Det är en intressant person, den franska juristen, matematikern och filosofen René Descartes (1596-1650). Trots att han levde för sisådär 400 hundra år sedan, går det alldeles utmärkt att läsa hans böcker och texter. Dessa är förvånansvärt klara och skriva på ett språk som stått sig över seklerna. Det som är intressant med Descartes är hans metoder och skeptiska utgångspunkter för att komma fram till säker kunskap. Det metodiska tvivlet gick ut på att istället för att lista alla saker man tror sig veta, tvivlar man på allt som inte är säkert sant.

”Jag insåg därför också att jag någon gång i livet bör rasera allt och på nytt bygga upp från första grunden, om jag någonsin skall komma fram till något fast och bestående i vetenskapen. Men detta synes mig vara ett väldigt företag och jag avvaktade därför den mogna ålder på vilken ingen annan följer som är lämpligare för inträngande i vetenskaperna”.

Sedan drog Descartes igång och gick igenom livets alla skrymslen och vrår. Han gick igenom våra sinnen, drömmar, Gud, naturen, vetenskaperna, kroppen.

Han tvivlar till att börja med på allting som han lärt sig av olika auktoriteter och även på sina sinnens vittnesbörd. Och eftersom han anser att det är omöjligt att säkert skilja mellan dröm och verklighet kan han tvivla på nästan alla satser, men ännu inte på självklara sanningar, t.ex. ”2 + 2 = 4” och ”kvadraten har fyra sidor”. För att kunna tvivla på dessa föreställer han sig att han kan ha skapats av en ond och illvillig ande som försöker bedra honom i alla hans uppfattningar. Men denne ande skulle inte kunna lura honom att tro att han existerar, om han faktiskt inte existerade. Därmed anser sig Descartes ha upptäckt filosofins första princip, satsen cogito, ergo sum (’jag tänker, alltså existerar jag’).”.

Från denna sluter sig Descartes lättad till att han inte blivit bedragen utan har skapats av en god och allsmäktig gud, att yttervärlden existerar m.fl. tidigare betvivlade antaganden samt utvecklar sin berömda dualism: kropp och själ är väsensskilda substanser; en kropp är ett i tre dimensioner utsträckt ting (res extensa) som inte kan tänka, och en själ är ett tänkande ting (res cogitans) som saknar utsträckning och läge i rummet.

Descartes satte förnuftet på tronen i sin jakt på säker kunskap och sanning.

Visst finns här mängder med invändningar men det intressanta är hur väl dessa filosofer tog sig an sina uppgifter. Vilken brottning…. , de tänkte och tänkte, skrev och diskuterade och gick till botten och fortsatte att tänka. Descartes blev under sin tid blev något av en modefilosof. Hösten 1649 bad självaste Drottning Kristina honom att undervisa henne i Stockholm. Sverigevistelsen blev kortvarig för filosofen. Han dog i lunginflammation vintern 1650 i huvudstaden. Hennes öde var inte mindre speciellt under stormaktsstidens fornstora dagar. Även hon kunde tänka och var på sin tid en gigant trots att hon aldrig fick något något litterärt projekt klart. Hon är verkligen värd en djupstudie.

När hon var tolv år undervisades hon av rikskanslern Axel Oxenstierna i statsangelägenheter. Redan som barn fick hon ta emot främmande sändebud, och som fjortonåring började hon få jämna underrättelser om regeringsärendena. 1643, när Kristina var sexton år gammal, började hon regelbundet att gå på riksrådets sammanträden. Kristina uppfostrades som en pojke, till att bli kung När hon var tjugo år gammal talade och skrev hon latin, franska, tyska och holländska. På egen hand lärde hon sig grekiska, italienska och spanska.

Drottning Kristina var en stor beundrare av den persiske storkungen Kyros den store (II). Ytterligare en historisk person som Kristina beundrade var Alexander den store.

Kristinas intresse för politik hade stark konkurrens av intresset för konst och vetenskap. Kristina samlade på konstverk, böcker och handskrifter. Den tysk-romerske kejsaren Rudolf II:s konstkammare, ett krigsbyte från Prag, flyttades till slottet Tre Kronor, och drottningens bokuppköpare reste runt i Europa.

Hela processen med abdikationen, underhållet, konverteringen till katolicismen, kvinnorollen, livet i Rom och alla hennes kontakter är något helt otroligt och mycket intressant. Hennes valspråk; Vishet (är) regeringens grundpelare (latin: Columnia regi sapienta) vittnar om hennes ståndpunkt. Här finns mer för den som vill läsa vidare: www.svenskaakademien.se/MediaBinaryLoader.axd?…dcc1…

Kristina ligger begravd i Peterskyrkan i Rom.

Vi tar ett nytt miljöinitiativ och hoppar på ett Almiprojekt tillsammans med 10-15 andra småländska företagare som vill stärka sina affärer inom det gröna området. Det är energiverk, möbelföretag, plastillverkare, småhustillverkare, bredbandsföretag, innovationsfirmor osv.

Projektet leds av en rutinerad trojka som kan ämnet och har rätt kunskap och mängder med nätverk. Syftet är att kunna skapa nya användarvänliga innovationer och att bli bättre när det gäller olika driftsfrågor, renoveringar och nyproduktion. Idag är vi bättre än snittet, gör bra saker och gnetar på och skjuter in mycket kapital i byte av undercentraler, fläktar, ventilationsanläggningar, belysningar, rengörningar av kanaler osv, men vi är inte i gruppen de bästa.  På kundsidan sker det dessvärre ingenting just nu.  Där har det mesta gått i stå. När vi bygger nytt är det individuell styrning av värme, el och vatten så att man kan styra sina egna driftskostnader som är uppskattat. Men annars är det klent ställt med nya innovationer för hyresgästerna.

Jag minns själv för cirka 15 år sedan, när miljöteknik, hållbarheten, det intelligenta hemmet och IT slog igenom med dunder och brak. En dörr till en ny värld höll plötsligt på att öppnas. Alla, inte minst byggbolaget JM, lanserade det intelligenta hemmet, där allt skulle bli annorlunda och bättre. Men så körde hela IT-branschen rakt in i berget och kraschade. Dörren gick igen för denna gång.

Men, det slår oss alla i mötet, kanske är tiden inne för att nykombinera de 15 åriga gamla idéerna med dagens aktuella teknik. Nu finns infrastruktur, trådlöst, appar, surfplattor och verktygen som inte fanns för 15 år sedan och idéerna är lika starka nu som då. Kanske är tajmningen rätt nu, att blåsa liv i det intelligenta hemmet och fastigheten och göra processerna helt gröna.  Att bara trycka på en knapp på sin telefon eller surfplatta och släcka all belysning skulle vara ett skojigt mervärde. Vi hoppas att projektet kan ge en ny form för vårt miljöarbete och ligga till grund för nya skarpa innovationer, nya tjänster för kunderna och en stärkt hållbarhet som inte finns någonstans i Sverige.

