Stefan är prototypen för en norrlänning oavsett om han bor i Stockholm, Jönköping eller Uppsala. I honom finns en mild kärvhet i att konkretisera och driva sakfrågor. Att se kopplingen från behov, juridik, politik och praktisk ekonomi till verksamhet. En pragmatiker och ideolog som alltid har bra källor, är påläst och kan lägga ut pusslet med alla olika intressenter. Jag har svårt att tänka mig någon som når upp till Attefalls CV, är lika respekterad och förstår helheten i branschen. Det är nästan komiskt att Attefall går hem i alla stugor och kan röra sig lika hemtamt i alla ideologiska väderstreck trots partifärg. Det finns ingen som har något ont att säga om honom. Däri ligger hans skicklighet, att hitta kompromisser och förstå var samförståndet är möjligt. Ett osvikligt känselspröt. Att börja i lagen och hitta utrymmen där alla vill se förändringar och kan känna sig som vinnare.
Innan bostadsminister var han riksdagsledamot i många år, gruppledare och satt länge i finans- och arbetsmarknadsutskottet. Backar vi bandet längre så satt han i styrelsen för Familjebostäder, var chefredaktör och ordförande för KDU med mera. Det var alltså ingen duvunge som äntrade minsterscenen. Det brukar sägas att Attefall drog igång en studiecirkel i bostadsbranschen och la 65 utredningar och 112 skarpa förslag under en mandatperiod. Det måste vara Sverigerekord all over. Det låter mer som treskift i verkstaden. Jag tycker det är synd att många av dessa viktiga utredningar inte baxades ända i hamn. Jag gillar hans sätt att beskriva hur bostadspolitiken var splittrad på diverse departement och att det inte fanns någon helhet. Allt arbete med detaljplaner, bygglov, överklagandeprocessen, strandskydd, buller, enhetliga byggregler, förenklade uthyrningsregler för bostadsrätter osv var alla helt rätt. Här fanns genuin uppriktighet och att få med sig alla aktörer att bygga snabbare och billigare samt förädla det befintliga. Det enda område som Attefall aldrig gav sig in i var hyreslagstiftningen. Där tog reformagendan slut. Men Attefall-husen har gjort honom odödlig.
Direkt efter ministeråren fick jag Stefan som ordförande när jag jobbade som vd i Vätterhem. En mer sympatisk och insatt ordförande är svårt att tänka sig. Han har alla perspektiv och ville ha samma lönsamhet, hållbarhet, bostadsutveckling, renoveringar, uthyrningsregler som de bästa bolagen. Med kunskap från politiken, alla utredningar, experter, rådgivare till Veiddeke och Heimstaden samt uppdrag från Hyresgästföreningen, var det ett nålsöga som skulle passeras vid styrelsemötena. Det var bara att förbereda sig till tänderna. Han gav stor frihet men också petighet i leverans och detaljer samt fixerade sig vid den stora planen. Stefan gav mig och Vätterhem en ordentlig lektion i hur en styrkedja fungerar från lagstiftning, politik, styrelse/vd och revision. Särskilt revision var inget som underskattades. Stefan såg värdet och avvikelserna som möjligheter. Han satte oss på kartan.
Stefan är en skicklig kommunikatör och frågan är om inte media är en av hans bästa grenar. Att driva upp Bostadspolitik.se med så små medel och dominera en hel bransch där andra giganter är åskådare. Detta är mediahistoria på samma sätt som bröderna Zetterstedt med Fastighetsnytt. Hur man förstår logiken och därmed sätter agenda och debatten. När jag klantat mig eller varit för snabb i media har alltid Attefall kommit med välmenande kritik.
När Stefan leder hyresmarknadskommittén, så lanseras tretton punkter som fortfarande är lika aktuella om hur hyresrätten kan utvecklas. Jag brukar titta på dessa och förundras över varför inte flera jobbar med dessa suveräna åtgärder. På sluttampen leder han Byggmarknadskommissionens och lanserar en ny social bostadspolitik. Egentligen är det här, i skärningspunkten mellan det sociala, ekonomiska och klimatmässiga som jag tror han är mest bekväm. Här finns hans hjärta för utsatta hushåll, att bekämpa segregationen, orättvisor, behovet av olika upplåtelseformer, att bygga så att folka har råd att bo samt steget till en klimatomställning som ger konkurrensfördelar. Stefan har som jag ser det haft en större betydelse för branschen än kanske någon annan. Han valde sina tillfällen och då brände det till ordentligt. Han kunde växla och byta perspektiv som en mycket svår journalist som ställer en mot väggen. Jag hoppas han får underbara år i studentstaden Uppsala. Det är han värd. Hövdingen och båtbyggarsonen från Lycksele.
Lycka till och allt gott/Thorbjörn
