Att jobba enkelt är i sig själv inte enkelt

Att sitta och fundera på komplexa samband och intrikata problem är en rolig sysselsättning – ibland även skön avkoppling. I dessa lägen, när man sitter och vänder och vrider på filosofiska problem så tänker jag alltid på Herman Hesses fantastiska roman, Glaspärlespelet från 1943. På huvudpersonen Joseph Knecht som läsaren får följa från pojke till gammal, från nyantagen kastalian till ”Magister Ludi”, mästare i glaspärlespelet, https://sv.wikipedia.org/wiki/Glasp%C3%A4rlespelet

Men vid dessa tillfällen är miljön stillsam, rofylld och oftast finns det inte sällan klassiska musik i bakgrunden hemma hos mig. Även när jag gjort olika jobbtester och andra personlighetstester så går det ganska bra. Men även dessa är ”artificiella”  och speglar inte ens förmåga då det gäller.

I arbetslivet, mitt i ögonblicket, när saker och ting oväntat dyker upp finns det känslor, viljor, agendor, prestige och beslut som måste tas. Det är då som ledarskapet egentligen ställs på prov. Det är då som agnarna skiljs från vetet och det visar sig om man är rätt man på rätt plats. När allt rullar på, går enligt plan och orkestern spelar så är det som i Glaspärlespelet.

Varje morgon har jag emellertid utvecklat mitt egna lilla praktiska intelligenttest. Det bygger på enkla grepp, i princip endast en nolla och en etta (det vill säga två alternativ). Jag har länge gått och funderat över hur svårt så enkla kommandon ändå är. Både när man gör dessa automatiskt eller ytterst medvetet. Hela testet kallar jag dörrtestet.

När jag kommer till kontoret på morgonen kör jag ner bilen i garaget. Garageporten öppnas med en tagg eller bricka. Första uppgiften är alltså att ha brickan till hands och ordning på denna. Detta fungerar oftast. Inne i garaget så ska man passera en sluss med två dörrar. Den ena dörren går inåt och den andra dörren går utåt. Inte helt logiskt. Här finns inga koder. Uppe i trappan finns en ny dörr som går inåt och även den känns fel. Att passera dessa vakter är första prövningen utan att göra fel. Tvärs över gatan ligger kontoret. I vårt trapphus är det sifferkod och att öppna dörren utåt. Sista dörren är det en annan tagg som ska användas. Denna ska också finnas på plats eller så ska koden sitta i huvudet. Jag har en taggbricka, en kontorstagg, en sifferkod och bilnycklar att hålla ordning på. Alltså väldigt begränsade variabler.

Att göra denna enkla slinga med 6 dörrar på rätt sätt, är inte så enkelt som det låter. Ibland går allt som smort och ibland bli det ett litet eller stort hack. Det är lustigt att så fundamentalt enkla saker ska var så svåra att få att flyta perfekt. Jag har säkert gått här 250 gånger detta år och detta borde sitta i ryggmärgen, men nej. När sedan nya koder och brickor kommer i spel så lever ibland de gamla koderna kvar. När man så ska hem så gör jag denna ”rörelse” baklänges och då är det en annan ordning på när man ska ha koder och taggar. När allt funkar så handlar allt om rytm och känsla. När det hackar så är tankarna på andra områden eller så är man för medveten om att göra rätt.

Dörrslingan visar att rytm, ett visst mått av lugn och positivism öppnar alla dörrar på rätt sätt. När detta inte är på plats så blir det gärna hack. Detta lilla intelligenttest får mig oftast att fundera kring om tillvaron i botten är enkel, men att vi inte ser det enkla.

Kan vi skapa vackra formler som E=mc2 som kondenserar tillvarons komplexitet till relativt enkla begrepp på alla våra livsområden eller lever vi i en filosofisk glasbubbla där vi aldrig kommer att förstå principerna? Denna frågeställning har gäckat mig länge nu.

En möjlig slutsats:

Jag tror faktiskt att tillvaron eller universum bygger på ganska enkla principer ungefär som dörrslingan när man skalar ner saker och ting. En atom är relativt enkelt uppbyggd men i samband med olika delningar och kombinationer så uppstår en komplexitet som är näst intill bottenlös. Formvärlden blir övermäktig men bakom allt finns samband och basbegreppen.

Att jobba enkelt är i sig själv inte enkelt. Det kräver en viss mognad och värderingar kring vad och hur saker och ting ska organiseras. Jag tror att många förlorar sig i detaljer och att våra system och processer lätt blir för komplicerade. Det blir byråkrati och ineffektivitet istället för affärer med kunden. Jag är glad att jag drivit ett eget företag och lärt mig av många andra företagsledares arbetssätt. Dessa har nästan alltid jobbat med enkla och grundläggande begrepp. Med skrovet och inte fångats av alla trender, nyheter, teorier som handlar om färgen på seglet och flaggspelet. De har varit fokuserade på att hålla tätt, se till att maskinrummet funkar och att besättningen gör rätt saker. Alltså enkla men avgörande delar. När detta är på plats så kommer skutan fram och i tid.

Den finaste musiken, vetenskapen, matematiken, ekonomin, litteraturen, konsten bygger alltid på enkla premisser som i sig själva är ytterst svåra att upptäcka eller avslöja. För att komma till denna enkelhetens punkt krävs så otroligt mycket tankemöda, forskning och brottning – det är också få personer som på något sätt begåvats med dessa förmågor. Vägvisare/ljusbärare som ger upplysning till oss andra.