Här är företaget bakom projektet: http://www.svid.se/sv/Hallbarhetsguiden/

Inspiration från Riksbyggen: http://np.netpublicator.com/netpublication/n87293579

Så här presenteras projektet hos Almi – Det gröna affärssprånget

Almi Företagspartner i Jönköpings driver ett projekt kallat ”Det gröna affärssprånget” där vi planerar för att 10-15 företag ska delta. Vi vänder oss till företag med en ambition eller uttalat fokus att, med miljö som ett av flera argument, förfina sina affärserbjudande och sin lönsamhet.

Innehållet i företagens information, trovärdighet och verifiering verkar vara helt avgörande för en lyckad och lönsam kommersialisering av miljövärden. Genom bättre miljökunskap och SVID:s (Stiftelsen Svensk Industri Design) ”designprocess” hjälper vi er att utveckla en mer säljande miljökommunikation.

Huvudfokus för projektet är att ert företag skall få inspiration, kunskap och verktyg för att:
– Genom bättre miljöarbete och miljökommunikation öka företagets image och trovärdighet.
– Kostnadseffektivt minska sina energi- och materialkostnader.
– Öka personalens kreativitet och engagemang.
– Skapa strategiska samarbeten, innovativa processer, tjänster, produkter och affärserbjudanden med miljöarbetet som grund.

Bättre miljöarbete leder till att ni blir lönsammare än era konkurrenter
Projektet inleds med en Insiktsanalys av varje företag, gjord av en affärs- och en miljöcoach där vi studerar och reflekterar över allt som skrivs/uttalas om företaget. Vi reflekterar sedan tillsammans med er om de möjligheter och utmaningar som vi har hittat genom analysen. Ni väljer vilka ”insikter” ni vill ta med som grund och plattform för den handlingsplan som ni sedan arbetar fram.

Därefter följer åtta kunskapsträffar på olika teman som exempelvis affärsidén, kundmötet, miljöarbetet, produkten/tjänsten, varumärket etc. Detta projekt pågår under ca 1 år och ni som deltagare kommer i processform att på djupet tränga in i dessa frågeställningar.

I slutet av projektet utformar varje företag en handlingsplan som skall ligga till grund för insatser på kort och/eller på längre sikt. Dessa ska utveckla och effektiviserar era miljö- och affärsstrategier samt skapa en plattform för ert gröna affärssprång.

Ansvariga för att genomföra projektet är:

Christer Ericsonsom arbetar för SVID, Stiftelsen Svensk Industridesign sedan 16 år tillbaka. Christer har drivit många miljö-designprojekt och även deltagit i grunduppläggets olika projekt både som mentor och coach. Han är även ansvarig för www.hallbarhetsguiden.se Kontaktuppgifter: Mobil 070-574 27 56, e-post christer.ericson@svid.se

Hans Leghammar som är fristående konsult med lång erfarenhet och djup kunskap om miljöinnovationer och miljödriven affärsutveckling. Hans har bl a initierat och drivit den nationella tävlingen Miljöinnovation där han har bedömt och följt upp framgångsfaktorer för över 1.000 miljöinnovationer sedan starten 1995. Han var också initiativtagare och miljöcoach i ”Gröna affärslyftets” syskonprojekt i Halland. Kontaktuppgifter: Mobil 070-922 82 71, e-post hans.leghammar@live.se

Jag läser Ulf Danielssons (professor i teoretisk fysik) fantastiska bok ”Den bästa av världar” där han ger sig i kast med skapelsen, slump, strängteorin, standardmodellen, antropiska principen, Higgspartikeln och vetenskapens uppgift. Det är förunderligt hur mycket människans nyfikenhet kan finna ut både med sina tankar och instrument. Hela bokens stoff får en verkligen att tänka till och se världen med nya ögon. Texten är lättläst och väl förklarad utan svåra matematiska beräkningar och framföra allt – spännande så in i norden. Det är också bra att Danielsson håller fast vid ett naturvetenskapligt förhållningssätt när man närmar sig de existentiella frågorna.

Att strängteorin ställer oss inför ett nytt paradigm eller i behov av nya tankekonstruktioner är helt uppenbart. Vi behöver nya metaforer och modeller för att kunna ”se” denna verklighet och förstå den med ett begripligt språk i annat fall blir den meningslös och istället ett sofistikerat glaspärlespel. Teorin betonar också slumpens betydelse som går tvärs emot ändamålsenlighet och orsak-verkan förhållanden. Jag tycker också avsnittet om biologin kontra fysiken är utmärkt. Han beskriver hur man vetenskapligt kan förklara evolutionen och utveckling på jorden för att förklara fysikens position och vad som återstår. Kanske befinner sig fysiken där Linné befann sig inom biologin före Darwin. Även kastastofteorierna och hur dessa har hanterats av ventenskapen är initierade.

Boken är sagolik och intressant. Något som jag verkligen kan rekommendera. Kul att kunna läsa innehållet på svenska och att det finns så pass bra forskare som även skriva läsvärt. Den här boken kan man nästan sträckläsa. Nedan följer en summering om strängteorin som jag klippt ut från Forskning och Framsteg för den som vill lära mer och få en inkörsport till ämnet.

Strängteorins böljande landskap

Tiden är inne för oss, att mäta kontorsarbetets och administrationens effektivitet. Gör vi rätt saker på kontoret och sakerna på rätt sätt. Kärnfrågor i all management men som ingen har tagit tag i  sedan Taylors dagar. Frederick Taylor var ingenjör och konsult i slutet av 1800-talet. Under sin tid på diverse stålverk och andra verkstäder utvecklade han scientific management och funktionell organisation, vilket sammanfattades i hans bok The Principles of Scientific Management 1911. Huvudpunkterna i boken handlar om fyra principer för att skapa perfektion i produktionen. Kritiken har inte varit nådig och själv är jag också kritisk på många punkter i denna kliniska och känslolösa syn men tilltalas också av det vetenskapliga försöket.  Taylor principer gick ungefär ut på följande som alltså skrevs för 100 år sedan:

• Utveckla arbete till vetenskap (man kan beräkna optimalt tillvägagångssätt för vissa sysslor. Eliminering av tumregler till förmån för vetenskap. Utesluta onödiga rörelser och aktiviteter för att öka effektivitet).
• Vetenskapligt urval av arbetare (välja rätt person till rätt jobb, maximal specialisering, gör endast det man är bäst lämpad för, sätta mål för produktionen, bestämma belöningssystem för att uppnå målen och utbilda personalen i metoderna)
• Vetenskaplig träning och utveckling av arbetare
• Vänskapligt samarbete mellan ledning och arbetare (distinkt uppdelning av arbetsuppgifter mellan ledning och arbetare, hög produktivitet från arbetarna ger dem högre lön och noggrann övervakning att arbetet sköts på rätt sätt.

