HÅLLBARHET. Varje stadsdel mår alltid bäst om det finns variation av både privata hyresvärdar, allmännyttan, bostadsrätter och villor. Detta skapar naturliga kontakter, en sociala utjämning och en ökad integration av människor vilket alltid är positivt enligt mitt synsätt.

NCC håller just nu på men en bred framtidsstudie kring hur människor kommer att bo och hur det nya lärandet kan påverka de nya skolorna som ska byggas. I samband med detta har jag blivit utvald för att ge min bild av hur jag tror det kommer att se ut om säg femton år när det gäller boendet.

Min egen kungstanke är att se det bredare och i ett hållbarhetsperspektiv. Att inte bara se det enskilda huset utan hela stadsdelen och vad man kan bidra med i denna stadsdel. För oss som har stora stadsdelar är det lätt att förstå denna helhetssyn, men många bostadsutvecklare saknar denna förmåga. Ska man bli en framtida aktör så krävs att man bidrar med något när man bygger sina bostäder som ligger utanför huset. Det kan handla om bra utomhusmiljöer, ekologiska systemtjänster, arbetsmarknadsstöd, utveckling av bilpooler, busslinjer, mötesplatser, stärka tillgängligheten osv. Saker som kommer samhället till del. Inte bara husets kunder eller hyresgäster.

Därefter behövs en mycket större blandning av bostadsformer. Varje stadsdel mår alltid bäst om det finns variation av både privata hyresvärdar, allmännyttan, bostadsrätter och villor. Detta skapar naturliga kontakter, en sociala utjämning och en ökad integration av människor vilket alltid är positivt enligt mitt synsätt. Jag tror att framtiden ligger i att komplettera stora hyresrättsområden med mer bostadsrätter och villor för att få en större blandning. En form av förtätning i våra förorter och inte bara i innerstaden. Framtidens jobb blir att läka och bygga ihop stadens funktion.

Läs mer →

Vår Gård är en utsökt modell för hur man driver ett framgångsrikt företag med gästen i samklang med konst, inredning och arkitektur som stärker individens kreativitet och möte med andra människor.

Det är lite kringelikrok för att komma ut till Saltsjöbaden i östra Stockholm och konferensanläggningen Vår Gård. Jag har ett svagt minne från anläggningen från 1970-talet då vi hälsade på kusinerna som bodde i de fina grosshandlarvillorna, de så kallade ”Sjuvillorna”. De bodde vägg i vägg med Vår Gård och villorna var personalbostäder som ägdes av KF.

Kooperativa Förbundet var i gasen på 1920-talet och köpte både slottet Skärtofta och bröderna Thiels båda träslott som kallades för ”Vårgård”. Detta blev grunden till ”Vår Gård” som sedan utvecklats genom tillbyggnader och nybyggnader i omgångar. Ändamålet med lokalerna var kursverksamhet med utbildning av butikspersonal och chefer inom KF-sfären. Här fanns den första och legendariska rektorn Harald Elldin som införde grupparbeten och rollspel och inte bara katederundervisning.

Detta hade jag någonstans i bakhuvudet när jag var på väg in i ett styrelseinternat under två dagar med arbetsgivarorganisationen Sobona som precis genomfört en fusion mellan Pacta och KFS. Jag visste också att anläggningen låg fint precis vid Baggenfjärden och att många av lokaler låg mot sjön.

När jag steg in i huset så kände jag direkt en glädjeeufori. Jag blev verkligen häpen och överrumplad över den fantastiska arkitekturen, alla konstföremål, möbler, textilier och layout av lokalerna. Vilken underbar atmosfär. Första tanken var att här krävs en vecka för att ta in allt. Jag kände också att tonen från skolans lärande, sökande och förkovran fanns kvar som en del av husets själ. Så minns jag inte alls denna plats när vi var här och drack the och kaffe. Kanske var vi aldrig inne i denna del eller så var allt så marinerat av det politiska 1970-talet att jag var fullt upptagen mot att opponera mig…..

Läs mer →

En omskakande och dramatisk kris med storbrand och flera personer allvarligt skadade.

