Att vara ledare eller chef är egentligen en ganska egendomlig sysselsättning. Dels ska man kunna verksamheten på detaljnivå inom alla områden och sedan ska man i princip inte lägga sig i det operativa utan koncentrera sig på övergripande frågor, följa upp och säga ifrån. Se till att andra driver, utvecklas och har skoj samtidigt som man ska se till att det är effektivt och ger vinst.
Att sätta fingret på denna förmåga är verkligen inte lätt. Det blir ett hopkok av seende, energi, tävlingsinriktning, strukturförmåga och sorglöshet. I grund och botten måste varje organisation ha en positiv och optimistisk attityd. Tyngdpunkten är att göra saker och ting, att agera och verkställa i olika handlingar. Ett chefskap bör uppmuntra och sprida trivsel men framför allt jobba med att det görs rätt saker. Justera så att alla delar blir starka och hänger ihop som ett biologiskt urverk.
Utöver detta är själva kommunikation och intern och extern marknadsföring väsentlig. Ett både svårt och lätt område. Oftast glömmer man bort att lyfta fram bra saker. Fast man borde veta bättre. Min känsla är att de flesta VD:ar och höga chefer i större företag är ytterst medelmåttliga. De saknar utbildning inom ledarskap och har aldrig haft någon mentor eller coach för att diskutera svåra vägval eller konceptutveckling. De har sällan kämpat med egna företag eller kniven på strupen. Dessutom kan många chefer vara duktiga i en situation av ledarskapet men helt oduglig i andra faser. Det är stor skillnad på att vara VD i ett start-up företag än i ett traditionellt förvaltningsföretag eller i en internationell koncern eller i ett fusionerat IT-företag. Kanske är det så att man måste var lite knäpp för att bli chef eller som min morbror Jan sa; man får inte vara dum för då blir man bas.
Jag har själv oftast funderat på vilka beståndsdelar ett chefskap egentligen har. En av de dominerande delarna är att välja ut rätt medarbetare. Att vara en fena på rekrytering och att bygga roller med rätt arbetsuppgifter som stämmer överens med individens kapacitet. Där läggs grunden för ett bra lagarbete och framgång precis som en fotbollsmanager lever och dör genom sin värvningar. Rätt individer gör så enormt mycket skillnad medan fel individer skapar större problem än de själva. Att kunna kommunicera och synliggöra vad som händer och vad alla gör är betydelsefullt och något som generellt får alldeles för lite uppmärksamhet.
För mig är det viktigt att det finns en tydlig plan, tydliga mål och inriktning så att alla vet vart man är på väg. Ett starkt ramverk som var och en kan fylla med egna initiativ oavsett om de är jättebra, ok eller dåliga (bara det inte upprepas). Här är det många organisationer som inte håller med. Man vill hellre jobba mer flexibelt och betona handlingsberedskap. Jag tror mer på plan och parera när något dyker upp och sedan återgå till plan. Medans andra betonar anpassningsförmåga och ständiga förändringar som ledstjärnor och ingen plan som låser in.
Ett moment som jag själv och nästan alla andra lägger för lite tid på är att följa upp och lär sig av det som hänt. Att med jämna mellanrum utvärdera verksamheten och stanna upp och tänka innan man trycker plattan i botten ger nästan alltid ny kunskap. Sist men inte minst gäller verkstad. Att man använder utredningar och undersökningar på ett praktiskt sätt. Just den praktiska dimensionen är nog det som skiljer agnarna från vetet. Att alltid tänka praktiskt från en chefsstol tror jag avgör om en organisation blir effektiv eller ej. Det är så lätt att sno in sig i pappersarbete och möten och tappa bort linjen och fältet. När en utredning är klar börjar allt jobb. Det är då när det ska trängas ut i organisationen, förklaras, göras nya rutiner, ändra beteenden osv som kraften ska finnas. Inte i själva utredningen.
Ett bra chefskap skulle alltså bestå av god förmåga vid rekryteringar, god förmåga att planera och att kommunicera samt att följa upp och ha ett praktiskt fokus så att saker och ting fungerar. Här har jag själv bitar som jag måste förbättra. Det roliga i kråksången är att man hela tiden lär sig i ett chefskap, det liksom mognar fram. Det fylls upp av olika situationer och utmaningar som man hela tiden ställs inför. Den nya tidens definition på ledarskap är en mix av präst, konst och strategi som dagens ungdomar får lära sig på landets handelshögskolor. Själv tycker jag ordet chef är bättre än ledare.