Så långt Taylor. Vi har alltså bestämt oss för att göra en kontorsmätning av en fristående revisor som börjar med individuella intervjuer för att definiera arbetsmomenten. Vi bedömer att varje person har cirka 10-15 ”arbetskonton” som exempelvis interna och externa möten, skrivarbete, beräkningar, telefonsamtal, registrering, analys, svara och skicka e-post, statistik, problemlösning och föredrag etc. Dessa områden ska sedan brytas ner i mer specifika delar för varje person.  Dessa konton definieras tilsammans utifrån rollen. Varje medarbetare fyller sedan i tiden per konto varje dag under en månad. Därefter görs en analys av hur vi använder våra 1 900 årstimmar.  Gör vi rätt prioriteringar, gör vi rätt arbetsuppgifter eller saker som inte behövs eller tar lång tid?  Även sättet att fylla i sin tid, frånvaro, semester ska ses över så att alla gör lika.

Egentligen är det konstigt att man inte borrat mer i hur kontorsarbetet bedrivs eller hur detta kan bli effektivare. Det talas vitt och brett om saken men så fort det kommer till detaljer och ska konkretiseras så finns ingen litteratur på området. Skälet till att vi fick upp ögonen för detta, var efter att vi genomfört en fastighetsdimensionering för alla våra fastighetsskötare. Där vi mätt upp exakta tider för varje fastighet utifrån ”konton”; reparera fel i lägenheten och byggnaden, klippa gräs, sköta administration, läsa av mätarställningar, spara energi, skotta snö, tillsyn och planering av budget, underhåll och inköp samt delta på möten. Går det att mäta dessa arbetsuppgifter så går det att mäta kontorsadministrationen. Det ska bli intressant att se vad vi lägger tiden på, om vi gör rätt saker och saker på rätt sätt när vi får en samlad bild av hur vi jobbar. Förmodligen kommer det också att visa sig att flera jobbar för mycket, att arbetsuppgifterna inte täcks in av rollen och att vi sannolikt är väldigt effektiva. Det vet vi från andra studier när vi jämför antal personer med bostads- och lokalytor som vi äger och förvaltar. Men det kan säkert ge oss många nya aha-upplevelser, nya tankeställare och ökad medvetenhet hur vi använder vår tid och om vi kan hitta nya samarbetsformer eller ta bort vissa uppgifter.  

Jag är ute med min kollega Anders för att se på våra fastigheter och hur vi jobbar. Idag handlar det om avläsningar av mätarställningar för värme, vatten och el. Uppgifter som skickas in till kontoret för analys och åtgärder. Detta görs vid varje månadsskifte.  Vi tar ett hus i taget och tittar runt i källaren, tvättstugor, ser på fasader, förråd, undercentraler, innegårdar, trapphus osv. Det är en nyttig husesyn och uppfräschning av hur det ser ut.  Först när man kommer nära ser man den trasiga lampan, sprickan i fasaden, lukten från oljeavskiljaren, flagade fönsterbågar och dörrstängare som inte fungerar. Att på plats se detta själv är enkel aktivitet men som man i alltför hög utsträckning försummar.  Jag själv och många med mig.  Det är lätt att drunkna i möten, papper, system, föredrag, kalkyler, projekt, analyser, investeringar, beställningar osv. Det gör en alltså gott att se verkligheten i vitögat och ge tips om vad vi kan göra på plats.  Jag bli imponerad av hur vi har går framåt på dessa år och även rensat upp i våra undercentraler samt tar ansvar för våra fastigheter.  Att vi är på rätt kurs är solklart och det är här, i en sliten tvättstuga, som jag fattar att vi står inför ett lyft och utveckling.  När man åker ut så här, är man mer på jämställd fot, vilket jag tycker om.  Vi småpratar om livet, jobbet och allt det andra. I dessa träffar kommer man alltid varandra närmare och kan ge och ta på ett annat sätt än på kontoret. Det är nog här som man omedvetet praktiserar och förmedlar sitt ledarskap. Då har det ett sammanhang och är prktiskt istället för abstrakta powerpointbilder. Jag förbannar mig själv för att jag suttit för mycket på kontoret på sistone. Jag ska ut MYCKET mer och se och stärka medarbetarna initiativ och roller så att vi kan fortsätta att marschera framåt. Men också för att lära och få goda råd om hur saker fungerar. Jag tackar Anders för en mycket fin eftermiddag. Några större underhållsåtgärder tar jag med in som vi ska verkställa i Anders område.  Sensmoral: att gå ut i verkligheten, till produkterna och se de med egna ögon är en av grundpelarna i den Japanska metoden Kaizen.  Där, först på plats kan man komma lösningen på spåren. Det var så som entreprenören Göran Henriksson tog sig an sina problem. En gammal sanning som är lika aktuell som någonsin.

Eftersom ingen process någonsin kan bli helt perfekt finns alltid möjligheter till förbättringar.  Kaizen betyder att alla medarbetare i hela organisationen hela tiden söker sätt att förbättra driften och på alla nivåer i företaget hjälper man till i denna förbättringsprocess.  Vi börjar faktiskt närma oss denna uppställning och attityd. Jag förstår också att Polisen kommit snett som mer och mer ägnar sig åt kontorsarbetare och liknar ett försäkringsbolag. Då är det svårt att klara upp brottsligheten och lösa mängdbrotten.

Åter i utbildningsspåret efter drygt tio år sedan MBA utbildningen vid Uppsala Universitet. Det är nyttigt att fortsätta att lära sig nya saker och läsa efter en fast studieplan. Första uppgiften avsåg ett skriva ett kort referat på JM Bochenskis kapitel Filosofi från boken Vägar till filosofin. Som alltid känner man sig ringrostig och ovan att sätta sig i skolbänken igen och bli elev. Men det är nyttigt att byta perspektiv och vara i lärandet för en tid istället för den undervisande rollen. Det behövs regelbunden påfyllning för att bryta sina egna tankebanor och bredda sin kunskap. Allt material från denna undervisning kommer att läggas in under fliken Undervisning.

Referat på J M Bochenskis avsnitt Filosofin ur boken Vägar till filosofin

Att filosofera är något som vi alla gör men frågan är egentligen vad som är filosofi? Det är den frågan som Bochenski synar och utreder i kapitlet filosofin för att finna en väg till förståelse. Den första åsikten är att filosofi är ett samlingsbegrepp för allt som ännu inte kan behandlas vetenskapligt. Den framhåller att för Aristoteles var filosofi och vetenskap samma sak men att de enskilda vetenskaperna sedan frigjort sig från filosofin en efter en som medicin, fysik, biologi, kemi osv. Bochenski menar att ståndpunkten är intressant men i så fall skulle vi ha mindre filosofi idag är för två tusen år sedan vilket inte är fallet. Det har istället ökat. Det verkar också som när specialvetenskaperna blir självständiga så uppstår en parallell filosofisk disciplin. När den formala logiken lösgjorde sig från filosofin så uppstod en vida utbredd diskussion kring logikens filosofi.

