Vi har klivit in en bit i fina sommarmånaden augusti och även det fina vädret ser ut att bestå, så det får bli sköna bonuskvällar med bad, idrott och sociala delar nu när det är back to work som gäller. Mångas semestrar liksom OS är över för denna gång och det har varit en välbehövlig ledighet och supersommar med strålande sol över hela landet. Det verkar som om Norrland tar hem ”solkampen” och det tycker jag vi bjuder norrlänningarna på. Sommaren är speciell med hela dagar så även om man inte gör så mycket så blir det mycket gjort i alla fall.

Västkusten har varit fantastiskt i år med mycket sol, salta bad i kristallklart vatten, inga maneter, kaminvarma klippor och härliga skaldjur så långt ögat kan nå. Upptäckten av Stångehuvud i Lysekil var suveränt liksom nya bekantskaper med unika pärlorna längs hela kusten som passar bra för att smygträningen på sköna klipphällar och holmar. Öland är som alltid superplus men havet skiljer när vädret är lika.

En ny höstsäsong står alltså för dörren och det ska bli superskoj att dra gång och träffa alla kollegor nu när pandemin äntligen börjar släppa greppet efter snart två års social distansering. Vilken lyx att kunna träffas och börja utveckla gemensamt. En sak som har funkat fint i sommar är skrivandet och här har idéerna kommit som stekta sparvar. Det har blivit många inlägg, krönikor, arbetstexter, debatter och andra skriverier kring ledarskap. Här kommer senaste krönikan, nummer tre för i år som ska publiceras på bostadspolitik.se under augusti och som handlar om att få fler nöjda kunder genom att blåsa nytt liv i boinflytandet.

Få begrepp är så svårfångade och oklara som begreppet boinflytande inom bostadsbranschen. I grunden är den en fin demokratisk tanke med att hyresgästerna ska påverka sin bostad och sitt område inför renoveringar, utveckling och standardhöjningar. Det finns mycket kunskaper hos de boende som bolagen behöver blir bättre på att tillvarata och fånga upp.

I hyreslagen (jordabalken 12 paragrafen), i förhandlingsordningen, i allbo-lagen och i nästan alla ägardirektiv betonas vikten av att hyresgästerna ska kunna ha ett reellt boinflytande och medbestämmande. Det finns alltså ett tungt tryck på att involvera hyresgästerna speciellt vid standardförbättringar som påverkar hyran men också vid sedvanligt underhåll där de boendes upplevelse påverkas. Grundtesen som alla skriver under på är att engagemang bidrar till trivsel, trygghet och att få högsta tänkbara NKI-index.

Min egen bedömning är att minst 20 till 30 procent av hyresgästerna vill engagera sig på något sätt, en relativt hög siffra och som kan utökas om det blir konkreta resultat. Däremot behöver man hitta nya kanaler och former för att främja flera att lägga sin tid på bostads- och stadsdelsfrågor.

Det stora dilemmat just nu är att det nästan aldrig fungerar som det är tänkt. Rent traditionellt har det varit Hyresgästföreningen som jobbat med boinflytande och där bostadsbolagen betalar för dessa tjänster. Inte helt hundra. De senaste tio åren har fler bolag tagit hem tjänsterna och utför numera dessa i egen regi. Oavsett form så blir det oftast tjafs, konflikter, motsättningar mellan bolaget och den lokala hyresgästföreningen där båda är lika goda kålsupare och oftast väljer att misstolka varandra.

Vad är det egentligen som gör att detta samarbete inte klickar och inte når fram? Vi har samma mål – så hur kan det egentligen vara så svårt? Vad är receptet för att lyckas komma förbi dagens hinder och hitta en ny modell som stärker kundnöjdheten.

För det första, behöver parterna lägga tid på att strukturera arbetet och skriva om boinflytandeavtalet. Riv sönder det gamla och uppdatera till dagens mångkulturella situation. Nästan ingen vet vad man menar med boinflytande och detta behöver definieras och diskuteras med alla som jobbar med frågan. Liksom att sätta upp en gemensam vision, mål och strategier så att det blir ett inflytande och inte bara sociala aktiviteter som korvgrillning, bussturer, tipspromenader, ansiktsmålning eller medgivandeintyg.

För det andra, behövs en tydlig arbetsprocess, vart fattas besluten, vem bestämmer över vad och hur ser arbetssätten ut i respektive organisation. Börja inget innan man är överens om tagen. Boverket har en bra ”inflytandetrappa” som bör användas i alla situationer. Fastställ vilket trappsteg som gäller och anpassa insatserna utifrån; information, dialog, förankring eller inflytande. Då vet alla var man är och har rätt förväntningar. Börja tidigt med information och ha en kontinuerlig dialog med respektive förening. Det går aldrig att börja för tidigt. Dessa processer behöver oftast mogna för att undvika missförstånd.

Ta bara begreppet bruksvärde, hur många tolkningar kan man göra här?  Alltså det är hur hyresgästerna i allmänhet värderar lägenheternas egenskaper. Bara detta enkla påstående är inte superenkelt att förstå och detta kräver både enkäter, analys och samtal för att precisera vilka egenskaper det handlar om, hur dessa ska mätas, vägas ihop och hur den allmänna uppfattningen bör definieras.

För det tredje, engagera flera hyresgäster än de inbitna och de som alltid kommer. Det är inga fel på dessa personer men fler röster och åsikter behöver höras. Använd digitala appar och tjänster där fler kan rösta och ta dela av förslagen och materialen på olika språk. Detta ger nya former av medborgarinflytande och kan ske både fysiskt och i digitala kanaler. Boinflytandet säljer inte sig själv utan behöver marknadsföras och beskrivas med bra och handfasta exempel.

För det fjärde, ha förståelse för varandras olika roller och åsikter.  Det gör inget att man kommer fram till olika slutsatser bara man försöker hitta bra kompromisser och skiljer på sak och person. Eftersom det är många som deltar i olika etapper så gäller det att processerna är transparenta, tydliga och går framåt. Det måste synas att det händer saker och detta ska omgående kommuniceras ut.

Rätt utformat är boinflytandet den enskilt största möjligheterna att få flest nöjda hyresgäster. Det är en oslipad diamant om man uttrycker sig milt. Det kräver emellertid ett uppoffrande samarbete där man ger och tar samt inspirerar till inkludering. Det finns mycket kompetens där ute.

Det viktiga är att insatserna görs på riktigt och inte är något spel för galleriet. Då blir det en engångsgrej och grusade relationer. Om vi ska bygga en ny lekplats i ett område är det ju jättebra om flera som bor i området med barn är med och påverkar. Sannolikt så blir det bättre. Nästa gång handlar det om färgsättning på husen eller nya sätt att sortera avfall på, där hyresgästerna kan sitta inne med smarta innovationer och tankar. Ett sätt är att bjuda in och redovisa hyresgästernas enkätsvar på fastighetsnivå, vad är plus och minus samt vad som planeras och nivån på boinflytandetrappan. Ett krävande men vägvinnande sätt. Att ha en levande dialog är också det bästa sättet att tidigt fånga upp olika signaler på förbättringar som också kommer från hyresgästernas sida. Då ska det första svaret var ja istället för nej. Det är inte så att engagemang växer vilt och är en oändlig resurs. Oftast är det just bristen på engagemang som är det stora bekymret, där ingen bryr sig och inte tar ansvar för sin boendemiljö som gör att kundnöjdheten inte lyfter.

Göteborg den 5 augusti 2021

Thorbjörn Hammerth