Hej där, jag heter Thorbjörn Hammerth och är vd på Familjebostäder i Göteborg och dessförinnan vd på Vätterhem i Jönköping. På bloggen ger jag min personlig syn på ledarskap, bostadsutveckling och samhällsfrågor samt publicerar krönikor som jag skriver för en rad medier. Jag är även gästföreläsare på Chalmers och ordförande i styrelsen för Habo Energi-koncernen som utvecklar nya perspektiv. Välkommen in och sök det du önskar.
Det är snart fyra år sedan jag drog igång bloggen hammerth.se Det första inlägget (Glad Påsk) postades på skärtorsdagen den 5 april 2012 efter att Klara utformat denna wordpress-blogg. Sedan dess har det blivit 322 inlägg (inklusive detta) på 208 veckor. Mitt mål är två inlägg per vecka och det har blivit 1,55 inlägg varje vecka i fyra år, så målet har inte riktigt uppnåtts. Twitterinläggen ligger däremot på drygt fyra inlägg per vecka.
Det gör ont i hjärtat. En löparkung är död. En evigt ung. Alltid ung. En löparkung som blev 12 år, det vill säga 84 år. Dobermannhunden Chopsticks med sin unika karaktär tog farväl under stilla veckan. På blåmåndag tog hans tid slut. Idag, den svartaste dagen av alla, Långfredagen, var rätt tidpunkt att skriva hans nekrolog. En karaktär som hela tiden kommunicerade och skrattade. En hund med så starkt psyke att han bokstavligen sprang in i döden.
Det är en intressant transformation som vi är uppe i just nu, där allt digitaliseras, globaliseras och möjliggörs just nu. En form av industriellt internet efter ånga, löpande band och robotar. Jag sitter och lyssnar på sonen Gustaf som berättar om hur de ”jobbar” på Högskolan i Skövde. Jag kan inte låta bli att imponeras – men mest blir jag glad och nyfiken.
Det har varit väldigt mycket arbete på sistone som gjort att bloggen tagit stryk. Nu drar jag igång 5:e avsnittet av mina 10 ledarskapsråd från december månad. Detta avsnitt handlar om att återskapa ett modernt lärande och att se företaget som en praktisk högskola där kunskapen är den nya råvaran.
Det är väldigt få, om ens några som verkligen känner sina kunder. Som delar kundernas vardag av bekymmer och glädjeämnen. Som ser tillvaron utifrån kundernas plånbok och föreställningar. Oftast är det kunderna själva som sänder ut olika signaler om hjälp, men som sällan fångas upp. I företagsvärlden är det ännu sämre. Ingen vågar längre bjuda på något eller jobba utanför ramarna. Kreativiteten är bortblåst och få vågar utmana sina kunder. Alla är så snälla och lyhörda att det blir tråkigt. Det finns så klart undantag som bekräftar denna regel.
Det är dags för bokslut 2015. Så gör man för alla företag – men som privatpersoner har man sällan ett eget bokslut där man stämmer av ekonomi, vänner, utveckling, insikter och utsikter. Det är aldrig fel att summera och tänka igenom bra saker och saker som kan bli bättre. En bolagsstämma som numera heter årsstämma ska alltid vara en fest eller event eftersom det är där man visar vad man faktiskt uträttat och bidragit till. Här följer en summering av årsredovisningen 2015 för Vätterhem.
Det har varit en fantastisk resa med denna speciella företagsplan. Allt började i ledningsgruppen i maj och juni månad, fortsatte på styrelsekonferensen och sedan i alla workshops i hela företaget och med alla justeringar, sammankomster, tips, uppslag, diskussioner och hela idéutvecklingen. Mitt i allt detta föds så idén om företagsplanen som en kokbok, där vi integrerar ett recept från alla medarbetare och gör något som kan användas varje dag. In strömmar recept och plötsligt är det både företagsutveckling och kokboksutveckling som gäller. Här har en fantastisk kostekonom styrt och ställt som vanligtvis jobbar med vårt verksamhetssystem. Texterna har också manglats och kriarättats av redaktör Attefall.