Den andra åsikten påstår däremot att filosofin aldrig kommer att försvinna, även om alla möjliga vetenskaper skulle lösgöra sig från den. Denna åsikt menar att filosofin inte är någon vetenskap och att området ligger utanför det rationella. Bochenski skriver att denna tolkning inte går ut på att efterforska med förnuftet utan på något annat sätt, mer eller mindre ”oförnuftigt” sätt. Detta är en numera utbredd åsikt speciellt på den europeiska kontinenten med företrädare som den ledande Parisfilosofen, professor Jean Wahl. För honom finns i grunden ingen väsentlig skillnad mellan filosofi och diktning. Även denna åsikt är en respektabel filosofisk tes menar Bochenski. Det finns åtskilligt som talar för denna åsikt. Exempelvis vid behandling av gränsfrågor som oftast är filosofiska, måste man bruka alla sina krafter, alltså även själens, viljans och fantasins som en diktare. Filosofins grundförutsättningar är inte alls tillgängliga för förståndet och för det behöver man fatta dem med andra medel så långt det går. Till sist, det som angår förståndet tillhör de andra vetenskaperna. Alltså återstår endast det poetiska tänkandet. Mot denna uppfattning finns, menar Bochenski, de ”poetiska” filosofins motståndare, som säger att om man inte kan fatta något med normala mänskliga kunskapsmedel, då kan man över huvud taget inte fatta det. Människan känner bara två vägar för att få kunskap. Antingen att se föremålet direkt med sinnena eller i anden eller också att dra slutsatser. Men båda är en kunskapsfunktion och väsentligen en förståndsakt menar dessa ”poetiska motståndare”.

Att det finns spänningar mellan dessa skolor är inget som Bochenski sticker under stolen med men går själv inte in i denna diskussion. Han lyfter istället fram den filosofiska historian som spänner från Thales till Merleu-Ponty och Jaspers och menar att filosoferna alltid försökt förklara verkligheten. Filosofin tycks vara en människa som tänker förnuftigt, som försöker åstadkomma klarhet och ordning i världen och i livet. Historiskt sett har filosofin varit ett förnuftigt vetenskapligt arbete, en lära och ingen diktning menar han.

Men om det nu förhåller sig på detta sätt, att filosofin är en lära, vad i så falla är det en vetenskap om? Vad återstår för filosofin som vetenskap? Vad blir kvar efter att specialvetenskaperna ”tagit” sitt? Här ger Bochenski fyra svar. För det första handlar filosofin om kunskapsteori där filosofin utforskar själva möjligheten att få kunskap – förutsättningarna och gränserna för den möjliga kunskapen. Det andra svaret är värdena. Varje vetenskap undersöker det som är, medans filosofin utforskar vad som skall vara. Det tredje området är människan som förutsättning och grundval för allt. Allt som finns i verkligheten står i relation till människan och denna relation har de andra vetenskaperna lämnat.

Det sista svaret är enligt Bochenski språket. ”Det finns inga filosofiska satser utan enbart uttolkningar av satser” säger den välkända filosofen Wittgenstein. Dennes lära går ut på att filosofin undersöker de andra vetenskapernas språk med utgångspunkt från deras struktur.

Det man kan konstatera menar Bochenski är att det finns många olika åsikter och alla försvaras på ett övertygande sätt. Dessvärre har de olika företrädarna svårt att dra jämnt och menar att de andra inte ägnar sig åt filosofi. Bochenski känner själv ett visst mått av obehag inför en absolut tro på det ena eller andra. Han menar att det verkar förnuftigt att filosofin ska syssla med kunskapen, värdena, människan och språket. Men ställer sig också frågan varför bara detta? Han menar att ser vi oss omkring i världen så finns det mängder med olösta frågor, viktiga frågor som hör till de nämnda områdena men som varken har behandlats eller kan behandlas av de andra specialvetenskaperna. Bochenski lyfter fram exemplet med lagens problem. Han menar vidare att filosofin inte kan jämställas med specialvetenskaperna och inte heller kan begränsas till ett särskilt område. Den är i istället en universalvetenskap som kan användas på fler olika områden.

I de fall då filosofin och specialvetenskaperna går in på samma område särskiljer sig filosofin genom sin metod som sina synpunkter. Genom att använda sig att alla tillgängliga metoder, inte bara av en enda, för att få kunskaper. När det gäller synpunkter finns även tydliga skillnader menar Bochenski. När filosofen betraktar ett föremål så är det från en gränsståndpunkt, från de grundläggande aspekterna. Vetenskaperna förvärvar kunskap, filosofen frågar vad är kunskap? Andra ställer upp lagar, filosofen frågar vad är en lag? Politiker talar om mening och ändamålsenlighet, filosofen frågar vad som menas med mening och ändamålsenlighet. Där de andra slår sig till ro, fortsätter filosofin att fråga och forska enligt Bochenski.

Bochenskis summering av vad filosofi är bygger på vad de stora filosoferna i alla tider frambragt. Filosofin är till att börja med en vetenskap. Alltså inte en diktning eller musik utan ett allvarligt och sakligt forskande. Det är en universalvetenskap i den meningen att den inte utesluter något och använder alla till buds stående metoder för att lösa sina problem. Det är en också en mycket svår vetenskap där allt ständigt ifrågasätts och där inga traditioner eller förutsättningar har någon specifik giltighet. En av de största filosoferna, Tomas av Aquino, avslutar Bochenski har en gång sagt att det är mycket få människor, som efter lång tid och med åtskilliga misstag, kan lösa filosofins grundfrågor.

Thorbjörn Hammerth

Så stod han där i talarstolen, David Cameron (parafras på prästen i Gösta Berlings saga) för sitt länge uppskjutna linjetal om bland annat EU. Och avfyrade en kritisk salva som så många européer länge väntat på – att EU måste reformeras i grunden. EU är på väg att mer och mer likna ett spöktåg utan tydligt mål, tidtabell och resrutt eller lokförare.

Budgeten som omsluter 142 miljarder euro är höljd i dunkel, den bisarra flyttcirkusen av Europaparlamentet mellan Bryssel och Strasbourg kostar cirka 2 miljarder kronor per år, Tysklands-Frankrikes totala dominans, vårt eget minimala inflytande och krisreceptet mot Grekland och andra skuldsatta länder är enligt min mening fel diagnos och fel operation (läge för Lex Maria). Projektet kostar Sverige 21,9 miljarder kronor per år, skattepengar som vi får betala som en solidarisk handling och för att vi kan fortsätta att sälja ”våra” varor på den gemensamma marknaden. Jag har alltid varit en varm europavän och stark anhängare till den inre marknaden, men sin fria rörlighet av människor, varor, tjänster och kapital som kan röra sig lika fritt i EU som inom ett och samma land. Men något håller på att gå snett och projektet trampar vatten. Det har gått 18 år sedan vi gick med i EU 1995 och under den tiden har man tyvärr inte lyckats stärka europakänslan, tillväxten eller utmaningarna från Kina och andra utvecklingsländer som håller på att springa förbi oss.  Vad har hänt med ursprungsidén? Vad har hänt med drömmen om de fyra friheterna och alla tankar om att stärka konkurrenskraften och att gå i bräschen för miljö, social rättvisa och integration.