Det är i krisen som man prövas som man brukar säga (det kanske är den bästa läraren av alla). De flesta chefer har fokus på innovationer och utveckling och detta är oftast förknippat med positiva nyheter. När krisen kommer så brukar cheferna gömma sig och inte finnas anträffbara på kontoren.

Mitt eget fokus är att försöka att balansera både förvaltning och förnyelse så gott det går. Men i kris är det framförallt en sak som står klart för mig. Ingen kan ensam hantera en kris. Där om något krävs samverkan och djup respekt för varandras kunskaper och erfarenheter. Är man ett bra team så löser man det mesta – i annat fall så förvärrar man situationen och då går krisen mot en katastrof.

Jag vet inte riktigt varför, men när det är kris, så börjar jag automatiskt lyssna av och tänka helhet, hur arbetsuppgifter och ansvar ska fördelas. Vem har kapacitet för vad och hur fogas de olika bitarna in i varandra. Detta att lyssna av förloppet och skapa förståelse infinner sig alltid i krisartade situationer. Under vanliga dagar så är detta inte alls så framträdande.

Jag har också lärt mig under årens lopp att kriser kommer med jämna mellanrum. För ett år sedan drog vi igång en rejäl uppdatering av vår krishanteringsplan och hur organisationen för denna skulle se ut, krisnivåer, rapporteringsordning, scenarier och mycket annat. Det låg i luften på något sätt att kriser är på väg och att vi behöver rusta oss ordentligt. Sorgligt att denna känsla blev sannspådd så snabbt.

Läs mer →

Kofi Annan, the soft-spoken and patrician diplomat from Ghana who became the seventh secretary general of the United Nations, projecting himself and his organization as the world’s conscience and moral arbiter despite bloody debacles that stained his record as a peacekeeper, died on Saturday in Bern, Switzerland. He was 80.

En stor ledare och enorm fredsmänniska har tyvärr gått ur tiden alldeles för tidigt. FN:s tidigare generalsekreterare Kofi Annan är död. Jag minns hans upphöjda lugn, intellektuella sätt att ta sig an sina uppgifter och storslagna förmåga att förstå människor och samhällen. Han satt länge på min vägg som en stor förebild kring ledarskap och samlande kraft. Det jag mest fascinerades över var hans stoiska lugn i all röra, hans innovativa lösningar och visdom. Det är egentligen först när det är riktig kris som man överhuvudtaget kan tala om ledarskap. När det rullar på så är det chefskap det handlar om. Annan har mycket att lära varje människa och ett fint lästips är hans bok; Interventions: A Life in War och Peace som inte skyr några svåra ämnen.

Det är en personlig berättelse inifrån diplomatins innersta rum och fredsbevarandets yttersta utposter, där Annan ger sin bild av de avgörande händelser som präglat vår tid: terroristattackerna 11 september 2001 och krigen i dess följd, de amerikanska invasionerna av Irak och Afghanistan, kriget mellan Israel, Hizbollah och Libanon, de brutala konflikterna i Somalia, Rwanda och Bosnien. Med ett unikt perspektiv skriver Annan engagerat och uppriktigt om de senaste decenniernas världspolitik, om FN:s framgångar och misslyckanden och om det ansvar vi alla bär att skapa fred och utveckling för världens folk.

Läs mer →

Double-loop learning entails the modification of goals or decision-making rules in the light of experience. The first loop uses the goals or decision-making rules, the second loop enables their modification, hence "double-loop". Double-loop learning recognises that the way a problem is defined and solved can be a source of the problem.

På Uppsala Universitet lärde jag mig begreppet double loop thinking/learning. Det innebär ungefär att tänka ett varv till och försöka förstå bakomliggande mekanismer och strukturer som är grunden till det första varvet.

Bakom nästan alla branscher finns ett par grunddrag som i det närmaste är tidlösa och som oftast är både och. Att leda är en konst i avvägningar och att balansera olika intressen till en kompromiss eller syntes.  Att kompromissa är en ädel konst och inte alls så negativt som många uppfattar det som.

Det gäller alltså att göra det som delvis är motsatsen till varandra och ändå sy ihop helheten trots att dessa krockar då och då. Ibland är det motsägelsefullt, men det är inte sällan sådan jordmån som främjar utveckling och växande.

