Budgetstupet – ”the fiscal cliff”

Det börjar gå mig på nerverna, all okunnighet kring det amerikanska budgetstupet och begrepp som skuldtak, resultat- och balansräkning, disponibel inkomst, amerikanska författningen, budget osv.

Till att börja med är en budget en bedömning om hur man tror att det kommande året eller åren kommer att gå. En budget ska vara realistisk, tuff, innovativ men alltid gå ihop. Efter en lång process förs alla siffror ihop till en resultaträkning och en simulerad balansräkning för att bedöma de ekonomiska konsekvenserna av de prioriteringar som gjorts. Här är det alltid huggsexa och en dragkamp om resurserna men ledaren är den som anger vad som gäller.

I resultaträkningen finns intäkterna och alla kostnader, avskrivningar, finansnetto och den så kallade sista raden. The bottom line.  En balansräkning visar alla tillgångar på ena sidan (anläggningstillgångar och omsättningstillgångar) och hur dessa tillgångar har finansierats på andra sidan. Här finns det egna kapitalet och det som man har lånet på kort och lång sikt. Summan av alla tillgångar är alltid identisk med dess finansiering. I investeringsbudgeten finns alla projekt uppräkande och hur dessa ska finansieras och när kapitalbehovet uppstår. Något som påverkar likviditeten, själva kassan som man har för att betala sina räkningar.

När SvD Näringsliv skriver om budgetstupet (3/1) blandar man ihop resultat- och balansräkningen. Kostnader och intäkter finns endast i en resultaträkning och ingen annanstans. Det som hänt i amerika är att man helt frivilligt kommit överens om ”the fiscal cliff”, för att lägga krav på sig själv att lösa problemet med den ständiga ökade federala statsskulden som gått minus sedan 1970-talet ? I så fall måste delstaterna var mycket mer välskötta och sitta på pengarna än vad som hittills framkommit.

Om en budget inte går ihop i slutändan blir det röda siffror och ett förlustår för ett bolag eller land. Ett dåligt utfall som inte är bra.  Ett underskottet finansieras antingen med eget kapital eller med att man lånar pengar till detta. Amerika har valt att låna på och ökat sin skuld som numera är 103 procent av BNP, dvs 15 800 miljarder dollar. Det vill säga att man konsumerat för lånta pengar. Men är skulden stor eller liten?  Om vi översätter BNP till företagsvärlden så är BNP bolagets omsättning. Om ett bolag omsätter 100 mkr och har lån på 100 mkr. Är det då mycket eller lite? I vissa fall är det konkurs i andra fall är det ingenting. Är det ett fastighetsbolag med tillgångar för 800 mkr så är skulderna små. En skuld måste alltid sättas i relation till sina tillgångar i balansräkningen. Det verkar många inom media inte förstå. Annars så säger skulden ingenting. Det är klart att skulder aldrig är bra men allt handlar om vilka tillgångar som finns och om dessa är avyttringsbara eller växer kraftigt (tillväxtmarknader eller tillväxtländer) så kan det till och med vara bra att ha skulder. De amerikanska tillgångarna är så vitt jag vet ofattbart starka.

Representanthusets främsta uppgift är att, tillsammans med senaten, godkänna presidentens budget. Obama lägger alltså sin inriktning och vilja för de kommande åren. Det är om detta man inte kan komma överens. Här måste man ju vara konstruktiv och ge och ta som man alltid gör i en förhandling. Vad det handlar om är att stärka intäkterna genom sannolikt högre skatter och minska kostnaderna på försvar, krig, rymdforskning, sjukvård och andra områden så att budgeten går ihop i slutändan.  Även den låga räntan är till gagn för amerika just nu. Krigen i Irak och Afganistan har hittills kostat 1 400 miljarder doller så här finns mycket att ta av. För en utomstående är det obegripligt att det kan vara så svårt att nå en kompromiss. När chefen säger att detta är ramarna så gäller det att visa respekt och hålla sig till verkligheten.

Är det fel personer som hamnat i representanthuset och leker med elden? Det tycks fattas kompetens här (ledamöterna i representanthuset sitter på två år och senatorerna på sex år. Detta betyder att hela representanthuset och en tredjedel av senaten återväljs vartannat år och då kan dessa röstas bort).

Åter till ekonomin. Disponibel inkomst är det vi har kvar efter att skatten är dragen och alla bidrag (typ barnbidrag) har räknats in. Helt enkelt det som finns på bankomaten den 27:e varje månad. Om man slår ihop denna summan med sin partners får man hushållets disponibla årsinkomst som kanske är 500 000 kronor per år. I Sverige ligger belåningen i genomsnitt på 170 procent i relation till den årliga disponibla årsinkomsten. I detta fall betyder det en skuld på 850 000 kronor. Om hushållet då har en villa som är värd  2 300 000 kronor så är familjens ekonomi väldigt stark. Dessutom finns ränteavdrag (bidrag) och en extremt låg ränta. Sensmoral: Skulder ska alltid sättas i relation till tillgångar. Är det dessutom en marknad med en tillväxt på 5-7 procent per år så ökar värdet långt mer än skulderna som står still om inga nya lån tas. Däremot är det alltid bra att amortera och minska på sin skuld och hela tiden pressa sina räntekostnader. Så ta tag i detta nu Uncle Sam, ”mannen” som står för den  amerikanska friheten och självständigheten innan förtrollningen är borta och USA blir ett alldeles vanligt land.

usa flagga

 

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

*