Hammerth.se

I livet finns inga givna svar. Alla är på sätt och vis sökare i sina egna liv med det yttersta målet att nå frid och lycka. Det är mycket av trial and error och att stegvis utveckla ansvar och moral för att hitta svaren. Oftast är de lika svåra att hitta som en bortskjuten golfboll.

Att under livet förstå sina egenskaper och liksom koncentrera dessa mot ett uppdrag i världen– skapar mening och engagemang. Vi är alla unika och därför har alla ett unikt uppdrag i sig som man är lite bättre på än andra. Jag känner att mitt uppdrag är att hjälpa till att skapa det goda boendet och välskötta bostäder för de många människorna med en mindre eller normal plånbok. Att hyresgästerna ska känna sig respekterade och stolta – boendet är som jag ser det vår viktigaste del i livet.

(mer …)

Det har nu gått två månader sedan jag bytte jobb och började på Vätterhem. Det var verkligen ett rätt vägval och den utmaningen jag behövde. Att möta ny människor, intensivare flöden och bredare arbetsuppgifter har gett en nytändning. Här är det mer likt Stockholm som jag bott i under trettio år. Jag börjar gilla ”handelsstaden” sakta men säkert. Grunden är som Eksjö fast allt är större och här blir sakerna genomförda som man säger. Det står inte och faller med några få utan här är alla med och driver. Det gillar jag. På sätt och vis är det också lättare att vara ledare när fler är skickliga och har höga ambitioner.

(mer …)

Det har blivit dags för min första ledare i hyresgästtidningen ”Vi i Vätterhem”.  Jag har varit igång i cirka 1,5 månader och jobbet överträffar vida mina förväntningar och jag känner mig väldigt trygg med arbetsuppgifterna. Jag känner också att jag har en hel del att ta med mig in i jobbet som kan förbättra bolaget i många delar. Det är roligt. Jag har också träffat hela organisationen och fått bra feedback samt ett fint mottagande från en väldigt kompetent organisation. Träffarna fortsätter och det känns väldigt bra att jag haft maj och juni på mig att lära känna organisationen. Det känns också bra att kunna starta efter sommaren med en tydlig agenda och att jag vet vad som ska göras plus att ha reservtid för det som dyker upp.

(mer …)

Det låg i luften att det skulle bli strålande väder detta veckoslut. Jag är på väg till en reunion i Uppsala denna soliga dag. Det ända smolket är att klockan fyra på Fredag eftermiddag när jag närmar mig Stockholm från E4:an, så syns en mycket lång mur framför mig. Sträckan Västberga-Haga över Essingeleden som jag nästan glömt bort gör sig påmind. Här är det kryssningar, halsbrytande filbyten, avstängda körfält och bilar som krockar. Denna sträcka på cirka sju kilometer tar  en och en halvtimme att uthärda. Men det får man ta när man ska träffa styrelsen, MBA och globalisterna. Glädjen ligger i att jag ligger steget före VP Magnus och att vi delar samma öde.

(mer …)

Det har varit en hektisk vecka minst sagt för en ung man. Offentliga filmvisningar, stor bal på stadshotellet, studentfest och betygsutlämning samt avskedets stund med den fantastiska klassen, det har varit nya saker slag i slag för Gustaf. När vi sitter i kyrkan idag, kallas han upp och får utmärkelsen för bästa betyg från sin klass. Betyget består bara av A och B, ett nästan helt otroligt facit med tanke på hur svårt det är att få ett A. Hela ansiktet lyser som en sol där han står huvudet högre än de andra och får applåder.

(mer …)

Att det skulle bli varmt och över standard som receptionisten sa var en fullständig överraskning. Att åka bort med obefintliga förväntningar verkar vara en bra metod. Dessutom med krånglande pass, var det en seger att bara komma på flygplanet. Pass förresten, en nästan sjuk historia. Fortfarande är polisen lika seg och omständlig för att tillverka ett pass som man var för cirka 40 år sedan. 6 arbetsdagar för att ta fram ett pass i vår digitala tidsepok, sic? Att ta fram ett temporärt pass tog fem minuter men kostade tre gånger så mycket och håller bara för en resa. Nåväl, jag trodde inte ens man inte skulle behöv åka med pass inom EU, 20 år sedan vårt inträde, men så är det. Och ett pass håller i fem år innan det ska bytas ut? Körkort gäller inte men väl ett nationellt ID?

(mer …)

Att bosätta sig i en ny stad ger upphov till många funderingar och nya tankar. Var är man och vem är staden och vad är dess ursprung? Detta är något som jag  brottas med just nu. När jag går runt på gatorna får jag många associationer från andra städer. Kålgården som jag gillar liknar i många stycken Södra Stationsområdet och delvis Kalmar på sina håll. Runt landshövdingens residens går tankarna till Uppsala och i Torpa (där jag bor) är känslan en mix av Vasastan och Södermalm i Stockholm. Runt Jönköpings sluttningar och skogsbeklädda höjder är känslan Eksjö och Aneby. Liljeholmen och Rosenlund påminner inte så lite om Eskilstuna och Österängen liknar Hägersten och Årsta. Öxnehaga har många likheter med Farsta och Hagsätra. Råslätt påminner delvis om Skäggetorp i Linköping med sitt tydliga och välskötta centrum.

