Hammerth.se

En framtidsspaning idag är svårare än någonsin. Det finns så många oförutsägbara kombinationer kring klimatkrisen, AI, globalisering, pandemier och finansiella risker att fantasin och våra kognitiva förmågor inte räcker till.

Men att inte försöka är inget alternativ. Oavsett om det aldrig blir som man tänker sig så håller man igång hjärnan och diskussionen som gör det lättare att anpassa sig eller ta till sig förändringar. Det gäller att vara redo och snabb som en scout. Inte fastna bakom regler och ett stort skrivbord. Det är mer träningskläder än kavaj. Och det är ödmjukhet och lyhördhet i stora doser.

Coronapandemin har ställt en rad nya frågor som behöver svar. Hur ser morgondagens kontorsarbete ut och hur kan det göras effektivare än idag. Var ska jobbet ske och hur leder man på distans? Det som gått i snigelfart de sista tjugo åren har nu snabbspolats tio år framåt. Denna verklighet lär bli än mer påtaglig vart eftersom tiden går.

Min känsla är att kontorsarbeten rent generellt är oerhört ineffektivt. Att gå ner till sex timmar och öka leveransen ser jag som helt realistiskt. Jag har pratat med så många  som jobbar hemifrån i Stockholm och alla är överens om att hemarbetet visar tydlig att det går att skära radikalt i arbetstiden. Dessutom har produktiviteten ökat avsevärt men fortfarande har vi 40 timmars vecka vilket är egendomligt. Vi är fler personer, vi har fler datorer, mätmetoder, system, AI, tekniska hjälpmedel, information, rådgivare, experter osv för ungefär samma grunduppdrag. Det finns alltså mycket spilltid som rinner igenom fingrarna och som kostar onödigt mycket pengar. Kontorsarbete har på något sätt varit en fredad zon som inga ”rationaliseringsexperter” gett sig på. Det nya kontorsarbetet bör ha fokus på effektiva processer, tillämpa AI i vardagen och hitta kombon prestation och tid, istället för åtta timmar. Här finns ett oändligt förändringsarbete, med den enkla utgångspunkten: Att göra rätt saker och saker på rätt sätt.

(mer …)

Det mest naturliga är förändring och rörelse. Just därför, lite paradoxalt, är det svårt att ibland förändra tanke- och arbetssätt som fungerat bra under lång tid. Inte sällan behövs en kris som omprövar det mesta. Och en sådan kris är vi mitt uppe i just nu, en som ställer frågor och där svaren inte är lika självklara som i vanliga fall. Nya förutsättningar behöver hanteras annorlunda är innan krisen.

Min ambition med ledarskapet är tydlighet, att det är generellt och visionärt. Det får gärna vara en frisk källåder för organisationen och något som inte lägger käppar i hjulen för bra initiativ. Som hellre säger ja än nej. Nyckeln är att kunna se behoven både utanför och innanför organisationens väggar. Det finns inte sällan olika behov som behöver olika resurser, information, stöd och coachning. Att leda chefer, chefernas chefer, medarbetare, projektanställningar, partner osv kräver lite olika snitt. Det viktiga är att alla upplever en jämlikhet och att man betyder lika mycket för bolaget.

(mer …)

Alltför ofta är det många chefer och ledare som sällan eller aldrig pratar om bolagets mål eller vart man är på väg. Hur ser nästa steg ut och varför? Hur är tänket framåt? Orsaken är att många inte har en klar helhetsbild eller vill berätta om detta. På en direkt fråga så kommer svaren lösryckta och ofullständiga. De flesta bolag har emellertid någon form av mål.

Tyvärr råder det en stor oklarhet om vad ett mål egentligen är och hur dessa uttrycks. De flesta uttrycker mål med ord och texter. Att man ska bli den bästa leverantören, ha den högst kvaliteten eller mest användarvänliga tjänster.

På sätt och vis så är detta inget direkt fel men sådana mål går inte att mäta, dessa går inte att utvärdera och bedöma om man går bakåt eller framåt. Min uppfattning är att många gillar detta diffusa läge, eftersom ledarna inte kan synas i sömmarna. Att ha en verksamhet med distinkta mål är styrelsens och ägarens skyldighet, liksom att följa upp och utvärdera verksamheten. Detta skärper bolagets sinnen och prioriteringar för att uppnå målen.