Det som stör mig mest är bristen på kostnadskontroll, felprioriteringar, att inte alla har samma inflytande och att EU håller på att bli en gigantisk transfereringsmarknad för bidrag inom bland annat jordbruket istället för offensiv och visionär kraft för 28 länder.  EU måste också ha som kristallklart MÅL att vara självfinansierande och ha fokus på tillväxt, konkurrenskraft och utbildning/forskning i gemensamma projekt. Även ledarskapet kräver andra ”krigare” än byråkrater och sol och vårare. Det krävs politiker av Kofi Annans kaliber och inte säljare som José Manuel Barroso eller doldisar som ja vad heter han, hmm, jag tror det är Herman Van Rompuy. Men vem är det?

Camerons utspel är välkommet och nödvändigt.  Han gör det dessutom skickligt. Kommer ut som en sann EU-anhängare men med tydliga krav på reformer och förändringar annars går Storbritannien sannolikt ur detta bygga via en folkomröstning.  Ett faktum som nu alla måste förhålla sig till och som kommer att sätta fokus på förändringar. Det är allvar nu EU.  Det är dags för EU 2.0. Jag tar hatten av för detta välbehövliga initiativ! Nu gäller det även för Sverige att ta position.

Jag tror faktiskt det var Göran Persson som först pratade om ett grönt folkhem och som plockade in Stefan Edman (pionjär och realist) för att sätta en grön agenda i riksdagen i slutet av 1990-talet. Ett lovvärt försök som rann ut i sanden och som har drunknat i ekonomi- och finanskrisens spår. För mig är det obegripligt att man inte jobbar med miljöfrågor oavsett om det är hög– eller lågkonjunktur. Att se världens ledare fumla runt kring dessa ödesfrågor är obehagligt. Det gäller att man själv gör allt man kan för att hjälpa utvecklingen på traven och stärka investeringar på detta område.

Det är hög tid att utveckla en miljömarknad, där det finns tydliga prislappar på belastningen av miljön. Här behövs en förnyelse eller åtminstone en komplettering av dagens marknadsekonomi och kapitalism. Där uthållighet, utveckling av nya miljöinnovationer prioriteras samt ett nytt prissystem för våra val och prioriteringar. Det behövs en ny debatt och en vital diskussion om denna framtid. Jag förstår inte varför de flesta leverantörer inte upplyser sina kunder om sina egna produkter. Varför kan man inte skicka med en gammaldags VDN-märkning så att alla vet vad man köper. Hur svårt kan det vara? Här bör de finnas enormt många konkurrensfördelar för den som agerar hederligt och schysst eller för pigga lagstiftare att stärka konsumentens ställning. Att tjäna bra med pengar samtidigt som man tar ett samhällsansvar borde trigga de flesta. Det är ju det som gör jobbet meningsfullt. Att se länge och utveckla nödvändiga kundvärden.  Här har styrelser och politiker en viktig roll att spela.

En annan sak som jag inte förstår är varför vi inte är bättre på att använda ständigt ökade produktivitetsvinster som skapas inom industrin och tjänstesektorn på annat än enkelspårig konsumtion. Här skulle debatten finnas. Varför inte köra igång fler små innovationsbolag och jobba som riskkapitalisterna fast med fokus på att skapa långsiktig tillväxt. Riskkapitalisterna har bra arbetsmodeller och kan vrida upp företag som kört i diket och skapa vinster efter ett par år. Här finns bra kunskap att dra nytta som skulle marknadsföras bättre.

Själv tycker jag man ska bli bättre på att stärka det lokal och försöka stimulera smarta produktionsformer lokalt eller regionalt. Vid större upphandlingar bör detta prioriteras mer, framför lågt pris så att man inte diskriminerar lokala/regionala företag. Det är minst lika bra med lokala företag, närodlat, närproducerat och att det finns mötesplatser där både tillverkaren och kunden kan träffas. Det så kallade sanningens ögonblick som var ett stort begrepp på 1980-talet.  Till och med Mahatma Gandhi slogs för detta på sin tid och alla tyckte detta var knäppt och flummigt Men Gandhis drev på och drev upp mängder med industrier och branscher. En fantastisk företagsekonomisk historia som dessutom är sann.

Kanske är det så att tiden börjar bli mogen för ett samgående mellan ekonomi och miljö och där miljön sätter de yttersta ramarna. Ett sådant samspel skulle berika ekonomin rent vetenskapligt som idag liknar mer voodoo. Ekonomin har som bekant väldigt svårt att förutsäga framtiden och dess vetenskapliga grund är omtvistad. Det handlar oftast mer om psykologi, följa-John och avväga risk mot säkerhet. Däremot finns det inom områdena biologi, kemi, fysik, matematik, astronomi osv mer säkra förutsägelser och samma resultat vid upprepade tillfällen som ekonomin skulle kunna dra nytta av.

Och visst är vi många som går och väntar på ett genombrott inom fusionen, solenergin, eller för elbilarna, för luftreningsprocesser från industrin ibland annat i Kina eller att minska gifterna i vår mat och att det byggs sunda och hälsosamma bostäder. Mycket görs men det behövs mod och djärvhet att gå före och inse att det är 2013. Det är dags att bryta ny mark. Ungefär som Steven Jobs gjorde när han förändrade vårt sätt att jobba, använda datorer, telefoner och surfplattor. Kan han så kan vi.

Ibland måste det också få kosta om man har råd. Då är det ens skyldighet att göra ett seriöst försök att skapa uthållig utveckling och tillväxt. Det är synd att FoU som det hette förr, nästan helt har försvunnit. Alltså resurser för forskning och utveckling som fanns på de flesta halvstora och stora bolagen i Europa. Numera ersatta med luftiga kommunikationsavdelningar som ska bygga varumärke, PR och facebooksdialog. Inget fel i detta men något har gått förlorat på vägen. Jag tycker också att de flesta bolag skulle samarbete mer med högskolor och universitet och verkligen försöka kommersialisera vetenskapliga rön och använda metoder som har testats och prövats. Detta kan ge en mer fördjupa syn på företagets miljöroll och att man avsätter pengar till utvecklingsprojekt som med tiden kan ge stora förbättringar för samhället, medarbetarna och kunderna. Något som i slutändan ger ett mer etiskt och lönsamt företag.