Vi har precis fastställt en ny företagsplan där vi stakar ut vägen för hur vi ska utveckla och förstärka Vätterhem mellan 2016 – 2023.
Vår affärsidé är följande:
”Vätterhem ska äga, förvalta och utveckla attraktiva bostäder för alla. Vi sätter hyresgästerna i fokus och erbjuder trygga och hållbara boendemiljöer. Vår organisation finns nära hyresgästerna och vi prioriterar att utföra våra tjänster med egen personal. Vi kombinerar affärsmässighet med samhällsansvar”
Så lyder vår spelidé och allt det vi gör. Vi ska alltså prioritera trygghet, att ha välskötta områden och ge en mycket god service med egen bemanning. Du ska känna att vi jobbar för dig och känna samma trygga känsla som när du checkar in på hotellet. Vi är alltid på plats. Vi driver nästan våra bostadsområden som stadsdelar eller små kommuner. Därför blir vårt uppdrag bredare och vi blir mer av en påtaglig samhällsaktör vid sidan av vår roll som stor fastighetsägare.
En hjälte är död. En underbar och urstark alfa-hane, dobermannhuden Cassimir som vi kallat för Cassi, är borta. Idag på djursjukhuset i Jönköping somnade han in. 12 år gammal. In i det sista såg han ut som en champion. 39 kilo och bara muskler. Inte ett spår av fett trots att han var mycket illa däran. Det var först på slutet som smärtan och värken tog överhand. Det känns som en evighet, sedan jag och Klara var i Tyresö och hämtade lilla prinsen. Då satt han i en kartong och gnölade hela vägen hem. Han ville upp och titta.
Cassi var en ledare med stort L, som aldrig vek undan med blicken. Han stirrade en stint i ögonen och var som granit i kroppen (hundar brukar sällan titta människorna i ögonen). Blicken kunde även bli meditativ och försjunka i sig själv. Benstommen var tung som en brottare. Tassarna var nästan lik stora som mina händer. Man säger lite elakt att dobermannhunden antingen är skällerman, springerman eller huggerman. Han var alltihop- min morbror kallade honom Plåttaxen när han gick på patrull i Ankarsrum. Jag minns hur han flög runt i luften när han vägrade släppa repet som vi drog i. Först när han blödde i munnen gav jag upp. Han liksom låste fast repet med ett saxbett.
Det finns en påtaglig lucka, brist på utbildningsmarknaden, i åtminstone Sverige. Ett stort och växande behov som inte högskolorna och universiteten har förstått vidden av. Det handlar om att utforma seniora utbildningar som är helt digitaliserade för alla som är mellan 40 till 80 år och som har olika ambitionsnivåer. Cirka 40 procent av befolkningen mellan 20-64 har en akademisk utbildning och behovet av att uppdatera eller fortsätta att förkovra sig finns hela livet. Hela tiden. Men det verkar inte högskolorna ha fattat.
Det blir ett intensivt och aktivt år 2016 om man får tro det Kinesiska horoskopet. Det är en rolig bok med många kvickheter och djupsinniga iakttagelser. Horoskopet för apans år går i hälsans tecken, träningens och ett mer utåtriktat leverne. Väldigt bra honnörsord som jag ska ta till mig av. Jag ska bli bättre på kost och lära mig mer om vegetarisk diet (även vår egen kokbok på jobbet ska bli roligt att använda). Börja med Friskis & Svettis som jag skulle ha gjort för tio år sedan, men nu är kortet inköpt. Göra slag i sak med utåtriktade aktiviteter. Abonnemang på SPIRAN och gå på mer musik och teater i Stockholm. Även ha lugna kontemplativa stunder för att läsa om Steve Jobs, filosofi och en rad skönlitterära verk av Jean-Michel Guenassias ”De obotliga optimisternas klubb” och ”Den tjeckiska tangodansörens otroliga liv” samt inte minst Lars Noréns ”En dramatikers dagbok”.