(mer …)

Det blir inte alla gånger som man tänkt sig. Är på väg till Öland men skulle bara få ordning på gräsklipparna och klippa gräset och lägga ut slingor för robotgräsklipparen med Gustaf. Men när allt är klart så börjar ett ihållande regn och till på köpet så faller det just nu stora tunga snöflingor. Snöblandat regn och + 4 grader och gräsklippning är ingen bra kombination. Så tidsschemat blir förskjutet och Öland får vänta tills kvällen. Så är det med planering, det dyker ständigt upp okända saker – men har man ingen plan så har man inget att förhålla sig till och då är det svårt att nå sina mål. När man har en plan är det lättare att hitta tillbaka till kursen.

(mer …)

Ska man lyckas i sin företagsledargärning krävs att man skapar ett bra partitur, över, återkopplar, har plånbokskoll, förankrar, utformar rollbeskrivningar för orkestern och dirigenten och att man aldrig glömmer bort publikens önskemål.  Utöver detta tillkommer samarbetsrollen om man nu ingår i en koncern och inte minst jobba med miljön, integration och trygghet. 

(mer …)

(mer …)

Jag minns när jag var femton år och gick i nian. Jag skulle besöka mina kusiner i Kalmar och Uffe som var tuffingen och ett par år äldre än jag själv hade gjort en ny tatuering på hela armen. Detta var alltså i slutet av sjuttiotalet och min häpnad var stor. Deras pappa Bosse som är min morbror och en riktig sjöman hade båda armarna fyllda med sjömansmotiv som ankare, kvinnor, fiskar, fyrar och kors. Tatueringar som han fått på alla sina långa resor. Min andra morbror Jan, hade också en liten tatuering, med tre prickar på handen, de så kallade luffarprickarna. Jag fick aldrig reda på varför men jag tror de stod för tro, hopp och kärlek för honom.

(mer …)

Till syvende och sist, är vi helt ensamma om våra upplevelser och erfarenheter som människor. Även om vi kommer varandra mycket nära, så går det aldrig att översätta upplevelser från en människa till en annan, enligt den filosofiska ståndpunkten solipsism. ”Vi är ensamma i världen med våra upplevelser” enligt denna lära. 

I existentiell mening betecknar den att det enda som existerar är den egna upplevelsen som sådan (ofta kallat självet, jaget eller medvetandet med dess innehåll) utan några bakomliggande orsaker. I denna lära finns ingen gud. Alltså, det enda jag kan ha kunskap om är mig själv inklusive mina upplevelser. Ett vanligt misstag är att man blandar ihop solipsism med egoism (vilket är något helt annat). Man bör också vara medveten om att solipsismen mycket väl ”kan” vara sann även om man inte märker av det. Till sin natur är den väldigt individualistisk. 

(mer …)

Det är först när jag sitter med sonen Gustaf, inför provet i naturvetenskap som jag verkligen inser hur vackert och intelligent livet är uppbyggt. När jag själv läste naturvetenskaplig linje på gymnasiet verkar detta har gått mig spårlöst förbi. Vi pratar och diskuterar om cellen som är den minsta levande enheten i vår kropp. I vår kropp finns 100 000 miljarder sådana celler – är det inte ofattbart? Och i varje cell (de som har en cellkärna) finns en liten stad med massor av spännande beståndsdelar som består av oändliga delar. Det liknar faktiskt en stad med vägar, bibliotek med hundratals hyllmeter biologiskt språk, elverk, effektiva fabriker som tillverkar 1000-tals olika produkter?, stadshus, sopstationer, restauranger och många mötesplatser. I varje cell finns miljontals smådelar. Varje minut förnyas cirka 300 miljoner celler i vår kropp.

(mer …)

Det är vår i luften. Söndagen den 8 mars, den internationella kvinnodagen, bjuder på ett sällsynt väder. Åtminstone här på Öland går termometern upp till över 15 grader. Plötsligt exploderar allt och gräsmattan återfår snabbt sin färg och vid stenmuren invaderar snödropparna gräsmattan från en dag till en annan. Det tar tid innan jag inser att detta inte är golfbollar från förra säsongen som ligger där.

(mer …)

Att jobba ideellt har lärt mig mer om problemlösning än de professionella jobben. Här lyser alltid knapphetens stjärna och resurserna är alltid begränsade. I det ideella finns en tydlig värdegrund som ingen pratar om, den bara är och svetsar samman teamet av sig själv. Att jobba ideellt innebär att man jobbar för laget och medlemmarna fullt ut. Här om något krävs total kostnadskontroll eftersom det inte finns några pengar på något annat håll som kan täcka upp och då krävs detaljkunskap på skruv och mutternivå. Detaljnivåer som mer än ofta glöms bort i större organisationer. Att jobba ideellt ger också en ödmjuk attityd till omgivningen runt omkring. Man är beroende av så många intressenter. Kraven är också tuffa. Man ska vara lika bra som vilket företag som helst trots att man inte har några anställda när det gäller bokföring, marknadsföring, bidragsansökningar, utredningar, konceptutveckling, markförvärv, finansiering, byggnationer osv. Här kan man prata om att ordet tulipanaros har relevans. Att utveckla max men mycket små resurser.

(mer …)