Det här året ska jag vi sätta miljön i fokus. Inte bara när vi investerar, bygger nya bostäder eller renoverar alla bostäder eller fastigheter för där är vi bra. Utan blir avsevärt bättre på driften, den dagliga fastighetsvardagen, med tillsyn, förebyggande åtgärder, småländsk sparnit, påverka kundbeteenden och se till att inget slösas bort på grund av dålig bevakning.  Exempelvis att en fläkt inte fungerar som den ska och ändå drar en massa el. Här finns många områden att bli bättre på. Det gäller att göra allt man kan inom sitt ansvarsområde och mäta effekterna.

Det där med pensionen är ju inget man går och tänker på när man är mitt uppe i yrkeslivet.  Men det är nog dags att ompröva detta, så att man inte bli en riktig loser. Det gäller tydligen också att ha koll på det som rapporteras in så att det blir rätt summor. Det var så jag fick upp ögonen för pensionen, att det var felinrapporterat och att tjänstepensionen som för min del är lika stor som den allmänna pensionen är något som jag själv helt och hållet har ansvar för. Visst finns det bra hjälpmedel i form av pensionsmyndigheten, min pension, det orange kuvertet och pensionsvalet osv. Även KPA Pension är ett utmärkt stöd men besluten ligger i mina egna händer. I grova drag finns det fyra komponenter i en pension. Den allmänna pensionen som ligger i botten, sedan tjänstepensionen och på toppen egen privat pension. I den allmänna delen ligger även premiepensionen som är 2,5 procent och som man själv ska hantera.  Bara denna lilla del kan komma att stå för en betydande del den dag man går i pension. Allt mellan flera hundratusen upp till ett par miljoner kronor kan bli skillnaden om man har tur.

För mitt eget vidkommande har jag ansvar för cirka 50 procent av den framtida pensionen och här kan det bli skillnader som natt och dag, beroende på hur skicklig jag är på att placera i rätt bolag, i rätt aktiefonder, räntefonder, blandfonder, generationsfonder osv. I mitt fall har jag tre olika bolag, Skandia, Länsförsäkringar och SPP och varje bolag har cirka 100 fonder.  Så det gäller att komponera rätt utifrån risknivå och bedömt framtidsläge. Det här tar en kväll i månaden att se över. Det är väl ok för mig som jobbar med ekonomi men hur ser det ut för alla andra? Nu ingår jag i ett pensionsavtal som heter PA-KFS 09 och alla avtal har sina speciella utformningar. Det som är viktigt är att kunna kontrollera de belopp som betalas in och känna till hur stor del av lönen och andra inkomster som procentuellt utgör pensionen.  Sedan har de flesta av oss bytt jobb och har därför olika avtal och olika ställen där pengar finns som vi knappast känner till. Börja leta med en gång. På minpension.se kan man sedan själv lägga in belopp och skapa en översikt när man väl fått tag i alla inloggningsuppgifter och hittat alla bolag. Om vi nu ska göra allt själv precis som IKEA-lådan, ska vi definitivt kunna flytta våra surt förvärvade pensionsförsäkringar. Flytträtten ska vara en självklarhet. Ska det gå åt skogen så ska det göras rejält. Hemsidan minpension.se skulle också ta fram en kalkylator, där man kan sätta in olika värden och laborera med om man går i pension vid 60 år vad händer då, hur mycket blir nettolönen om man går vid 65 år osv. Skatten på pensionen tas ut av individen så det gäller verkligen att fonderna man har pengarna i växer ordentligt och då är det lätt att tumma på etiken och blåsa på med Lundins Petroleum mfl.  Skillnaderna kan bli att antingen få ut 15 000 kronor i månaden efter skatt eller 30 000 kronor beroende på färdighet. Summan av allmän pension och tjänstepension ska motsvara cirka 60-70 procent av lönen om man jobbat i 30 år enligt reklamen (men då måste det finnas en jämn och säker tillväxt).  Ska det bli dessa nivåer så gäller det att sätta sig in i siffrorna, kontrollera så att inbetalningarna är rätt, bli en AKTIV fondförvaltare eller daytraders och ha kunskaper om avtalskonstruktionen samt ha tur med konjunkturläget.   Om 10-15 år tror jag att de flesta forskare kommer att döma ut detta system som orimligt och orationellt.

Den verkar som den ansvarige utgivaren har gått hem och att krav på objektivitet och saklighet i i olika publikationer från Boverket och Länsstyrelsen är outsourcats. Dessa rön får sedan vingar i olika branschtidningar och andra medier och så rullar snöbollen igång. Att det är felaktigheter rakt igenom verkar ingen bry sig om. Ingen tar ansvar utan allt sprids och kommentarerna på nätet är inte direkt vänliga.

Som tur är finns det motmedel med flera egna kanaler som hemsidan, appar, egna tidningar, direktkontakter med berörda journalister och bloggar. Det gör att det åtminstone går att bemöta fel snabbt och snabbhet krävs för att kunna dra lite nytta av dessa tillfällen. En kris är en möjlighet som kineserna säger.

Det svåraste är att beskriva hur och varför felen har uppstått, som andra har gjort, och hur verkligheten egentligen ser ut på ett enkelt sätt. Det är många gånger man drar sig för att rätta till och bara låter det vara. Nu senast handlar det om vinstutdelning som aldrig skett och som kräver ett bemötande.

Förr fanns det en yrkestradition att gå till botten och vara saklig.  Ungefär som den gamla murveln som alla vill ha tillbaka men ingen har råd med. Även myndigheterna hade en vetenskaplig och seriös yrkesstolthet.  Idag är det mer vanligt än sällan som fel, kunskapsbrist och inkonsekvens finns i rapporter som ska utgöra beslutsunderlag eller expertutlåtande.

Inlägg idag:

”Tyvärr har det publicerats felaktigheter i Hyresgästföreningens tidning Hem & Hyra kring bolagets utdelning till ägaren Eksjö kommun. Därför vill jag klarlägga hur verkligheten ser ut.

Som VD på Eksjöbostäder får jag lov att säga att ägaren verkligen tagit ansvar för bolaget och aldrig tagit utdelning ur bolaget. Däremot har de skjutit in pengar, ett så kallat villkorat aktieägartillskott på 21.5 mkr år 2000 för att rädda bolaget när man stod inför konkurs. Det är detta lån som vi nu årligen amorterar med 1.5 mkr och som tyvärr blandats ihop med vinstutdelning i Hem & Hyra. Detta har alltså inget med utdelning att göra utan är en ren återbetalning som är slutbetald 2017.

Däremot sätter ägaren press på bolaget genom ägardirektiv och avkastningskrav så att bolaget sköts effektivt och är välskött. Något som är utmanande och inspirerande. Detta är en annan sak och handlar inte om att ägaren tar ut pengar ur bolaget utan att man utövar en tydlig ägarstyrning. Tack vare detta kan vi erbjuda bland de lägsta hyrorna i landet, ha det starkaste renoveringsprogrammet och dessutom bygga nya bostäder i Eksjö, samt ha positiva resultat i våra bokslut.  En politisk prioritering, där man valt att använda bolaget för utveckling och tillväxt.

