Det är semester nu, det är första helgen i det man förr kallade industrisemestern och alla dagar ligger framför oss. Kanske är det till och med dags för en ny semesterreform och lägga på en vecka till. Produktiviteten borde väl ha stärkts seden 1978, annars har vi väldigt stora problem. Nåväl, det är sommar, sol och här på Öland är det inversion på badplatser, restauranger, butiker och olika besöksmål. Covid-19 är på snabb reträtt och alla kan dra en djup suck av lättnad. Jag hoppas vädret står sig och att vi alla får en välförtjänt ledighet efter att ha levt med pandemins svårigheter i cirka 1,5 år. Förra semestern hade vi knappt levt med situationen i mer än ett kvartal.
Det är på semestern som vi får tillräckligt med lugn för att forma våra tankar och filosofera kring framtiden och vart vi befinner oss på vår pilgrimsfärd – ett fint andningshål som man bör tillvarata.
Jag har nu varit igång i cirka två månader på nya jobbet, köpt och sålt bostad, flyttat till Göteborg, bytt jobbarkompisar och lämnat dagens vänner och träffar gamla vänner på nytt. Börjat jobba i en digital värld och succesivt träffat fler och fler fysiskt vilket är så kul när man ser alla nyanser och skiftningar som skärmen suddar ut. Kombon har varit dunder. På detta sätta har jag kunnat träffa alla flera gånger, haft stormöten, platsbesök och så digitala möten igen. Det gäller att alltid göra det bästa av förutsättningarna. Då blir det bra.
Det är en stor förmån att få komma in och lära känna en ny organisationskultur, kollegor, ambitioner, kunskaper och utmaningar. Att träffa tvillingsjälar som man inte alls är beredd på. Möten som leder till nya perspektiv, drömmar och ambitioner. Öppna möten är nog det bästa som finns och all moders uppfinningar. Relationer skulle därför ingå som den viktigaste posten i bolagens balansräkning. I den goda kemin, finns de nya idéerna liksom inbäddade och väntar på att frigöras och blir bingo i resultaträkningen.
Många vd:ar som inte kan gången predikar mycket om förändringsledning. Att leda i en konstant förändring, precis som om detta skulle vara något nytt. Så har det sett ut sedan de gamla Grekerna och även dessförinnan. Förändringar är ett konstant förlopp och det pågår precis hela tiden i det lilla såväl i det stora. Förr sa man omvandling eller förvandling.
Just ordet förändringar som man vill göra är fel ord. Alla personer, mer eller mindre, ställs inför olika förändringar varje dag som det gäller att hantera och detta görs i regel väldigt bra. De flesta är experter på förändringar på olika nivåer och på olika plan och det spelar faktisk ingen roll eftersom den är en subjektiv upplevelse vad en förändring är.
Det ledaren egentligen menar är att välja ut ett par områden och förbättra dessa genom ett målinriktat och mätbart arbete. Ordet är alltså förbättringar. Allt kan förbättras oavsett verksamhet. Inget kan bli fullkomligt. En bra ledare bör kunna välja ut rätt förbättringar varje år och se till att dessa verkställs och leder till något konkret och praktisk nytta för många. Ju mer praktisk nytt för många och tydlig leverans som syns, desto bättre ledare i regel.
Det gäller att fånga upp det mest angelägna och genom ett gott hantverk lösa detta tillsammans med organisationen. Där alla hjälps åt på olika sätt. Det är vad förändringsledning egentligen handlar om. Gör man förbättringar som upplevs som vettiga av flertalet i en organisation så är man på rätt spår. Det ena ger det andra. Nyckelordet är tillsammans och att hjälpas åt. Svårare än så är det inte, även om det är tillräckligt svårt.