Förr, på 1990-talet, handlade management mycket om att skapa lärande miljöer. Det var ett av decenniets modeord eller universalverktyg. Konceptet gick ut på att man skulle lära av varandra och blir ett praktiskt universitet (grupparbeten) som snabbt kunde omsätta kunskap till produktion. En intressant nyhet som inrymde många kloka tankar och förhållningssätt. Men managementbranschen är värre än modebranschen med att skapa nytt mode eller flugor som avlöser varandra. Det blev tyvärr bara en i mängden av flugor som inte sällan faller i glömska. Många ledare är trendkänsliga och hoppar gärna på nya saker och göder på så sätt denna bransch istället för att utveckla det basala hantverket som ledarskap är. I lärande miljöer fanns många tidlösa hantverkstips.
Vill man förstå en organisation snabbt så ska man be att få se organisationsschemat för hur arbetet är fördelat. En bild säger i princip allt om vilken styrning, ledning, kultur och värderingar som finns i bolaget. Det finns säkert de som hävdar att vi jobbar praktiskt och att det där med olika organisationsmodeller och teorier är överflödigt. Det blir vad det blir och vi vet hur vi gör. Sådant säger minst lika mycket om ledarens synsätt och inte minst viljan att själv kunna kontrollera och förändra efter eget kynne.
När jag tittar på ett företag börjar jag alltid med att se på organisationsstrukturen. Är det en hierarkisk pyramid, är det en uppochnervänd pyramid, en matris, en processorganisation eller funktionsbaserad indelning eller med kunden i mitten alternativt olika ringar med olika intressenter. Varianterna är lika många som teorierna och ledarna. Själv tror jag det finns bättre och sämre organisationsmodeller som kan påverka positivt eller negativt. De sämre är de invecklade och hyperkrångliga matriserna som gör en trött vid blotta åsynen eller modeller med en tråkig toppstyrning/hierarki befriad från visioner och passioner. Modeller som inte berör eller bidrar till klarhet är dåliga. Motsatsen är de genomtänkta som hänger ihop och visar flödet, kunden och omgivningen.
Även om jag inte har skrivit lika mycket som tidigare så ökar antalet besökare till bloggen. Det inspirerar och driver på att göra minst ett inlägg per vecka eller mer. Det är över 2 000 unika besökare som går in och tittar någon gång i månaden på denna blogg. Obegripligt.
Jag vill tacka er alla som går in och läser inläggen och önskar er alla en riktigt god och skön jul med mycket vila och umgänge. Jag rekommenderar alla att skaffa en blogg och ha som ett forum där man kan forma sin tankar och sortera upp alla tanketrådar och skapa en tydlig struktur. Språket är en viktig nyckel till nya tankar. Jag går snart in på fjärde året med denna blogg och jag hoppas att 2016 ska bli ett bra bokår för mig. Både att skriva en bok och att läsa mer böcker. Jag köpte Steven Jobs memoarer som jag ska ha som utgångspunkt för mitt läsande 2016.
Merry Christmas !
Idag är det pressträff med flera media här i Jönköping. Vi ska presentera vår nya kurs och företagsplan för Vätterhem de kommande sju åren. Vi ska generellt bli bättre på att informera media om när vi gör konkreta saker. Vi ska kombinera att både synas och verka. Inte bara att verka. Det är också viktig att vi är tillgängliga för media även när det viner runt husknuten. Att jobba öppet och stå för det man gör vinner alltid i längden. Det som är nytt numera på pressträffarna är att man livesänder och spelar in allt och lägger ut på egna sajter. Det mesta av utrustningen utgörs numera av mobiltelefonen.
I det digitala samhället är det närmast självklart att allt är åtkomligt eller att informationen finns till hands. Kommer man till en återvändsgränd så vänder man företaget ryggen. Jag tror att många inte inser att kommunikation och information snart är lika viktigt som den fysiska verkligheten. Att kunna gestalta olika koncept och verkligen presentera innebörden av olika förändringar är minst lika viktigt som händelsen i sig själv. Vid en förändring går det inte sällan åt mer energi att prata om förändringen än att verkställa denna om man är otydlig.