På sikt när vi är klara med vårt eftersatta underhåll som vi successivt håller på att beta av, tycker jag däremot att ägaren har rätt till en skälig utdelning”

Thorbjörn Hammerth, VD Eksjöbostäder

Det låter kanske vanvördigt att prata om kyrkans produkter, men när det gäller dop, bröllop, begravning och konfirmation så påminner dessa om sådana. Topprodukten är i så fall begravningar hur sorgligt det än kan låta. En begravning är en unik ritual och ett erkännande av en människas gärningar och verk. Här är alla lika. Här går linjen mellan döden och livet som vi sällan tänker på.

Vi befinner oss i stadskyrkan i Eksjö för att ta ett sista farväl av Göran Henriksson. Kyrkan är proppfull av människor som bär på olika minnen av honom. Det är nog ofrånkomligt att personer som gjort mycket och betytt myket får något som kan liknas vid en statsbegravning. Men oavsett detta, så är begravningakten väldigt fin med sina gedigna traditioner.

Prästen eller officianten delar sorgen men ger också mycket hopp, mer än jag tidigare uppfattat det. När livet släkts på jorden så har kyrkan ett fint budskap om en fortsättning på andra sidan. Bortom tiden och rummet. Denna frammejslade gudstjänst gör att vi kan sätta punkt och få ett mycket fint avslut. Det doftar till och med av alla blommorna. Kyrkan är fortfarande klädd i julskrud som ger en extra värme och närhet.  Kistan är av ek och de röda rosorna tar aldrig slut som läggs under det tysta avskedet.

Denna gestaltning är ett mästerverk.  Musiken, sångerna, prästens hoppingivande tal, överlåtelsen, begravningsbönen, avskedet, psalmerna och välsignelsen. Kyrkorummet är byggt för denna uppgift. Ena sällskapet efter det andra går upp och tar avsked, allt efter hur nära de stått personen.

Det slår mig att bara begravningsakten är värd kyrkoskatten. När vandringsstaven är nerlagd behövs en cermoni som både kan summera, ge hopp, stödja och ge kraft för att fortsätta. Låt oss säga att dettta är produkten syfte och innebörd och något som man alltid lyckas med.  På den här våglängden är kyrkan sig själv.  Jag tycker prästen gör rätt. Han bugar sig mer för människan än för guden vid altartavlan. Det kommer tårar som behöver få utlopp. Kroppen är spänd och alla är svartklädda. Ljusen vid fönstren fladdrar lite och det är tyst. När klockorna ringer ut bryts förtrollningen och vi har fått ny kraft som vi kan gå vidare med.

Jag tror att alla människor har ett eller fler starka intressen i sitt liv som antingen är dolt eller ligger i öppen dager. Vår uppgift är sannolikt att finna ut och följa detta. Inriktningen är därmed predestinerad men vägarna har så många tillfälligheter, sidoeffekter och överraskningar så det blir ändå som det blir. Intresset är förmodligen den stora drivkraften vid sidan av vänskap och kärlek. Människor som är på rätt plats är i sitt intresse och när man kan är det kul.  Ungefär som fisken i vattnet och då spiller energin över på andra områden som ger mer fart eller påverkas positivt. Det svåra för många av oss är att acceptera att detta är mitt intresse, kan detta verkligen vara nått?, och sedan ta steget fullt ut och sträva mot sin ledstjärna.  Det är lätt att man tvekar och gör andra saker. Det kanske inte är tillräckligt fint eller har tillräckligt hög status. Men en sak har jag lärt mig. Det spelar absolut ingen roll vad vi gör, bara vi gör det väl och när man är i sitt intresse kan man bli en mästare på allt. Området är helt oväsentligt. Processen och passionen är lika oavsett om det handlar om sopor, städ, mark, livsmedel, hästar, teknik, vägar, telefoner, flygmaskiner och fastigheter osv.  I vårt intresse ser vi längre och vill mer och kan därmed se flera möjligheter och nya innovationer. Så tror jag det var för Jobs. Det är inte lätt alla gånger när intresset inte är tydligt och man känner att man inte har något i sig. Men, det har man. Då krävs att man dyrkar upp sitt intresse och tänker och tänker tills det står klart vad det är. Belöningen är värd all möda.  Det finns inget som känns så omtumlande som när vi kan koncentrera oss, uppslukas och i små delar bemästra ett område och få uppskattning för detta.  Även om vi flesta kan göra ett bra jobb i tråkiga miljöer har vi potential att göra storverk på rätt ställa och det gäller alla. Alla har fått ett medfött intresse som ligger där och väntar på att upptäckas. Ett boktips är:  Thinking, Fast and Slow. Daniel Kahneman http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=0141033576&r=1

Det börjar gå mig på nerverna, all okunnighet kring det amerikanska budgetstupet och begrepp som skuldtak, resultat- och balansräkning, disponibel inkomst, amerikanska författningen, budget osv.

Till att börja med är en budget en bedömning om hur man tror att det kommande året eller åren kommer att gå. En budget ska vara realistisk, tuff, innovativ men alltid gå ihop. Efter en lång process förs alla siffror ihop till en resultaträkning och en simulerad balansräkning för att bedöma de ekonomiska konsekvenserna av de prioriteringar som gjorts. Här är det alltid huggsexa och en dragkamp om resurserna men ledaren är den som anger vad som gäller.

I resultaträkningen finns intäkterna och alla kostnader, avskrivningar, finansnetto och den så kallade sista raden. The bottom line.  En balansräkning visar alla tillgångar på ena sidan (anläggningstillgångar och omsättningstillgångar) och hur dessa tillgångar har finansierats på andra sidan. Här finns det egna kapitalet och det som man har lånet på kort och lång sikt. Summan av alla tillgångar är alltid identisk med dess finansiering. I investeringsbudgeten finns alla projekt uppräkande och hur dessa ska finansieras och när kapitalbehovet uppstår. Något som påverkar likviditeten, själva kassan som man har för att betala sina räkningar.

När SvD Näringsliv skriver om budgetstupet (3/1) blandar man ihop resultat- och balansräkningen. Kostnader och intäkter finns endast i en resultaträkning och ingen annanstans. Det som hänt i amerika är att man helt frivilligt kommit överens om ”the fiscal cliff”, för att lägga krav på sig själv att lösa problemet med den ständiga ökade federala statsskulden som gått minus sedan 1970-talet ? I så fall måste delstaterna var mycket mer välskötta och sitta på pengarna än vad som hittills framkommit.