En fråga är om det verkligen behövs några mål överhuvudtaget. Det blir ändå aldrig som man tänker sig och förändringarna är så pass stora att det inte är lönt att försöka mäta. En annan iakttagelse är att stora koncerner har alldeles för många mål, delmål och styrkort som dessutom är sammanblandade och oftast motsägelsefulla.

De flesta företag skulle behöva en nomenklatur kring vad ett mål är för något. Vad är en strategi, vad är en aktivitet, vad är en vision osv. Väldigt många människor blandar ihop åtgärder och mål. Jag tycker det är viktigt att använda tydliga mål, det är ett av de bästa sätten att styra en verksamhet och skapa befogenheter och ansvar. Jag har alltid pläderat för få mål som är långsiktiga och påverkar verksamheten rejält. Viktiga hörnstenar som man måste bevaka och förhålla sig till. Dessa måste till vilket pris som helst vara mätbara och mätas årligen. Mätningarna ska helst ha ungefär samma karaktär år ut och år in. Det är tidsserien och trenderna som är viktiga och ger kunskaper. Om man sätter olika batterier av åtgärder, behöver man veta vad som fungera eller inte fungerar.

(mer …)

Kommunikation är blodomloppet i ett företaget. Utan denna syresättning så stannar allt av. Det är sättet som samarbetet och ledarskapet fungerar utan gnissel. Svårigheten är att hitta balansen och förstå hur förväntningarna ser ut bland medarbetare, chefer och övriga intressenter i omvärlden. Hur långt ska man gå, när är det läge och vad ska sägas?

En ledare måste vara djupt inne i processen med att sätta budskapet och hur nästa och nästa steg ska se ut. Det går aldrig att förutsäga hur slutresultatet ser ut men det långsiktiga tänket måste finnas där. Min uppfattning är att lägga fram det man känner till utan att hålla tillbaka något. Många vill köra säkra linjen men den blir oftast otydligt och krystat. Människor är extremt duktiga på att tolka och ser om något lämnas utanför. Då blir det inte sällan spekulationer och många anar ugglor i mossen, trots att det sällan finns något. Det är min fulla övertygelse att kommunikationen ska vara transparens för att nå fram och skapa en tillit med media, medarbetare och ägare. Detta är såklart svårt och ibland när man säger för mycket och det uppstår oklarheter innan man hinner korrigera sig, är det lätt att man ångra sig. Utmaningen är att informera innan det finns något att informera om. Jag kör alltid all in och i åtta fall av tio så fungerar det bra. De sämre går att hantera. Det är alltid lättare att själv sitta vid rodret och styra än att vara på defensiven. Då kan det gå riktigt tokgalet när du hamnar i bakvattnet.

Kommunikation är en form av samhörighet mellan den som sänder och tar emot och vise versa. Att kommunicera handlar om ansvar, mod, att visa vad man vill och även kunna visa empati för sin omgivning. Jag tror inte på att dela upp informationen till olika målgrupper. Jag tror istället på rejält bearbetat och tydligt material som går ut till alla utan omsvep. Det har ett pris men alternativen är sämre. Det finns alltid personer i en organisation som blir stressade av för mycket information och dessa behöver specifikt stöd med att sålla.

Nyckel för att lyckas är alltså att var extremt tydlig med vad man vill. Du kan inte vara alla till lags utan vissa kommer inte gilla det som sägs. Det är grunden och något som du måste acceptera. Försök inte tillgodose alla med olika budskap som faller i god jord. En sådan kommunikation blir splittrad och motsägelsefull. Försök istället koncentrera dig på vad du vill säga och hur tänket ser ut framåt. Se till att de flesta är med och accepterar budskapet.

(mer …)

Ledarskap handlar om människor, olika människor som vill samarbeta och gillar sitt uppdrag. Människor med olika bakgrund, värderingar, smak, känslor och förnuft. Det räcker med att man gör en DISC-analys och plottrar ut individerna så ser man hela registret. Att få detta lag att undvika revir, konkurrens, makt, prestige och istället främja tillit och arbetsglädje är en stor del av jobbet.

