Krishanteringsplan och kommentarerna folk-vd

Det är i krisen som man prövas som man brukar säga (det kanske är den bästa läraren av alla). De flesta chefer har fokus på innovationer och utveckling och detta är oftast förknippat med positiva nyheter. När krisen kommer så brukar cheferna gömma sig och inte finnas anträffbara på kontoren.

Mitt eget fokus är att försöka att balansera både förvaltning och förnyelse så gott det går. Men i kris är det framförallt en sak som står klart för mig. Ingen kan ensam hantera en kris. Där om något krävs samverkan och djup respekt för varandras kunskaper och erfarenheter. Är man ett bra team så löser man det mesta – i annat fall så förvärrar man situationen och då går krisen mot en katastrof.

Jag vet inte riktigt varför, men när det är kris, så börjar jag automatiskt lyssna av och tänka helhet, hur arbetsuppgifter och ansvar ska fördelas. Vem har kapacitet för vad och hur fogas de olika bitarna in i varandra. Detta att lyssna av förloppet och skapa förståelse infinner sig alltid i krisartade situationer. Under vanliga dagar så är detta inte alls så framträdande.

Jag har också lärt mig under årens lopp att kriser kommer med jämna mellanrum. För ett år sedan drog vi igång en rejäl uppdatering av vår krishanteringsplan och hur organisationen för denna skulle se ut, krisnivåer, rapporteringsordning, scenarier och mycket annat. Det låg i luften på något sätt att kriser är på väg och att vi behöver rusta oss ordentligt. Sorgligt att denna känsla blev sannspådd så snabbt.

Vi fick en allvarlig knivattack på en förskola i Råslätt och sedan en storbrand i vårt studentboende i Råslätt med allvarliga personskador. Båda dessa scenarier har vi talat om men då kändes dessa avlägsna. Nu blev det två kriser på röd nivå och både var omskakande. När man har en plan kan man direkt agera och ha en struktur att utgå ifrån. Det blir ordning och reda när man har kaos framför sig. I dessa dramatiska och svåra lägen ser man tydligt vad som ska rättas till och vad vi gör för fel. Allt blir kristallklart eftersom det är skarpt läge. Planen kan därmed succesivt justeras och förbättras.

Det som är oerhört viktigt är att agera och finnas på plats direkt. Att synas och med verklig empati ta in och förmedla stöd samtidigt som alla jobbar utifrån sina roller och bygger upp saklig information är mer än bara symbolik. Det ger lugn och struktur. I dessa båda kriser har jag vi varit snabbt på plats, vi har varit synliga, vi har jobbat som team och skapat förtroende. Många har framfört så många tack och positiv feedback på grund av att vi är där när det händer. Vänd er till de blåa var oftast den stående kommentaren (Vätterhems mycket starka blåa jackor).

Det är också viktigt att den som är mest lämpad i en given situation hanterar uppgiften. Så försöker jag alltid jobba. I dessa kriser har det funnit många som är bättre än jag själv och då tar dessa ansvar och hanterar uppgiften med bravur och mycket stor skicklighet. Många har också uppskattat att ledningen är på plats.  Att vi kan ta beslut och agera som stöd för de drabbade utan onödiga omvägar. Vilket underlättar för räddningstjänst, polis, myndigheter, sanerings- och byggföretag med flera. Vi hjälper alltså fast vi själva är drabbade och under ganska hård press.

Många har varit väldigt glada för vår närvaro och många har svårt att fatta att jag är vd när jag går omkring i den blå jackan och gympaskor och är som alla andra. Det finns någon konstig skev bild av hur en vd ska vara. En person kunde inte fatta att jag var chef eftersom jag var så vanlig och enkel. En annan hade förväntat sig ett annat prat och flera tyckte att jag var som en folk-vd. Det är förvisso inte första gången jag hör detta. Många tycker jag är enkel, vardaglig och faller utanför vd-ramen. Mycket av detta beror nog på att jag inte uppträder som schablonbilden av en vd.

Förvisso har jag sju års högskoleutbildning i bagaget och tio års erfarenhet från vd-skapet samt fem års professionella styrelseuppdrag plus resten av tiden som chef. Men ju äldre jag blivit har jag förstått att vd-skapet ytterst handlar om att vara en tränare och utveckla andra. Inte spela allan eller låtsats att man kan saker som man inte kan. Det är en servicefunktion och handlar om att bygga en ton och klimat i en organisation som gör att andra mår bra. Vissa saker driver jag men det mesta driver andra mycket bättre och med mer fackkunskap.

Den dagen då kunskaperna tar slut, för den dagen kommer, då är det dags att stiga av. Verksamheten är alltid viktigare än den enskilda individen. Det handlar också om att möte alla med samma respekt och inte skilja på människor. Jag vet att många är olika mot olika människor men detta är inget som jag gör. Liksom att respektera att alla personer har unik kunskap som behöver frigöras. Ibland behövs det någon som kan se detta och kan bedöma saker och fatta beslut. Där har vd-rollen en specifik uppgift. Liksom att avgöra vem som gör vad.

Att leda handlar helt om samarbete. Jag kan ingenting själv. Men tillsammans kan man uträtta storverk och faktiskt flytta berg. När vi som människor blir ett lag blir vi något som är större än oss själva. Det är en fantastisk upplevelse att ingå i ett sådant sammanhang. Detta blir mycket tydligt i en krissituation.

För mig är det viktigaste att vi skapar resultat, att medarbetarna mår bra och trivs samt att alla går till jobbet med lust och passion. Det handlar om god arbetsmiljö och en blandning av systematik och entreprenörskap. Man blir även ödmjuk när man inser att inget blir någonsin fullkomligt utan att det finns så mycket mer som kan bli bättre. Oändligt mycket. Detta skapar energi och nyfikenhet hos mig.

Ps, mitt under krisen kring branden på studentboendet skickar Stångåstaden i Linköping en hälsning med stöd, lycka till och värme. Det kändes mycket fint och visar kapaciteten hos denna organisation.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*