Golfen är faktiskt en bra modell för arbetslivet. Först måste man lära sig förstå spelet och dess regler, banor och specialiteter. Sedan hur klubborna fungerar och hur man ska hålla och slå. Sedan gäller mängdträning och att gå ut och öva för att bli bättre. Alltså mycket av samma sak för att bli bättre. Liksom att titta på andra som är bättre än en själv och tänka golf.
Att rama in arbetslivet i banor, etapper, klubbor och scorekort skulle göra jobbet mer tydligt och strukturerat. Hela vägen från företagsplan till hur jag trimmar ogräs vid parkeringen. Mycket av golfen handlar om detaljer precis som de flesta av våra jobb. Ledarens uppgift är att se till att medarbetarna vill ”spela”, vill gå framåt och utvecklas. Finns inte denna drivkraft så bör man ömsesidigt avsluta spelet. Alla som jobbar måste kunna bidra med sin kunskap för att allt ska gå framåt. Annars stannar företaget upp och fastnar på sin hcp istället för att hitta nya sätt att bli bättre.
Varje klubba, i regel finns det nio stycken i vagnen, har sina egenskaper som tar sin tid att lära. Dessa är som fina instrument som ska användas på ett bestämt sätt. Man får helt sonika lära sig en klubba i taget och få till slagen för varje klubba. På liknande sätt har varje medarbetare ungefär 10-15 olika återkommande arbetsuppgifter som ska behärskas på rätt sätt. Att tänka på sina arbetsuppgiften är väldigt lärorikt, men oftast något som vi försummar. Det är först när vi tänker jobb/golf som det händer saker, så är det för mig själv. Allt är inte lika viktigt och det gäller att planera sitt spel.
Oftast är det saker som dyker upp och man drar till på volley och så kör man på. Oftast blir det bra, men det kan också bli en hel del fel. Fel som äter tid och gör att vi får gå och leta boll långt ute i buskarna. Chefens uppgift är då att ge instruktioner och hjälpa medarbetarna att spela enklare. Att påvisa vad som kan göras bättre och själv visa hur man ska göra. Helt enkelt en pro som chef som genom sin kunskap får en naturlig styrning. En pro som ser på vilken nivå spelaren ligger på och kan sätta in rätt åtgärder direkt. En sådan detaljstyrning är ok när den görs i rätt sammanhang. Den är inte ok när det görs på mer övergripande företagsnivå.
Att efterlikna golfvärlden är inspirerande. Men att ta en uppgift i taget och lära sig av denna, innan man går till nästa boll är något som de flesta organisationer slinter med. På samma sätt måste vi som chefer ge praktiska anvisningar och instruktioner även för de spelare som är duktiga. Då skapas en gemenskap och team som vill förbättras.
Att bli duktig på olika arbetsmoment är lika roligt som att behärska alla klubborna så att bollen puttas i koppen. Då blir arbetsuppgiften en tydlig process och man ser själv att jag går framåt. I tuffa miljöer som på NCC är det en bra regel att hålla sig till grundspelet och bara köra med de klubbor som man känner sig trygg med. Alla arbetsuppgifter kräver träning och tänkande.