Framtidens arbetsmarknad – en gig-ekonomi

Smaka på dessa härliga och intressanta ord, ett i taget;

Robotpersonlighetsdesigner
Etikutvecklare
Molnvakt
Gig-manager
Distansare
Kulturflätare
DNA-coach
Vertikalodlare
Oldfluencer
Klimatrevisor

Ord som kan vara nya jobb eller uppdrag inom en tioårsperiod. Kanske behövs en rejäl lågkonjunktur innan de föds fram eller så smyger de bara fram ur kulisserna och är ett fullständigt faktum innan någon vet ordet av. Härliga begrepp som säger en del åt vilket håll vi är på väg.

En annan tydlig tendens som jag ser är att 9-17 jobben kommer påverkas av AI, bred digitalisering och mer nätverksliknande organisationer. Behovet av fast anställd personal kommer minska när företagen blir mer agila i en globaliserad konkurrensekonomi. Många tjänster försvinner när robotar och programvaror tar över. Jag tror faktiskt det är långt fler yrkesgrupper som riskerar att påverkas på en tioårsperiod än vad många vågar tala om.

Det är just i ljuset av detta som begreppet Gig-ekonomi har fått sin utbredning. Ett gig, ett slags uppdrag, som bandet får för att köra sina låtar. Sedan drar bandet vidare till nästa spelning. Ungefär som nomader som kan något och där det finns någon som efterfrågan denna kompetens eller underhållning. Gig-ekonomin är ytterst påtaglig inom kultursektorn där de flesta har F-skattsedel. Frilans är i princip samma begrepp som tar och gör uppdrag utan fast anställning. Så företeelsen med gig-ekonomin är föga ny men förändringarna inom den digitala tekniken gör att arbetsmarknaden sannolikt kommer förändras på djupet.


Här behöver lagstiftning, facken och arbetsgivarna ganska snabbt se över kollektivavtalen och allt kring anställningsvillkor. Har man F-skattsedel och jobben inte trillar in så finns det ingen säkerhet, man kan liksom inte gå till facket och få A-kassa för utebliven inkomst. Att jobba frilans innebär just en konstant otrygghet kring beläggning och att vara beredd på att hoppa in på något annat jobb som ger stabila inkomster innan man får nästa knäck. Här behövs en ny modell som tar hänsyn till risker och prestationer.

Fördelen med frilans är att man styr sin tid, kan göra sin grej fullt ut och slipper att kompromissa. Det handlar om frihet och att lägga tiden på det man är intresserad av och inte sitta och jobba 40-60 procent med sådant man faktiskt inte gillar. Det ligger någon form av passion och dröm i botten. Att få möjlighet att göra det man faktiskt brinner för och älskar. Priset är hela tiden att man måste sälja sig själv, planera för beläggning och leva med hög osäkerhet.

En annan företeelse på detta tema, är interim-tjänster, där arbetsgivare anlitar duktiga personer 3-12 månader för att fylla en plötslig lucka i organisationen eller under tiden en större rekrytering pågår. Dessa tjänster är relativt traditionella som exempelvis ekonomichef, VD, marknadschef, verksamhetsledare och så vidare. Min bedömning är att de ökar och är en förädling av den traditionella konsultrollen, där personen går rakt in i organisationen, får linjeansvar och levererar i samverkan med teamet och för in ny kunskap. En intressant ny företeelse som även kan användas som en stark vitamininjektion i en organisation eller vid säsongsvariationer.

Det gemensamma med interim, gig-tjänster och AI-utvecklingen är att arbetsmarknaden blir mer mångfacetterad, interaktiv och heterogen. Ett företag blir en mosaik av noder och kopplingar som både gör det otydligare och mer öppet för innovationer. Det blir dynamik men också rörigt när gränserna öppnas. De fasta jobben kommer som jag ser det att bli mycket färre över tid och ökningen kommer sker bland tillfälliga jobb, som större bolag tar in. Denna tendens syns redan idag. Cirka 20 procent av arbetsstyrkan i Sverige är så kallade ”gigare”. 880 000 företag har färre än en anställd. I USA beräknar man att hälften av den arbetande befolkningen kommer att frilansa redan 2027.

Jag lägger ingen värdering i detta. Oftast är utveckling både bra och dålig. Det kommer sannolikt att på allvar bli arbetstagarnas och inte arbetsgivarnas marknad. Den faktorn är däremot bra. Ett företag tar sällan hänsyn till säsongsvariationer, arbetstryck, kompetensförändringar som egentligen styr både lönsamhet och bemanning. Här finns stora utvecklingsmöjligheter att bli bättre på att dimensioner, kompetensutveckla och jobba smartare utifrån situation och lean.

För att tillvarata det bästa ur denna förändring, behövs en ny lagstiftning och förståelse mellan facken och arbetsgivarna kring dessa förändringar. På många sätt passar den oss. Vi är vana vid platta organisationer, ett informellt beslutsfattande och att styra vår tid och få inflytande i jobbet. Vi är bra på frihet under ansvar. Alltså kulturfaktorer som passar gig-ekonomin. Vi är dessutom bra på digitalisering, snappar upp innovationer och ha oftast en förmåga att nå konsensus kring viktiga politikerområden.

Bakom hörnet finns en uppsjö helt nya yrkeskategorier som på kort sikt kommer att börja som ”gigare” och som behöver stödjas. Eller vad sägs om robotpersonlighetsdesigner. Eller nya smarta interimtjänster som kan komplettera och utveckla strategiska tjänster (fast anställda) på företaget. Dessa förändringar kommer att skapa nya utmaningar om hur man bygger team, utvecklar kulturer, värdekedjan, bygger lojalitet när man samverkar med andra som inte är direkt anställda av organisationen. Det blir mer likt en ideell organisation, där tilliten byggs på engagemang och klubbkänsla. Jag ser saken som att glaset är halvfullt och att det blir det vi gör det till. Men vi behöver diskutera frågan och agera istället för att reagera.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

*