Om en budget inte går ihop i slutändan blir det röda siffror och ett förlustår för ett bolag eller land. Ett dåligt utfall som inte är bra.  Ett underskottet finansieras antingen med eget kapital eller med att man lånar pengar till detta. Amerika har valt att låna på och ökat sin skuld som numera är 103 procent av BNP, dvs 15 800 miljarder dollar. Det vill säga att man konsumerat för lånta pengar. Men är skulden stor eller liten?  Om vi översätter BNP till företagsvärlden så är BNP bolagets omsättning. Om ett bolag omsätter 100 mkr och har lån på 100 mkr. Är det då mycket eller lite? I vissa fall är det konkurs i andra fall är det ingenting. Är det ett fastighetsbolag med tillgångar för 800 mkr så är skulderna små. En skuld måste alltid sättas i relation till sina tillgångar i balansräkningen. Det verkar många inom media inte förstå. Annars så säger skulden ingenting. Det är klart att skulder aldrig är bra men allt handlar om vilka tillgångar som finns och om dessa är avyttringsbara eller växer kraftigt (tillväxtmarknader eller tillväxtländer) så kan det till och med vara bra att ha skulder. De amerikanska tillgångarna är så vitt jag vet ofattbart starka.

Representanthusets främsta uppgift är att, tillsammans med senaten, godkänna presidentens budget. Obama lägger alltså sin inriktning och vilja för de kommande åren. Det är om detta man inte kan komma överens. Här måste man ju vara konstruktiv och ge och ta som man alltid gör i en förhandling. Vad det handlar om är att stärka intäkterna genom sannolikt högre skatter och minska kostnaderna på försvar, krig, rymdforskning, sjukvård och andra områden så att budgeten går ihop i slutändan.  Även den låga räntan är till gagn för amerika just nu. Krigen i Irak och Afganistan har hittills kostat 1 400 miljarder doller så här finns mycket att ta av. För en utomstående är det obegripligt att det kan vara så svårt att nå en kompromiss. När chefen säger att detta är ramarna så gäller det att visa respekt och hålla sig till verkligheten.

Är det fel personer som hamnat i representanthuset och leker med elden? Det tycks fattas kompetens här (ledamöterna i representanthuset sitter på två år och senatorerna på sex år. Detta betyder att hela representanthuset och en tredjedel av senaten återväljs vartannat år och då kan dessa röstas bort).

Åter till ekonomin. Disponibel inkomst är det vi har kvar efter att skatten är dragen och alla bidrag (typ barnbidrag) har räknats in. Helt enkelt det som finns på bankomaten den 27:e varje månad. Om man slår ihop denna summan med sin partners får man hushållets disponibla årsinkomst som kanske är 500 000 kronor per år. I Sverige ligger belåningen i genomsnitt på 170 procent i relation till den årliga disponibla årsinkomsten. I detta fall betyder det en skuld på 850 000 kronor. Om hushållet då har en villa som är värd  2 300 000 kronor så är familjens ekonomi väldigt stark. Dessutom finns ränteavdrag (bidrag) och en extremt låg ränta. Sensmoral: Skulder ska alltid sättas i relation till tillgångar. Är det dessutom en marknad med en tillväxt på 5-7 procent per år så ökar värdet långt mer än skulderna som står still om inga nya lån tas. Däremot är det alltid bra att amortera och minska på sin skuld och hela tiden pressa sina räntekostnader. Så ta tag i detta nu Uncle Sam, ”mannen” som står för den  amerikanska friheten och självständigheten innan förtrollningen är borta och USA blir ett alldeles vanligt land.

Vad kommer att hända om 14 dagar? Det slår mig att det är vi som skapar denna framtid, denna verklighet om 14 dagar. Den ramlar bara inte över oss, utan det är effekter av våra insatser. Det är sällan någonting som kommer som en ren slump eller skänk från ovan mer än i undantagsfall.  Ibland kan oväntade saker dyka upp som omkullkastar allt, men oftast ligger det i luften som gör att man kan parera detta. Det man uppnår som företag (bokslut, nya produkter, medarbetarindex, kundnöjdindex etc) är nästan alltid välförtjänt. Bakom ligger hårt arbete och mycket ansträngning för att nå målet. Jobbar man med en ärliga avsikter blir effekten större.

Det känns som om tillvaron är som ett energisystem som belönar initiativ och handlingar för att systemet ska kunna utvecklas.  Det finns alltid motkrafter, men den som vill något har alltid ett försteg mot den som vill hindra. Den som har en stark och levande vision och målsättning kommer alltid att uppnå sina strävanden när alla hjälper till med sina förmågor.  Att förstå skapandet grundvillkor och att man kan påverka förloppet är en skön känsla och något som förvånar oss.  Det går inte att skapa något om man inte vill eller är beredd att anstränga sig till det yttersta. Systemet fungerar på så sätt instrumentellt (inom etiken skiljer man på egenvärden och instrumentella värden. Egenvärden är värden som inte behöver motiveras annat än utifrån sig själva, tex. kamratskap, frihet och rättvisa. Medan instrumentella värden är de värden som behövs för att vi ska kunna uppnå egenvärden, t.ex. humor, ärlighet och pengar.

Ett skapande börjar alltid som en förnimmelse, som en ofullständig idé och däifrån börjar tankarna gro och skjuta ut nya skott. Det verkar som om de starka idéerna alltid vill ut och materialiseras. När alla i en organisatiuon känner att man kan påverkar förloppet kommer man långt och det är en av kärnuppgifterna för en ledare att locka fram denna känsla och aha-upplevelser. Det är skapande företagsledning.

Det är väl så det är, det gäller att finnas på hyllan om man ska ha någon chans. Nätkulturen liknar mer och mer en tänkande hjärna, där kvalitet, personlighet och aktivitet belönar sig. Oftast väldigt överraskande. Vi lever definitivt i informations- och kunskapssamhället med alla dess bra och dåliga konsekvenser. Där nyckelordet är uppdatering eller update.   Där media i vid bemärkelse är de nya produktionsformerna. Där film, mjukvara, musik, telefoner, dataprogram, spelprogram och andra kommunikationsverktyg är de växande handelsindustrierna.

Den 1 januari har en positiv känsla i sig och dagen börjar med en löparrunda på 10 kilometer. Texter skrivs, datorer säkerhetskopieras, Gustaf skypar på datorn och tar långpromenad med mamma. Klara har slagit upp ledarskapsböckerna och resrutter planeras för att knyta ihop det med kompisar. Det är som en liten byrå som går på helvarv. Här skulle behövas ett litet vertikalt vindkraftverk http://www.google.se/search?q=vertikala+vindkraftverk&hl=sv&tbo=u&tbm=isch&source=univ&sa=X&ei=2AHjUPuDF8-5hAf5p4CYBA&ved=0CD8QsAQ&biw=2085&bih=952 för att minska strömförbrukningen en smula. Eller en smart app som kan omvandla gymutrustning och motionscykel till electricitet.  När allt kommer omkring så finns det en faktor som avgör saker och ting.  Och det är energi. Att ha eller kunna skapa energi är faktiskt en färdighet som man får vara tacksam för. Nu gäller det alltså att fortsätta spela på dagens ton och se till att hela kompositionen blir bra 2013.