Förr var bossen enväldig och det var bara att rätta in sig i leden. Idag är alla välutbildade, begåvade med en individuell kapacitet som behöver samma omtänksamhet som trädgårdsmästaren ger sina odlingar. Ledarskap handlar om att se, lyfta fram, stärka, odla, resonera och hela tiden främja samarbete istället för stuprör och revir.

En ledare är alltid ansvarig för att kunderbjudandet är ”top-notch” och mottas väl av kunderna. Hos kunden ska det var så lite störningar, sömlösa övergångar och god service som gör erbjudandet njutbart och bidrar till återköp. För att sy ihop detta paket krävs samverkan i organisationen som flyter. När det hackar, blir svaga lösningar, brister i leverans så är ansvaret ledarskapet. Ett praktiskt råd är att alltid själv bli kund och testa alla tjänster för att upptäcka brister eller förtjänster.

(mer …)

Vätterhems alla hus ligger i sammanhängande stadsdelar där vi äger nästan alla fastigheter som bostäder, kontor, vårdcentraler, fritidsgårdar, skolor, butikscentrum, garage, simhallar, föreningslokaler och mycket annat.

Detta gör att vårt uppdrag blir mycket bredare än att bara fokusera på enstaka fastigheter och  drifts- och underhållsfrågor. Det är minst lika mycket social förvaltning som tekniska förvaltningen som fyller våra dagar när man påverkar hela stadsdelar. Det är också av självbevarelsedrift som vi prioritera sociala frågor för att inte hamna på polisens lista över de 60 mest utsatta bostadsområden i Sverige. Sådant minskar attraktiviteten, fastighetsvärden och den upplevda tryggheten. Detta är också grunden till att vi tidigt utvecklade en egen hållbarhetsavdelning som jobbar med social hållbarhet.

Vi som bolag definierar sociala hållbarheten, som trygghet, sysselsättning och stöd till lokalsamhället. Vi mäter dess områden varje år och följer utvecklingen på många olika delposter. Att mäta är vi helt ensamma om i vår bransch. Då först, ser vi tydligt vad som går åt rätt håller eller vad vi behöver justeras. Detta arbetssätt sitter i våra väggar efter att ha jobbat med kundundersökningar och mångkulturella miljöer i 25 år.

(mer …)

Det är dags att presentera de självförsörjande husen imorgon, den 29 juni på Elmiadalen (en digital mötesplats a la Almedalen). Vi har jobbat aktivt med detta under drygt ett och ett halvt år. Det finns ett stort intresse kring dessa frågor inte minst när det gäller att minska sårbarheten ur ett totalförsvarsperspektiv. Dessa fastigheter är inte enkla att slå ut. SVT var först på bollen och har redan gjort ett reportage. Vi träffar lokala medier och kör en presentation och presskonferens under morgondagen. På tisdag blir det bredare lansering till riksmedia. Nu är det publikt och vi lär få många efterföljare.

Vi är ett välmotiverat team som tror på att göra riktig skillnad och bidra till en nödvändig omställning innan det är för sent. Det är vi, Jönköpings Energi, Skanska, Yellon (som kom med grundidén) samt en rad experter från RISE, Mälardalens Högskola, Chalmers, leverantörer som ska försöka få igång denna evighetsmaskin.

Vår definition, bygger på att vi går all in och bygger två självförsörjande hus som själv skapar el, uppvärmning, vatten, tar hand om avlopp, ventilation och styrning. Vi kommer också bygga två likvärdiga hus med konventionell teknik, så att vi skapar både ett forskningsprojekt och lärandeprojekt. Vad uppstår vinsterna, vad blir svårigheterna i driften och vad blir skillnaderna mellan dessa hus. Tanken är att fånga upp bra innovationer som vi kan plantera ut i vårt befintliga bestånd. På detta sätt tar vi del av ny teknik, nya lösningar som fungerar bättre än dagens system. Data och information från dessa fyra hus kommer bli guld värd på sikt i och med jämförbarheten. Sammantaget bygger vi 88 lägenheter med plats för 150-200 boenden.