Att jobba med ständiga förbättringar är det bästa sättet att utveckla en framåtskridande organisation. Syftet är att se till att arbetssätten flyter lättare (som en skön film), att det blir mindre gnissel mellan kollegor, bättre resultat som främjar kunden och medarbetaren när fler ser kursen och målen. Stolthet och driv frigörs som gynnar verksamheten. En verksamhet som mår bra, gynnar arbetsmiljön, jämställdheten, hållbarheten och behandlar ALLA sina medlemmar på ett respektfullt och utvecklande sätt. En ledare ska aldrig ta någon för given utan se varje individ som unik och som har viktiga impulser och idéer. Miljön ska alltid vara transparent och enkel så att allt kommer ut. Inget får gå till spillo.
Ett sådan arbetsplats drar till sina bra talanger, behåller duktiga kollegor och utvecklar morgondagens lösningar. Det blir kort och gott roligt att gå till jobbet om man jobbar ihop och ser resultaten av sitt jobb.
Många tror också att förbättringarna måste komma från vd. Initialt är det kanske så, men över tid behöver förslagen komma från medarbetarna. Vi ska bli mästare på att fånga upp och tillvarata idéer som en organisation är så fylld av genom bra system och uppmuntran. Det är långt ifrån självklart att sådant sipprar fram om det inte är på agendan. De bästa idéerna kommer alltid från fältet eller kollegor som jobbar med konkreta problemlösningar. De flesta bolag är rent av patetiska på att suga upp, återkoppla, verkställa och hylla individerna som står bakom idéerna. Jag vet ingen som gör detta på ett suveränt sätt. Snacka om slöseri med resurser när man istället tar in konsulter som ska göra detta. Här ligger den största potentialen för alla bolag – att bygga ett innovationsarbete som dammsuger idéer, sovrar och fastställer förslag som ska ”gå till marknaden” direkt. Att se till att innovationsarbetet angår alla och är delar i varje roll.
För mig började semestern på Kasthall och det är en bra avskjutningsramp. Bättre än så blir det inte. Gott hantverk står sig i alla tider och med pigg förnyelse hittar man nya kunder och kvalitet. I sommar ska jag dra ner på ambitionerna på att skriva och istället bara skriva fyra krönikor inför hösten och förbereda tankarna inför en ny säsong i Göteborg. Det är så man skaffar sig en mental struktur och förebygger. Testar och experimenterar i sin egen skalle. Scenarioplanering. Det får bli cykel, golf och vandring som idrott när knäet strejkar. Det är blytungt men att kunna röra sig och hålla igång är trots allt acceptabelt.
De första månaderna är alltså tagna. De har varit fantastiska och överrumplande, att det är omöjligt att sluta tänka på. Nästa säsong ska en ny färdplan stakas ut och det vet jag att jag är bra på (där finns det nästan evidens på vid det här laget) så det ska bli skoj. Detta är också min slutstation och därför ska jag försöka överföra min bästa kunskap som jag dragit på mig i livet och bygga ett lag som aldrig förlorar. En vinnarkultur som upptäcker sin egen styrka och växer i ledarskap och självtillit. Allt finns där i fantastiska egenskaper. Det gäller bara att hålla upp spegeln eller berätta. Med en nypa bättre självförtroende så kommer det hända stordåd.
Att göra detta i Göteborg är ett stort privilegium. Här finns energin, intresset, modet och nytänkandet. I Jönköping var det defensivt när det kom till kritan, mittenplacering var toppen av och det är jag innerligt glad att slippa. Att hela tiden ha safe-knappen intryckt och prata om utveckling rimmar illa, men det är historia nu.
Nu är det strax final i fotboll-EM och enligt all logik ska Italien vinna. Men mister Boris har lovat alla brittiska invånare en dags semester om man vinner guldet som man inte bärgat sedan 1966. Det mest osannolika är därför att England vinner och så funkar även ledarskap. Ibland ser allt omöjligt ut men på något sätt så kan det blir möjligt. I dessa lägen ska man vara redo och bara säga YES.
Öland den 11 juli 2021/Thorbjörn