Läs mer →

Trots alla digitala hjälpmedel så det förbluffande få som riktigt känner sina kunders vanor, sätt att leva och relation till erbjudandet. Förr försökte man dechiffrera detta med olika kundanalyser, paneler, omvärldsanalyser och statistik. Dessa blev ungefär rätt men i praktiken helt fel.

Ingen blev gladare för att man visste att primärkunden hette Andersson, Svensson och Hanzon. Kundtypologierna var mer skoj och show än viljan att veta och utveckla.

Ska man förstå sina kunder behöver man närmast umgås eller leva väldigt nära för att både se, höra och känna vad dessa behöver och önskar sig. De flesta kunder köper saker för att markera social ställning eller tillhörighet. Även ekonomin påverkar, liksom intresset för att investera eller konsumera. Vissa saker gör man i sömnen andra lägger man tid på. Shopping är både behov och substitut.

Varför är det bra att veta vem kunden egentligen är? Spelar det någon roll egentligen?

Läs mer →

Hela texten, bortsett från avsnittet om kolbärarna, och scenanvisningarna bör ha färdigställts under november 1901. Det vill säga en månad. Skådespelet börjar och slutar i ett slott som växer uppåt - slutsatsen, det är synd om människan.

Jag blev väldigt inspirerad av Fabian Kastner som skrev en bok på 24 timmar. ”Medelsvenskens arkiv” är Kastners tredje bok och den är häpnadsväckande innehållsrik utan att vara illvillig. Kastner har skrivit den på Bonniers Konsthall under precis ett dygn mellan den 17 och 18 januari 2017, från klockan 23 till klockan 23.

Nu sitter jag under en lönn och alm och försöker skriva en bok på sju dygn. Måndag till måndag och lägger ner cirka fyra timmar per dag. Upp direkt och skriva till lunch.

Att sitta ute, i skugga och skriva är helt oslagbart. Lagom doser ljud, vind och solljus. Ovanpå detta lite WiFi och ett bra batteri samt en kopp kaffe. Bättre en så blir det inte. Kan man inte producera nu så går det aldrig. Det är också kul att följa flygmaskinerna och båtarna via deras transpondrar. På flyg-radar.se kan man följa alla plan och allafartyg.se alla båtar som är runt omkring Öland.

Jag gör alltid ett grovschema med alla delar som jag vill få med. Vissa dagar är det trögt att skriva men då kan bra idéer dyka upp. Vissa dagar går det flyhänt men då kan man missa sitt pärlband och texten kan bli lite osammanhängande. Jag ser över texterna en timme per kväll och sedan är det klart. Ungefär denna arbetsmetod körde Strindberg och den är faktiskt bra – utan några andra jämförelser.

Mellan passen lyssnar jag på Strindbergs fantastiska litteraturskatt och kan bara häpna över hans fenomenala blick, psykologiska skildringar och svåra ämnen som han tar sig an. Att Ingmar Bergman sedan gav sig på dessa verk gör inte saken sämre. Vilka enorma prestationer och vilka tvillingsjälar.

Läs mer →

En nybyggd kontorsfastighet säger mycket om vilken ledarskapsstil som råder. SAS koncernkontor är ett av de bästa exemplen på en tydlig ledarskapsfilosofi "Riv pyramiderna" där fokus är kunden och att göra medarbetarna självständiga.

Det är soligt och varmt denna underbara julidag i Frösundavik. Vi går förbi SAS enorma huvudkontor som ligger fint inbäddat i grönskan och fortfarande efter drygt 30 år utstrålar samma ”hightech” som arkitekturen benämndes när allt byggdes 1985-1987.

Det är en fascinerande arkitektur med klara idéer och uppbyggnad. Hela anläggningen är på hela 55 000 kvadratmeter och det blev den norska arkitekten Nils Torp som tog hem förstapriset att rita det nya koncernkontoret.

Torps idé var att bryta upp de stora kontorsytorna i fem mindre sammanhängande byggnader, där vara och en har sin individuella prägel. Höjderna varierar från tre till sju våningar. En central inomhusgata med gym, butiker, reception, konferens – den så kallade kreativa gatan, knyter ihop anläggningen. Alltsammans väderskyddas av ett smäckert skal av glas.

