David Bowie – konstnärliga heroes

För några dagar sedan var det ett år sedan Bowie tragiskt gick bort. Igår återsände SVT, David Bowie – The last five years, av BBC som gjort ett otroligt skickligt och välgjort porträtt av en av de största sångare, musiker, konstnärer och låtskrivare som funnits. Jag rekommenderar verkligen detta välgjorda program: http://www.svtplay.se/video/11855098/david-bowie-the-last-five-years/david-bowie-the-last-five-years – hans slut blev väldigt symboliskt och han regisserade nästan sin egen död fullt ut. Han fick därmed sista ordet och valde själv sitt slut.

David Bowies var helt unik och hans stil- och genreskiften när det gäller hans utseende och scenframträdande var geniets. Jag upptäckte honom när jag gick i åttan eller nian, runt 1978 och 1979, då bodde han i Berlin och var väldigt mystisk. Sedan var det 1983 när vi gick ut gymnasiet som Let´s Dance var titelspåret och dominerade alla spellistor. För mig var han bäst på 1980-talet med singlar som Ashes to Ashes, Under Pressure, China Girls, Blue Jean, Absolute Beginners och så vidare. Från den ständiga främlingen till att vara på allas läppar. Bara en sådan vändning. Han var tillbaka, fräsch och självuppfunnen, efter omfattande drogperioder som höll på att förstöra och knäcka hans liv.

Som konstnär utvecklade han hela koncept, med figurer, scener, filmer, musik, låtar, kläder, utseende och inte minst marknadsföring. Där var han ett snille. Han visste att inget kom gratis. Här finns odödlig gestalter som Major Tom, Ziggy Stardust, Aladdin Zane, Discoman, Fame, The Thin White Duke, Low och Rymdmannen. Han skrev 550 låtar, antingen till sig själv eller till andra kända artister som tillexempel Iggy Pop och Mott the Hoople. Under 1990 och 2000-talet fortsatta han att experimentera men kom lite i skymundan. I början av 2010-talet, då man räknat ut honom, kommer han tillbaka med två mycket starka album som heter The Next Day och Blackstar. Det är om dessa två album som programmet handlar om. Det är så att säga film på riktigt som handlar om hans förestående död och musikaliska testamente från hans första hit Space Oddity med Major Tom i spetsen.

Jan Helin har skrivit en superbra artikel om honom som sammanfattar hans väsen, betydelse och livsresa.  En sådan där kunnig artikel som göra en så glad att läsa. http://bowie.story.aftonbladet.se/chapter/en-djupt-forvirrad-tid-men-rosten-ar-ren-magi/ Så här inleds artikeln:

”Ingen som beskriver honom, varken då eller senare, är opåverkad av hans utseende. Hans ­gestalt kombinerar vackrast tänkbara, klassiskt rena manliga skönhetsdrag med något gäckande och obestämt. En skada efter ett slagsmål som barn gjorde att hans ena pupill fastnade i ett helt öppet ­läge och gav hans blick och anlete ett utomjordiskt drag.

Därtill en stilsäkerhet och djärvhet i klädval och scenkostymer som skapade en artist så ­visuell att det ofta använda begreppet stilikon om David ­Bowie nästan känns förminskande”…och så fortsätter det….

Välskrivet och initierat. Det finns liksom inget att lägga till. Kan bara understryka hans gåtfulla person, hans utseende och förmåga att känna av tidens rytm och riktning. Hans utskurna ansiktsdrag, olika ögon, rösten, sitt svallande och tjocka hår och den slanka kroppen. Han var som klippt och skuren i pantomimen. Bowie var alltid på väg fram med en outsinlig energi. En innovatör som gick över genre. Han utvecklas ständigt. En konstnär som på något sätt påminner om Oscar Wilde och dennes alter ego Dorian Grey.

Läs även: http://www.cafe.se/fran-arkivet-andres-lokko-minns-bowies-elegant-urspa%CC%8Arade-70-tal/ av Andres Lokko

Att förnya sig och aldrig slå sig till ro, trots alla framgångar och hyllningar, speglar hans ödmjukhet och förmåga att höja sig över det vanlig livet. När han gick bort vid 69 år så såg han fortfarande starkt och karaktärsfylld ut. Just hans förnyelseförmåga är något som jag bär med mig. När allt är kanon ska man börja på nästa kapitel och ta nästa nivå. Han jobbade in i döden och regisserade nästan sin egen död. Hela denna dödsmässa med Kristus och religiösa kopplingar påminner till viss del om Mozarts Dödsmässa. Det slutar i märkliga hymner. Nästan som i ett kloster.

Filmen om honom är väldigt speciell och intressant och rekommenderas varmt. Det är en god investering på 1 timme och 29 minuter. Här är alla hans album som sålt i 140 miljoner exemplar varav jag köpt 11 stycken.

1. David Bowie (1967)

2. Space Oddity (1969)

3. The Man Who Sold the World (1970)

4. Hunky Dory (1971)

5. The Rise and Fall of Ziggy Stardust and the Spiders from Mars (1972)

6. Aladdin Sane (1973)

7. Pin Ups (1973)

8. Diamond Dogs (1974)

9. Young Americans (1975)

10. Station to Station (1976)

11. Low (1977)

12. ”Heroes” (1977)

13. Lodger (1979)

14. Scary Monsters (and Super Creeps) (1980)

15. Let’s Dance (1983)

16. Tonight (1984)

17. Never Let Me Down (1987)

18. Black Tie White Noise (1993)

19. Outside (1995)

20. Earthling (1997)

21. ‘hours…’ (1999)

22. Heathen (2002)

23. Reality (2003)

24. The Next Day (2013)

25. Blackstar (2016)

Härlig avslutningsord:

” Det är farligt för en konstnär att uppfylla andras förväntningar, om man känner sig trygg arbetar man inte på rätt områden. Man ska ut på lite djupare vatten än man tror sig klara av. När fötterna inte når botten kan man göra något spännande”.

David Bowie.

Bäst av alla: https://www.youtube.com/watch?v=YYjBQKIOb-w

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*