(mer …)

Ledarskapabranschen påminner alltmer om modebranschen. Här saluförs nya modeller och trender i en aldrig sinande ström. Det är lite av årets kollektion, utgående sortiment och uppåtgående stjärnor och modeskapare som intar bokscenen varje år. Sökandet efter den heliga graalen tycks ändlös. Hur ska man dra nytta av digitaliseringens möjligheter, medverka och stärka medarbetarnas arbetsmiljö, påskynda en omställning till ett hållbart samhälle och klara tuffa ekonomiska krav när uppdragen växer. Att jobba smartare, mindre och effektivare. Professionaliseringen och kunskapen i alla organisationer växer exponentiellt. Fler är välutbildade, fler ser brister och den hierarkiska modellen stöps om och blir platt, horisontell, processinriktad och nya kostymer provas för att komma rätt i detta uppskruvade race.

(mer …)

Det var ett tag sedan senaste inlägget skrevs. Coronaepidemin tar sin tribut och uppmärksamhet.  Att arbeta och leda i en kraftfull förändring, när det mesta är i spel, kräver både snabbhet och eftertanke som tar en stor del av ens vakna tid. Både på strategisk och operativ nivå..Emellertid har vi precis klivit in i fagra maj månad när allt blir förtrollat. Det är så skönt och det bästa är att det bara gått en vecka ännu. Det finns så många bra dagar kvar. Nu ska man göra som skomakaren enligt traditionen, sätta upp en stor lapp på dörren att det är stängt mellan hägg och syren och ge sig ut på gesällvandringen. Maj är en behövlig kontrast till viruset Covid-19. Kvällarna blir ljusa och värmen gör säkert sitt till för att dämpa smittspridningen och få de flest i lite bättre sinnesro. Det är ett fantastiskt skådespel som man blir lika förundrad över varje år.

Ser man på hälsokrisen och all krishantering som sker just nu så finns det riktigt många bra inslag som kommer förändra organisationer och samhället i rätt riktning. Hållbarhet, digitalisering och beredskap är snart det nya normala. I en kris behöver man agera snabbt, annorlunda utan att ha alla svar samt i en stark samverkan. Perfekta egenskaper som är precis lika bra under normala förutsättningar. Nästa våg av ekonomisk recension och lågkonjunktur lär behöva dessa egenskaper. Det är bara att kränga på sig tagelskjortan (dock utan lidande) och tänka framåt, vilka risker som kan uppstå och att försöka omvandla hoten till möjligheter. Jag ser fyra riktigt bra områden som kan förbättra immuniteten i en annalkande lågkonjunktur:

(mer …)

Idag är det palmsöndagen som inleder den stilla veckan eller påskveckan. Det är en dramatisk högtid om död och liv. Samma dramatik utspelar sig just nu i hela världen, där dödstalen räknas i tusentals i många länder per dygn. Det är en skrämmande dödsmässa som ljuder som Mozart – Requiem in D minor, över världen; https://www.youtube.com/watch?v=sPlhKP0nZII.

Sällan eller aldrig har påskveckan budskap varit så relevant. Veckan fortsätter vidare med de fina namnen blåmåndag, vit tisdag, dymmeldagen, skärtorsdagen, långfredagen, påskafton osv. Dagar som kan bli avgörande får många människors liv. Just nu är det mycket som skjuts fram, dagens ord är prolongera (uppskjuta) till efter sommaren eller nästa år. Inga resor, varken inrikesresor eller utrikesresor, sker. All idrott är nersläckt (undra hur längre Sportbladet kan fylla sina sidor, innan den sätts på paus), all kultur inställd, föreställningar på teater eller opera är inställda. Restauranger är begränsade och hotellrummen ekar tomma. Gym är stängda liksom universiteten och gymnasieskolorna. Mässor är uppskjutna, all shopping går på sparlåga och alla typer av seminarium och kurser är stängda. Föreningar har det tufft liksom simhallar och idrottsanläggningar.

En stor del av konsumtions- och upplevelsesamhället är alltså closed. Folk i Stockholm jobbar hemifrån och har få sociala kontakter. Hembjudningar, tillställningar, fester är avblåsta. En utveckling som ingen kunnat förutse. Ett helt omöjligt scenario som på två månader ställt om hela planeten, där jakten på skyddsutrustning och toalettpapper dominerar. Vem kunde tro något sådant, när vi skålade in det nya året. Den bettingen skulle gett alla guldgruvor i världen. En möjlighet till stillsam reflektion kanske?

