Inget funkar. Säkert dyra reparationer igen. Att tro att Volvos bilar fungerar är en bedräglig illusion. Maken till dålig bil och dåligt bilbyggande får man leta efter. Elektroniken liknar mer leksaker än en riktig bil. Att få upp tanklocket när det är kallt är omöjligt för det är också smäck och tunn plast som fryser direkt. Dörrarna går knappt att öppna för de fryser i listerna. Kopplar man på en kärra så kommer det upp meddelande att servo-bromsarna är sönder och att man omedelbart ska stanna. Jag har kört Volvo i över 20 år men nu är det slut med denna period. Bilen har uppenbara kvalitetsbrister och verkstäderna bedrövliga. Ingen tar ansvar utan det är mitt problem. Nästa bil ska stå för funktion, miljötänk och låga kostnader (bilskatt, försäkringar, reservdelar). Det får bli en VW eller Skoda. På PG Gyllenhammars tid var Volvo säker och gjorde skäl för namnet jag rullar. Men nu är allt borta och kejsaren har inga kläder. Det är faktiskt sant. Hellre köra en säker och basic Skoda som funkar i ur och skur än en elektronikbil som inte tål kyla eller byggts väl. Målet är att skaffa en elhybrid som kan gå skapligt långt på en laddning och sedan helt gå över till elbil när dessa slår igenom och tekniken är mer beprövad.