Hur uppstår ett ledarskap, vad är bra, vad blir dåligt, hur har mitt ledarskap vuxit fram och vem har påverkat och finns det något recept att tillgå? Frågorna är många och ämnet är ingen exakt vetenskap. Snarare en konstform eller en specialisering kring organisation och att bygga lag som trivs med varandra. Att formulera sitt ledarskap på 40 minuter i en pood kräver eftertanke för att komma så nära rötterna som möjligt. Jag har lett sedan 1992 och nästa år blir det trettio år sedan jag tog steget som jag inte förstod eller visste vad det skulle innebära eller vilka vägar som det blev.
En fråga som alltid funnits på tapeten är vilka som blir ledare om man föds till detta eller förvärvar kunskaperna på vägen. Jag tror att man måste vilja leda och vilja ha inflytande och påverka med sina idéer. Finns inte denna vilja så är det svårt. Det är också svårt att vara rädd för risker eller ha överdriven respekt för andra ledare. Alla är människor och det är ytterst små skillnader på oss. Dessutom blir man inte ledare för att man själv vill. Det är alltid andra som väljer dig. Det är ett växelspel mellan att vilja och att bli vald. Andra människor bedömer dig och antingen ser de något eller så ser det inte just det man letar efter. Ingen blir ledare utan andras val och en massa tester som går att diskutera.
Min utgångspunkt i ledarskapet är att alla är lika viktiga för framgången. En organisation är som en orkester med många olika musiker. Alla behöver förstå partituret och samspelet med varandra. Är det någon som flippar ur så påverkar de verksamheten negativt. Alla påverkar och måste förstå sin roll, ansvar och befogenhet. Jag behandlar alla lika och lyssnar på alla, eftersom alla har guldkorn och potentiella innovationer inom sig.
”Fake it untill you maket it” – är egentligen ingen dum idé alls. Från början är man grön på alla områden och det gäller att ta in av andra som kommit längre. Att lyssna, läsa, lära och försöka omsätta på egen väg. Det är verkligen en lång träning och mycket övning. Till slut är det som om det ur sig själv utkristalliseras en insikt i hur människor fungerar, tänker, drömmer, är, känner och utvecklas. I denna sociologiska kontext försöker man sätta en ton, en stämning och hållbar utveckling. En så ren ton som möjligt som ger harmoni genom rimliga kompromisser och att ge och ta. Jag kan inte allt, men jag kan locka fram bra saker ur andra, det vet jag.
Nyckeln till framdrift är att skapa mer engagemang, att det är kul på jobbet och att synliggöra meningsfullheten i det man gör. Ingen ska känna att cheferna sätter käppar i hjulen eller lägger grus i maskineriet. Alla vill ha ett skönt flyt i sitt uppdrag. Då känns det bra och känslan är mycket viktig för oss alla. Att det jag gör syns, uppskattas och värderas är viktigt. Då är det tumme upp och de flesta ger det där lilla extra som avgöra om det är bra eller toppen.
”Keep calm and carry on” – ledarskapet handlar om resultat och att lyckas med omöjliga projekt. Den som inte gör detta utöver inget ledarskap, så enkelt är det faktiskt och inget att hymla om. Ledarskap bygger på människoförståelse, psykologi och hur gruppdynamik fungerar. Därefter kommer en blandning av strategisk förmåga och operativ skicklighet. Ska man vinna bästa kundupplevelsen så krävs ett metodiskt arbete, träning, analyser, katalysatoriska handlingar, följa upp och så vidare. Det är många som tror att man börjar i verksamheten och löser detta så är det check på ledarskapet och medarbetarnas drivkraft, när det istället är tvärtom. Börja alltid i människan och behåll lugnet oavsett väder.
En organisation behöver ha en kurs, en färdplan vart man är på väg. En tydlig riktning som stärker samspelet och meningsfullheten. Inte bara ett varför utan ett klart syfte, så att man ser att varje handling är ett steg på vägen att utveckla ett hållbart samhälle. I allt detta finns en rörelse, en förändring som är det naturliga tillståndet. Detta är verkligheten och den måste man anpassa sig till eller om man så vill, leda denna förändring. Här gäller det som ledare att förnya och säkra kontinuiteten på ett listigt sätt.
Sist men inte minst tror jag det är bättre om en ledare är optimistisk framför en pessimistisk person. Många säger att det är realism som efterfrågas men jag tror på energi och optimism. I varje organisation finns rader av problem, i relation till andra aktörer finns problem och inte minst till kunder och leverantörer. En ledare jobbar sällan med det som är soligt och glittrigt. Det är många problem som hamnar på skrivbordet och dessa ska lösas bums. Och när de hamnar här är det inga jätteenkla problem att ta tag i. Då om inte annat krävs optimism för att överhuvudtaget se att problemet kan lösas. Det är få som ser detta. Det är inte i utspelen, i det innovativa projekten eller i boksluten som ledarskapet prövas. Näe, det är när lösningar måste fram som ingen kommer bli direkt nöjda av, som skickligheten i hantverket kan spåras.
Att kommunicera blir min sista punkt. Kan man berätta om det som händer i en organisation (och som alla är intresserad av), hur vi förflyttar oss och går framåt så bildades en uppfattning om rörelse som är bra. Alla kan relatera till det som händer och man styr sin agenda. En sådan berättelse påverkar och knyter ihop alla som ett team. Alla i en organisation som inte köper detta kan då välja att stiga av eller ändra sig.
Det rätta ledarskapet (om det finns) är inte till för mig utan andra. Att se till att andra fungerar, har det bra och utvecklas är framtidens ledarskap. Budskapet är att det är svårt men möjligt. Kan någon annan, så kan du. Där gick 40 minuter:)