(mer …)

Det var ingen rolig mars månad direkt, romarnas krigsgud, som nu gör skäl för namnet när flera länder slår an krigsmetaforer i kampen mot Covid-19.  När samhällen stängs ner, lockdown, så stannar hjulen och därmed all ekonomisk aktivitet. En usel cocktail med virus, ekonomisk recension och oro, är nog inte den början på råttans år för framgång och välstånd, som astrologerna hoppas på. Kinas mörkläggning av viruset som utsatt en hel värld för oöverblickbara konsekvenser lär nog följas av enorma skadestånd, juridiska processer och kompensationer.

Det som förvånar i detta krisförlopp är att sjukvården är så begränsad, att det inte finns skyddsutrustning någonstans i världen, att krishanteringen är som på medeltiden med karantän och utegångsförbud för individer i stora delar av världen. Väldigt få länder har tempo, medveten strategier kring kriser och har svårt att dra nytta av digitalisering och lära av varandra. Det är ett uppvaknande från en ordentlig slummer.

Ta detta med tester. En av flera gåtor. Om varje stad/region öste på med tester, så ser man var smittspridningen förekommer, i vilken styrka och vart den inte alls förekommer.  Restauranger, hotell, butiker, gym, konferensanläggningar, mässor, småföretag, underleverantörer, idrottsklubbar, kulturföreningar, slås just nu ut, utan fakta och kunskap om hur situationen faktiskt ser ut. Detta kan inte var rätt. Det måste kosta en bråkdel att utföra tester mot vågen av varsel, permitteringar, utslagningar, konkurser som nu sköljer in. Likaså, i de städer/regioner där det finns enorm smittspridning, gäller att skydda sig stenhårt. Där gäller total isolering och begränsa alla sociala kontakter så att inte smittan sprids ännu mer. Denna brist på kunskap, påminner faktiskt om att spela rysk roulette. Även om testerna kanske inte visar allt, så ger det en indikation på läget. Det måste alltid vara bättre att veta än tro. Jag förstår inte varför man tappat detta.

(mer …)

Det är orostider just nu. Coronaviruset finns på världens alla läppar och media spränger nästan sina egna ramar. I Expressen pumpas det på med distinkta avsnitt om Corona Utrikes, Corona Sverige, Corona Röster, Corona Granskning, Corona Sport, Corona Experter, Corona ekonomi, Corona Tänka på och Corona Politik osv. Att media har all time high är ingen överdrift. Kanske kan detta bli en välbehövlig renässans för gammalmedia som fortfarande har råd med ordentlig källkritik, objektivitet och ansvarig utgivare till skillnad från rykten och sociala medier som har värre spridning än viruset själv. Det är ett gyllene tillfälle för traditionell media att flytta fram sin positioner och kanske positioner sig på ett nytt och annorlunda sätt. De säkra medierna.Det är även jobbiga tider på jobbet och i all verksamhet. Trycket på arbetsuppgifter har flerfaldigats. Mängder med nya problem dyker upp som kräver snabb lösning. I denna virvel och flodström gäller det inte bara att simma snabbare. Det gäller att kliva upp på land och sätta sig på en kulle och beskåda floden där alla simmar.  Att få överblick och förstå vad som händer. Att börja prioritera, välja vad som är viktigast och hitta nya innovationer i detta krisläge.

När saker går fort så har Sverige ytterst svårt att hänga med. Vi fastnar i myndighetstrasslet och försöker var förnuftiga och lugna. Bra dygder när allt puttrar på men bristfälligt i skenande förlopp. I kriser är det nog mer rätt att ta till storsläggan än att göra för lite. Att göra för lite är oerhört dyrt i en kris oavsett hur väl vi tänkt, faktabaserat och hur förnuftigt det än kan förefalla. Plötsligt kommer ny information som ruckar på gamla sanningar och då finns inga marginaler längre. Jag gillar aldrig de som gnäller och är efterkloka när man kan se allt i backspegeln. Det ända jag kan konstatera är att Sverige skulle skickat alla i karantän som kommer från smittade länder omedelbart för att vinna tid. Det gjorde jag själv och tre medarbetare åkte direkt i karantän för att säkerställa att ingen smittspridning kan ske till övriga organisationen. Så gör man i Nya Zeeland och Israel samt numera även i USA med flera. Eftersom smittan kräver kontakt och är en droppsmitta. Här åkte folk till jobbet även om de kände sig hängiga och var lätt förkylda berättar DN, DI, SvD och Aftonbladet. Många kom inte fram på 1177 och då var man på jobbet istället.