Istället för två stora klossar eller höga byggnader som de andra arkitektkontoren satsade på så liknar detta ett universitetsområde. Jan Carlzon menar att Torp verkligen förstått behoven av en platt organisation och att skapa en sober miljö där kunden är i centrum. Det man slås av är öppenhet, informella mötesplatser, hög nivå i materialval och god arkitektur. Jag tror att det var så att Torp tänkte på norska fjordar som grenar ut sig i sin arkitektur. Detta syns också i kopplingen med Brunnsviken som ligger nedanför och den fint anlagda dammen med utomhusbryggan. Det är på många sätt ett riktigt konstverk.

Läs mer →

Man kan sannerligen aldrig få för många vänner som talesättet säger. Vänskap är sällan något som man reflekterar över. Det är en själslig relation som oftast är lång, som bygger på likheter, öppenhet och intresse av varandra. Och som inte innehåller något fysiskt. Människor som kort och gott passar för varandra och växer i varandras umgänge. Bland sina vänner kan man utforska vägval, utmaningar och analysera olika situationer. Det är nästan alltid en stödjande miljö och riktig vänskap är helt fria från pengar och beräkningar. Det är en form där människan visar sina bästa egenskaper och kan lär sig mängder av varandra.

Igår var det reunion och järngänget träffades igen. Nu var det tre år sedan sist och det hinner verkligen rinna mycket vatten under broarna mellan mötena. Så, vi börjar alltid med varvet runt. Vad har hänt, varför, hur ser framtiden ut och vilka glädje- och sorgeämnen har passerat revyn. Vi som träffas fann varandra i Uppsala på MBA-utbildningen mellan 2002-2004. Det är alltså, hemska tanke 14 år sedan examen som var förträfflig.

Med tiden har vi gett varandra smeknamn och vid varje tillfälle som vi träffas fördjupas relationen och vi ser mer av varandra. Detta är nog en viktigt del i vänskapen. Att man kommer varandra nära och visar sina sidor helt prestigefritt.

Ett gott tecken på god vänskap är att när man träffas så känns allt naturligt och som om det vore i går. Vi är oss själva och är ytterst trygga tillsammans. Det är bara att ta upp tråden sedan sist och så är hjulet och samtalet igång utan slut. Nu ska jag se till att dessa möten blir mer frekventa eftersom vi inte nöter ut varandra direkt. I vänskap ligger också att man har en distans till varandra som gör att man faktiskt kan se saker och ting som man själv inte ser. Det är det där med att inte se bjälken i sitt egna öga. Sannolikt är denna vänskapsform den mest utvecklande och berikande en människa kan ha. I vänskap finns uppriktighet, vilja att hjälpa till och förstå samt att ha roligt tillsammans.

Årets träff var faktiskt enastående berikande. Vi blir mer öppna med allt och utforskar områden som kärleken, jobben, meningen, tiden, strävan och vänskapen med mera. Och som alltid kommer nya insikter fram. Här kommer ett ytterst litet smakprov;

Läs mer →

Vallastaden som bröt ny mark kring sättet av variera, skapa nya mötesplatser och samverkan med många aktörer. En balansakt av den större skolan och där kulvertlösningen var den stora innovationen. Tekniken fanns bakom men tog inte över.

Jag minns så väl de stora bostadsutvecklarna JMs och Skanskas alla kampanjer kring det intelligenta hemmet i slutet av 1990-talet. Visionerna var häpnadsväckande, allt ifrån intelligent kylskåp till att styra hemmets funktioner efter närvaro och aktivitet. Samverkan fanns med de bästa universiteten, mjukvaruföretagen var på tå och tunga kundundersökningar såg något nytt som gav en ohämmad optimism att allt var möjligt. När IT-bubblan sprack runt 2001 försvann mycket av dessa intressanta tankar med badvattnet.

Såhär femton år senare är allt i full gång igen. Idéerna är samma men nu finns det en verktygslåda och alla tekniska saker finns i verkligheten. Därför är det spännande att läsa gamla uppsatser, visionsprogram, artiklar, böcker om denna pionjärtid. Idag är det mer fokus på tekniska prylar och produkterna istället för kundbehoven och visionerna. Vi bländas av tekniska finesser och missar helheten eller syftet.

Som alltid behövs både tanken och handen.

Läs mer →