Rekommendationen från Folkhälsomyndigheten var ungefär; om man var frisk gå och jobba och om man var förkyld var hemma några dagar och avvakta. Sedan kör på. Nu är det flera fall i Stockholm som blivit sjuka och inte varit på någon resa. Dessa har alltså blivit smittade av de som rest. Hela Europa har gjort på samma sätt. En historisk dyrköpt underskattning som kan radera tillväxten och leda till en långvarig ekonomisk recension. Min enkla gissning är att det kommer mängder med skärpningar, kring sociala kontakter, för att inte hamna i den Italienska situationen.

Det finns alltså två tydliga strategier, försöka bekämpa och bromsa spridningen eller acceptera att det inte går att bromsa och låta befolkningen bli smittad för att skapa en flockimmunitet. Vilken väg är rätt – det är en intrikat bedömning. Jag föredrar alternativ ett.

(mer …)

Till slut, efter många års hårt arbete och stolpe ut, har 2019 varit lite av en ketchup-effekt i verksamheten. Bollarna har gått i mål och delarna börjar kugga i varandra på ett fint sätt. Att driva bostadsutveckling handlar mycket om att se till helheten, ha en klar strategi och sortera upp alla frågor som kommer in på rätt nivåer. Kronan på verket var när vi utsågs till Sveriges bästa hyresvärd 2019. I denna grundserie ingår 350 privata och offentliga bostadsbolag från Haparanda i norr till Ystad i söder. Konkurrensen är med andra ord knivskarp.

Utmaningarna har heller inte saknats. Vi har varit påverkade av skjutningar, bilbränder, sprängningar och på slutet även av coronaviruset. Här har vi nu en välsmord och effektiv krisorganisation som jobbar med riskanalyser och sätter säkerheten i främsta rummet. Detta gör att vi inte fastnar i kriser utan kan bidra till lösningar och säkerställa våra stadsdelar.

(mer …)

Att driva bostadsbolag handlar inte bra om drift, skötsel, service, underhåll, renoveringar, arbetsledning, rutiner och annat runt fastigheterna. Att vara en samhällsbyggare innebär även att motverka segregation, stimulera sysselsättning, driva hållbarhetsfrågor och planera för att bli klimatneutrala, för att nu inte tala om att bygga nya bostäder och allt kring detaljplaner och bygglov. Naturligtvis ska våra stadsdelar vara trygga, ha låg brottslighet och vara attraktiva.

Ovanpå detta sker också andra processer och vår intressentmodell innehåller enormt många kontaktpunkter och relationer med föreningar, kommunala verksamheter,  upphandlade partner, näringslivet, privatpersoner, finans, myndigheter, affärsidkare osv. Så långt är det överblickbart och hanterbart.

Redan för ett par år sedan bestämde vi oss för att modernisera vår krisorganisation och uppdatera allt material kring detta. Vi byggde upp olika scenarios och olika krisnivåer som vi kunde drabbas av. Allt eftersom vår verksamhet är samhällskritisk och behöver fungera. Det räcker med att en hiss inte fungerar så blir det trassel till att det sker skjutningar i våra stadsdelar som påverkar grundtryggheten och tilliten till samhället.

(mer …)

Det är bara att konstatera att man nästa aldrig vinner något. Den senaste vinsten jag haft i ett tävlingsmoment var i en minigolfstävling i Kalmar på 70-talet. Däremellan har jag säkert startat i flera hundra lopp och deltagit i 50-tal golftävlingar, men aldrig vunnit något. I ungdomen var jag väldigt duktig i idrott och deltog säkert i ett hundratals friidrottstävlingar men millimeter, tusendelar, hundradelar, steg var aldrig på min sida.  Vinsterna är med andra ord ytterst sällsynt och inträffar nästan aldrig.

Så på så vis är jag numera ytterst ödmjuk och väldigt bra på att ta nederlag. Men så den 6 februari så förändras plötsligt denna kräftgång och ett helt nytt perspektiv öppnades, att kliva upp på scen som en vinnare.

(mer …)